Alla inlägg under oktober 2007

Av Ann-Louise Ryrvik - 22 oktober 2007 19:38

Nu har jag varit stygg så nu blir det antagligen inga klappar på jul. Sent ska syndaren vakna. Om jag inte tar mig ton innan julafton kanske jag kan få en liten, liten en.....




Av Ann-Louise Ryrvik - 22 oktober 2007 13:46

Nu när jag ändå retat upp många, kan jag lika gärna fortsätta ;-D. Ni får inte ta för allvarligt på mina tankar! Jag är i grund och botten ganska snäll och flexibel... Promise!


Dagens funderingar kretsar kring Cesar Milan. Jag har en kompis som för länge sedan sa att jag  MÅSTE se Cesar. Han är helt fantastisk! Han är så snäll och go med djuren och en enormt duktig tränare! Detta skedde dock inte, eftersom jag sällan ser på TV. Varje vecka frågade hon om jag hade tittat och när jag inte hade gjort det ringde hon när programmet var på TV och gav mig order att titta.


Jag grät!! Gubben kom och frågade varför jag måste sitta och se på sådant. -Jag måste få veta...snyft....snyft! Jag blev kränkt å djurens vägnar.


Hur kan det komma sig att man kan uppleva samma sak på så olika sätt? Jag tror att vi tittar på olika saker. Min kompis såg att han inte slog hunden eller ryckte i koppel - vilket är bra. Han skrek inte åt dem - bra!  Men har man hittat ett sätt att träna och få ”lydiga” djur genom att samarbeta med djuret utan att försätta dem i vanmakt är VANMAKTEN hems nog. 


Vissa saker som han säger är bra t.ex att hundarna ska motioneras och aktiveras. Bra är också att han betonar att man ska hålla sig lugn och inte skrika eller bli hysterisk. Han trycker också på att man inte sa förmänskliga dem. Det är fint.

Vad som gör mig upprörd är bl.a hans snack om dominans. Jag är ALLERGISK mot det ordet. Dominans hit och dominans dit. Bl.a ska tikar enligt honom vara "undergivna" mot den ”dominanta” hannen! Har han någon gång sett ett okastrerat gäng hundar?


Han hämtade en boxertik från ett hundshelter och skulle introducera henne för en hanhund. Hanhunden var burdus och  försökte han klättra på henne. När tiken försökte säga ifrån till hannen som funderade på att sätta på henne ryckte och slet han i tiken och krävde att hon skulle sitta för hon skulle vara undergiven! Stackars hund. Främmande människa och främmande hund och hon fick inte resa på sig för att värja sig. Övergrepp!


En omlacerings akita värjde sig när de nya ägarna skulle ”lägga ner den”. Med munkorg på ser man hur de vänder ner hunden på ett parkettgolv. Man ser paniken i hundens ögon. Människor man inte litar på plus halkigt parkettgolv. -Den vänjer sig och ser att det inte är så farligt! Om ett barn vore rädd för tandläkaren och man satte på det tvångströja och brottade ner barnet i tandläkarstolen och sedan kanske också stegel för att få upp munnen…. Visst överlever barnet och ser att den sen kommer loss, däremot tror jag inte att den blir mindre rädd för tandläkaren av den behandlingen!


En rädd hund (som morrat och gjort utfall mot okända. Ja det är rädsla! Ur rädsla föds aggression!) jagades tills den helt uttröttad gav upp. Ja han gav upp denna gång, men mår han bättre nästa gång det kommer någon främmande? Är det därför man skriver ”don´t try this at home” ?


En pigg och glad (ovanligt käck och trevlig!) Grand danois unghund, som var lite brötig visades upp hur ”duktig och lydig” han hade blivit efter Cesars professionella behandling. Då står den förut livsglada hunden helt stilla och avstängd med svansen mellan benen. Är det sådana man vill ha är det plyschdjur som gäller enl. mig. Vill man ha en va en hund, med livslust som inte vänder upp och ner på huset får man träna den med andra metoder!


Det finns fler men nu orkar jag inte mer. Kanske har jag haft otur, de programmen jag sett. Har också hört att ortklippt material med elhalsband odyl finns. Kanske ont förtal. Jag vet inte....


Ursäkta att jag är negativ, men det beror nog på att jag tittar på andra saker. Caesar ser trevlig ut och är lättsam och skämtar. Han slår inte hundarna, men jag anser att det finns ännu trevligare sätt att träna. Trevligare för alla!
Av Ann-Louise Ryrvik - 21 oktober 2007 18:18

Jo, så här var det... I går var jag, Johan och Johans kompis Linus var till Ed och tittade på älgar. Vi var på Dalslands Mooseranch http://www.dalslandsmooseranch.se/ . Kanske kan det tyckas grymt att ha dessa ståtliga djur i fångenskap. De hade dock stora ytor att röra sig på och  de gör en insats för att få folk att lära sig mer om dem, vilket kanske gynnar älagarna som art i långa loppet....


Det var pedagogiskt. Bra för barn då de fick klappa och fråga om dem. Först fick vi träffa älgtjuren. Han käkade potatis och sedan kraftfoder. Han var magnifik trots att han ännu bara var tre år gammal.


Skogenskonung - Eilert

 

Potatis är gott.


Som hästarna hemma ungefär.....


  
Undersökning av hornen...


Sedan kom älgkorna springandes. De ville också ha mat. Jag kan ibland bli fascinerad av Johan.  Han umgås så naturligt med alla djur; lugnt, avslappnat, respektfullt och med kärlek. Det måste vara uppväxten i "flock"  som gjort susen    ;-D.



 Ko-munnikation. Denna älgko tyckte oftast inte om att bli klappad. Johan verkade hon dock inte ha några problem med.


Staketet är antagligen till för att de inte ska trampa oss på fötterna, för de hoppar över det plättlätt. Strax innan vi kom stod Eilert på hitsidan av staketet...


Sedan var det dags att besöka de två kalvarna, Lillen och Älgvis. De var urljuvliga!


 Går detta att äta..... undrar Lillen


Johan har nyss fått en puss av Älgvis - men fotografen missade det :-).


Gosi-gosi, gnuggi-gnuggi......


Av Ann-Louise Ryrvik - 20 oktober 2007 08:10

Jag kom att tänka på en anekdot som Bob Bailey berättade. Det var på den tiden det inte var ovanligt att man hade delfiner i trädgårdspoolen på baksidan av huset i Californien. En flicka som var i 6-7 års åldern hade kontaktat Bob och ville att han skulle komma och titta på hennes duktiga delfin. Hon hade ringt ett flertal gånger men det var många som ringde och han hade inte tid att åka ut till folk och titta på deras husdjur.

Just denna gång befann han sig i närheten så han tänkte att – whatever – flickan var ju envis, hade gott gry och han var ju nära.

 

Han åkte dit och blev helt stum och tagen. Det var bra! Det var jättebra!

 

Delfinen kunde massor med trix och konster och efter den dagen skickade han alla sina djurtränare på studiebesök hos den lilla flickan; både för att de skulle se vad hon lärt delfinen och för att de skulle komma ned på jorden.

Training is simple, but not easy....

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 oktober 2007 22:05


När jag första gången kom i kontakt med klickerträning fastnade jag för upplägget att det byggde på djurets FRIVILLIGA beteende. Att djuret fick välja själva och att man genom att vara ”smartare” kunna erbjuda förstärkare som gjorde det värt för hunden att välja att leka med tränaren. Ibland upplever jag i dag som att det finns strömningar bland klickertränare där man inte låter djuret välja. Man begränsar istället djurets möjlighet att ”välja fel”. Jag undrar då hur hunden ska kunna välja om inte valmöjligheten finns….. Hur rimmar det med att det bygger på djurets frivilliga beteenden.


Om jag hade ett djur som inte ville träna med mig skulle jag rannsaka min träning (mina TKFF). Som svar kommer då säkert att det beror på vilken hundras eller individ man har. ”Det går inte med dobermann…” Det går inte med fågelhundar….” Möjligt så. Jag har ingen erfarenhet av att träna egen dobermann eller egen fågelhund. Jag misstänker att de kanske är svårare men det borde ju inte vara omöjligt….

 (Påminner om när jag tränade och tävlade med Kiro, min schäferhanne. Jag kunde träna tillsammans med höglöpande tikar på samma plan. I pausen kunde vi låta hundarna prata med varandra. Kiro kunde uppvakta lite och sedan när vi skulle träna igen valde han bort tiken. Vad folk sa då var att han var onormal och att ”tja det går ju att träna så om de inte har så mycket hormoner” eller att ”det går ju att träna så med veka hundar, men är det en hård en kräver det tuffa tag”. Samma nu när man tränar häst. ”Det går med valacker och ston, men inte med hingstar.” Så skaffar man en hingst. Då har man skaffat ”en snäll sort”. Därför har jag nu två jämnåriga i rent studiesyfte. Nädå, inte bara förståss…. ;-D )

 

Sannolikt kommer argumentet att det beror på vilken nivå man vill nå. Vill man bli bäst i världen så….  Men då är det andra intressen än ett djurintresse som driver en.

 

Jag tänker Bob Baileys ordspråk ”Making it worthwhile for the animal to play our silly little games”. För det är just det som det är frågan om. Påhitt från vår sida som djuret inte har något medfött intresse i.

 Kanske, eller rättare sagt, sannolikt har jag fel och har missförstått. Jag hoppas det för om träningen kräver att man måste hålla hunden stora delar av dygnet i bur och i koppel så vet jag inte om jag tycker att utvecklingen och kunnandet har gått framåt, utan snarare blivit värre. Är det det som krävs för ”högprestation” så står JAG gärna över….

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 oktober 2007 08:37

Det är inte lätt att ta bilder på en ponny som vill vara i kameran.....


 Det är vackert nu....


Essie i vargland..


Färger


Milou börjar bli raggig som en isbjörn....



Bäst att hålla ihop...man vet aldrig vem som kommer i dessa tider...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19 20 21
22 23 24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Oktober 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards