Team Rescue har varit i farten igen. Det började med att vi kämpade på i går kväll för att försöka få fatt i de två kvarvarande kattungarna. Ingen lycka. Vi hörde dem inte eller såg dem inte, så efter några timmar i regnet så gav vi upp.

Johan och Emelie på (s)kattjakt.

Johan fick följa med på jakt och gick in med liv och lust. Tyvärr inget napp...

I dag var det dags igen. Emelie var ledig men åkte till jobbet ändå frampå dagen. Jag skulle komma efter lite senare. Så ringde Emelie och hade lyckats fånga en! Superbra! Bara en kvar.

Jag lastade Essie i bilen för att kanske kunna nyttja hennes luktsinne eftersom denna kattunge var tyst av sig. Jag lastade ur Essie och vi började leta tillsammans med Emelie på gården bredvid där den synts senast. Ingen katt. Elände. Det vore ju hemskt att tvingas lämna en kvar...

Så kom en jobbarkompis till Emelie och ropade att den hade synts till bakom Granngården. Vi stack dit fort som attans. Väl inne på gården gick allt fort. Emelie gick lite åt vänster framför oss. Essie markerade tydligt och i samma ögonblick hade Emelie fått syn på den och fångade den med håven. Hon kan vara ruskigt snabb ibland den goda Emelie.

Efter stor glädje och någon kopp kaffe, började vi diskutera. - Vad gör vi nu??? Vi hade ett par spekulanter, men tills vi har levererat. Vi ringde och den ena katten kunde vi leverera direkt, den andra kattspekulanten verkade ha hittat en annan redan. Jag beslöt mig att Kompis fick stanna hos mig tills vi ev. hittar ett hem. Brorsan levererade vi till en förväntansfull matte och husse.

Kompis huserar nu i min sadelkammare tillsvidare, så får vi se vad som händer....

"Kompis" som bor i min sadelkammare.

"Kompis"

"Brorsan" som nu bor i Lilleskog.

"Brorsan"

...rakt in på nästa vinkling. (Heter det frispark då? ja, ja skit samma)

Jag hade i inlägget igår uttryckt mig otydligt och det var bra för då fick jag inspiration att uttrycka mig klarare =D! Livet är härligt!

Det är detta med att fostra hundar som tiken gör eller hästar som de fostrar varandra.

Jag är ingen häst och ingen hund heller. Om jag skulle försöka använda deras språk måste jag ju också vara säker att mina språkförsök uppfattas kristallklart. Hur svårt är det inte för oss att lära oss t.e.x ryska, swahili eller bara "klickspråket" som finns i några stammar i Afrika. Det är ju ändå mänskliga tungomål och vi kan gå kurser där vi får öva och övar och få det förklarat och tillrättalagt av människor som kan bägge språken.

Ni vet ju hur olika betoningar kan få olika betydelse och också hur olika ordföljd kan bli förödande. Vi vet att olika ord kan betyda olika saker i olika sammanhang o.s.v

Om vi tänker hur svårt vi har (i alla fall jag) att lära mig andra mänskliga tungomål, hur svårt ska det inte vara för oss att lära oss "hästiksa" eller "hundiska" till en förståelig nivå???? Speciellt med tanke på att jag inte ens kan skriva svenska på mitt modersmål så att andra med samma modersmål förstår =D. Det är väl också därför det blir konflikter mellan människor för att man missförstår varandra och att man i stället för att försöka kommunicera och förklara blir man arga på varandra. Utgår man från att andra "djävlas" eller är otrevliga så är det snart öppen konflikt. Samma med djuren. De förstår inte - vi blir arga för att de är olydiga - vi blir aggressiva och får sedan ett fientligt svar från djuret.

Tänk också på kroppsspråk. Hur ofta missförstår vi inte varandras kroppsspråk? Man tolkar in och läser av. Bara detta med hur långt man står ifrån varandra när man pratar skiljer sig åt på olika delar av jorden. Då är vi ändå återigen samma art.

Nu menar jag inte att man ska strunta i djurens kroppsspråk. Det är bra att ett hum om vad det kan innebära, däremot kan vi vara säkra på att vi ofta missförstår och missförstås.  Har man filmat djur och tittat på det i slow-motion så kan man se många subtila sekundsnabba signaler som gör att hela innebörden blir något annat.

Med utgångspunkt från detta resonemang anser jag att det är fel att gå på djuret, för att det är missförstånd det är frågan om. Klickerprinciperna funkar på alla med ryggrad och det är väl därför djuren blir så lätta att träna. De förstår/fungerar i strukturen. Vi har ett språk som vi kan kommunicera med och som gör att vi kan mötas på en arena som likvärdiga individer. Vi provar oss fram till vi uppnår samförstånd.

Tja, så tänker jag....