Sammanfattningen av lägret är att jag fått ändra div. fördomar om bordercollie. Min kompis Zonja har tre helt fantastiska hundar, jag trodde det bara var hennes förtjänst ;-D, nu har jag sett fler sådana. BC med benen stadigt i marken, trygga med påslagen hjärna - underbara!!! Här var inga blöta fläckar eller vispiga virrpannor.....

Dessutom var jag tvungen att fråga Malin och Åsa om de mentaltestade valpköparna innan ;-D - för så många trevliga, underbara människor och så mysig stämning har jag nog aldrig stött på som "utböling"! Kan antagligen bero på att Malin och Åsa är sådana fina förebilder........

I dag var det bara skogen som gällde.  Plockepinnspår för Lena och Anita och ett gammalt spår i trollskog med leverpastej i slutet för Git. För att hundarna inte bara skulle lära sig spåra Ryrvik, fick de gå spår åt varandra. Git hade t.o.m haft med sig mina pinnar i husvagnen över natten för att "dofta ner dem" lite.

Jag lade också ett spår till dem var.

Spåren gick väldigt bra. Summan av kardemumman;

Lenas hund som första dagen hade spårat bra, men legat på som en rem och inte haft tid att stanna till varken för pinnar eller belöning kunde nu spåra fint, plocka dold apport, avlämna (med leverpastej på tub, frivilligt plock igen, vattning) i lugn och ro och sedan lugnt spåra vidare! Hela hunden hade ändrats från ganska stressig och forcerad till koncentrerad, lugn och "här o nu".

Gits hund hade gått med hög näsa och rusat en del i spåret. Vi valde att lägga "gamla" spår (naturligtvis i medvind) i skog med lite undervegetation och inget sly med burk med lite leverpastej i slutet. Att det var just bredbar leverpastej var för att det tar tid att äta/slicka i sig, det är lugnande och det blir ett coolt men trevligt avslut på spåret. De första fick hon gå i koppel, men vi satte på sele igen sista dagen för att inte dra upp huvudet om han någon gång blev ivrig. Spårningen blev lugnare och mer metodisk. Vi hade funderingar på att ganska snart börja introducera pinnar i spåret för att få naturliga anhalter i spåret och så att slutet inte blir det väsentliga. Någonting att börja på hemma.

Anitas, Oxa, spårade fint men hade varit "avställd". Spårade bra och tog pinnar fint sista dagen. Blir lite låg vid "tapp" och frågar då matte. Matte fick i läxa att låta henne reda ut spåren själv och ta upp spåret utan att matte måste säga "spår" till henne. Detta kommer de att fixa fint - de är ett perfekt par.