Förmiddagen gick åt till banträning åt Suss och signalträning åt Zonja.

Mats kom förbi efter lunch och kollade att vi skötte oss. Jag skulle bara visa hur min lama höna rörde sig - och då gick den! Nästan som en vanlig höna.... Haleluja, ett under har skett Bettan kan GÅ!!!!

(Marie trodde att det hade med att vi hade ställt den på stegen första dagen och att den då hade fått in beteendet att knipa ihop fötterna och blivit osäker.)

Kul men samtidigt inte kul. Nu hade jag ju först tränat Bettan på en massa delmoment - men hon var/blev lam. Då fick jag ju börja träna Suss i banan, och hade gjort det eftermiddagen i går och förmiddagen i dag och hon kunde ju i stort sett inga beteenden och så visar det sig att det ändå fanns hopp för Bettan. Nu kändes allt hopplöst eftersom det ju bara var pyttelite tid kvar och att jag inte skulle hinna någonstans med någon av de hönorna. Det var bara att satsa på att Zonja skulle klara det och att träna så gott jag kunde med de andra två.