Nyss inkommen från paddocken.... Hemföll i dag åt gamla beteenden, trots mitt pedagogiska inlägg tidigare i morse ;-(. Nu när jag sitter här och funderar på vad jag gjorde där ute så inser jag att jag just krumelurade mig. Fan också!!!!! Borde ha någon liten vakt som slet mig ur paddocken när jag inte är strukturerad.... Kanske berodde det på att Emilie var här och grejade med sin häst och tittade lite, och att det då kändes fånigt att "träna" och stå och plocka i kapson och ge morot.... Kanske. Trodde mig stå över sådant, men där ser man.

I vilket fall fick Junge genomlida några öppnor i bägge varven samt några slutor. Hur de var i kvalié vet jag inte ;-(. Han fick också trava i bägge varven och då märkte jag att han inte var fräsch i höger varv. Sträckning?!? Rakt fram gick bättre....

Casino fick gå öppna, trava lite och så.

KÄNNER MIG GÔTT OSTRUKTURERAD - MÅSTE HA HJÄLP!!!!

Att det havererade i dag var nog också att jag "skulle någonstans".... Tycker att Junge har tappat muskler bak och vill väl att han ska få mer. Känner mig ganska usel just nu. Snyft.

Vad gör man då? Går ut och tränar framåtsändande med Essie. Hoppas jag kan vara bättre fokuserad! Återkommer med rapport från framåtsändandeträsket.

Ps. Har kompletterat med mer om Klicker för häst (och hund) på Broknäs den 12/4. Ds.

Jag skulle egentligen ha försökt träna sök i dag, men jag kände att det bara inte gick. Jag har farit hit och dit så många dagar i sträck och det var så mycket MÅSTEN jag var tvungen att fixa till så jag blev hemma. Nästa tisdag SKA jag iväg!

Några fina julrosor ur trädgården;

I dag började jag "projekt Omstart". Jag har funderat lite på detta med hästar, ridning och klickerträning. Jag tycker mig vara ganska ok på att lära in nya beteenden och ganska ok med TKFF. Däremot på hästryggen är jag inte lika duktig. Jag hänger gärna kvar i hjälper och är sen med eftergiften. Jag är inkonsekvent och jag är ofokuserad. Har funderat och kommit fram till att jag måste börja från 0. Jag måste gå ingenom hjälp för hjälp och se till att de betyder det samma för hästen som för mig. Att ett A är ett A och inte ett B ibland.

Genom att go back to basic har vi en chans att synka och jag har en chans att få fokus på kriterier och timing.

Jag började med Junge vid handen, där jag såg att min kropps läge och rörelse var viktigare än tygelhjälp och skänkelhjälp (hand).

Casino hade jag lärt mycket konstigt med kroppen som indikator. Fick börja förstärka att han stod stilla med huvudet rakt fram i stället för att han snurrade runt mig som en propeller. När han kunde stå med huvudet rakt fram så började jag plocka lite i kapsonen, när ponnyn svarade - eftergift och morot. Ställde han utan att fått plock i kapsonen väntade jag till huvudet var fram och belönade. Plockade sedan i kapsonen och när han hängde med, eftergift och belöning... Inte vet jag om det är "rätt" men så får det bli tills någon säger något annat. (Är det någon som läser detta som har åsikter så fram med dem ;-D! Jag behöver all hjälp jag kan få.)

Jag har bokat Carin Hillengard för en riktig genomkörning av hästar och mig och en möjlighet att gå igenom alla detaljer och alla frågor man har. Ser verkligen fram emot detta.

Jag ser det som att bygga hus har man inte grundstenarna väl i hamn och kontroll så kan man hålla på hur mycket som helst med fasaden - rätt som det är faller huset ihop.....

Det är också samma med hund. Om man tex tar fria följet så vill de flesta GÅ  och krumelura sig hit och dit. Till ingen nytta om man har fel attityd, dålig position o.s.v Man måste börja på ruta ett för klarar hunden inte att sitta korrekt eller kan den inte gå två steg korrekt kan den inte gå en kvart heller!!!!

Jag tror att man har för bråttom. Det var som jag sa till min spårgrupp på lägret; Vi har inte bråttom, vi ska ingenstans! Jag tror att det är ett mänskligt fenomen. Vi lever inte NU, vi tänker inte NU, vi njuter inte NU det är alltid sen; till helgen, i sommar, när jag blir pensionär....

I stället för att hafsa, det är inte bråttom att träna levader, i stället verkligen njuta av nuet, de små detaljerna, och det finstilta. Antagligen kommer man också fortare fram i längden, om det funkar som med hund... När man väl har rätt attityd och kontroll på sina grundfärdigheter kan man göra vad som helst!

Nu är jag hemma igen efter en hektisk vecka. Onsdag-torsdag var jag hos Christina i Stockholm och hade klicker för häst. fre-lör-sön var jag i Örebro på Gränsvallar-läger. Då var min uppgift klickerträning och så hade jag en liten spårgrupp. Det har varit några underbara dagar och jag skall skriva om dem under respektive dag när jag orkar.

I dag har jag sovit och sovit...Sedan fick rabatterna sig en tretimmars duvning. Det gäller att vara med nu på våren innan ogräset tar överhanden med en.

På kvällen gav Emelie och jag oss i kast med en stålwire som vi hittat i hagen. Den stack upp en del. Vi drog och vi drog. Det slutade med att vi hade nog 15-20 m wire. Tur att vi såg den och fick upp den!

Sammanfattningen av lägret är att jag fått ändra div. fördomar om bordercollie. Min kompis Zonja har tre helt fantastiska hundar, jag trodde det bara var hennes förtjänst ;-D, nu har jag sett fler sådana. BC med benen stadigt i marken, trygga med påslagen hjärna - underbara!!! Här var inga blöta fläckar eller vispiga virrpannor.....

Dessutom var jag tvungen att fråga Malin och Åsa om de mentaltestade valpköparna innan ;-D - för så många trevliga, underbara människor och så mysig stämning har jag nog aldrig stött på som "utböling"! Kan antagligen bero på att Malin och Åsa är sådana fina förebilder........

I dag var det bara skogen som gällde.  Plockepinnspår för Lena och Anita och ett gammalt spår i trollskog med leverpastej i slutet för Git. För att hundarna inte bara skulle lära sig spåra Ryrvik, fick de gå spår åt varandra. Git hade t.o.m haft med sig mina pinnar i husvagnen över natten för att "dofta ner dem" lite.

Jag lade också ett spår till dem var.

Spåren gick väldigt bra. Summan av kardemumman;

Lenas hund som första dagen hade spårat bra, men legat på som en rem och inte haft tid att stanna till varken för pinnar eller belöning kunde nu spåra fint, plocka dold apport, avlämna (med leverpastej på tub, frivilligt plock igen, vattning) i lugn och ro och sedan lugnt spåra vidare! Hela hunden hade ändrats från ganska stressig och forcerad till koncentrerad, lugn och "här o nu".

Gits hund hade gått med hög näsa och rusat en del i spåret. Vi valde att lägga "gamla" spår (naturligtvis i medvind) i skog med lite undervegetation och inget sly med burk med lite leverpastej i slutet. Att det var just bredbar leverpastej var för att det tar tid att äta/slicka i sig, det är lugnande och det blir ett coolt men trevligt avslut på spåret. De första fick hon gå i koppel, men vi satte på sele igen sista dagen för att inte dra upp huvudet om han någon gång blev ivrig. Spårningen blev lugnare och mer metodisk. Vi hade funderingar på att ganska snart börja introducera pinnar i spåret för att få naturliga anhalter i spåret och så att slutet inte blir det väsentliga. Någonting att börja på hemma.

Anitas, Oxa, spårade fint men hade varit "avställd". Spårade bra och tog pinnar fint sista dagen. Blir lite låg vid "tapp" och frågar då matte. Matte fick i läxa att låta henne reda ut spåren själv och ta upp spåret utan att matte måste säga "spår" till henne. Detta kommer de att fixa fint - de är ett perfekt par.