Jahapp så var man hemma igen - det blev en lång dag fast inte mycket gjort :-P....

Det snöade. Som tur var hade jag redan bytt till nya fina vinterdäck. Vi valde att starta en halvtimme tidigare trots att vi redan innan hade tagit i res- och förberedelsetid i generösa mått.

Jag och Cajsa skulle till Skövde för att ha en eftermiddag med över hundra deltagare kring mångfald. Vi skulle börja vid 13.30 och köra till 17.00

Jag sa till Cajsa att det var bra att vi började tidigt för att det var verkligen halkigt. Vi hann knappt köra i fem minuter, så kommer en stackars kille med sommardäck i en kurva och bara fortsätter att glida rakt fram. Bang -så var sagan slut.....

Airbagarna i bilen löstes ut, dimman och röken låg tjock. Jag sa till Cajsa att - Vi måste ut! Min dörr var tilltryckt så den var nästan omöjlig att öppna och Cajsas var svår att öppna för den vände ner mot diket och marken tog emot. Vi tog oss dock snabbt ut och jag fick också ut hundarna bak.

Det var snabbt folk på plats, och det stod heller inte på innan polis, ambulans och brandkår var på plats. Jag fick snällt följa med till Uddevalla sjukhus för röntgen och undersökning.

Jag kände att det gick åt h-vete med nacken. Jag har ju haft ont sedan jag krockade för ett antal år sedan och har ju aldrig varit bra sedan den. Den smällen var å andra sidan riktigt hemsk. Då var det en frontkrock på 90 väg, med ödestigra följder. Smällen nu gick i låg hastighet som tur var.

De första åren efter förra olyckan var jag sjukskriven i stort sett en gång i månaden i ett par dagar.  Jag jobbade som lärare och det var skitjobbigt.

När jag var dålig så var jag för dålig för att gå till läkare, och när jag var frisk var jag ju frisk.... Idiotiskt, men så funkar jag.

Nu har jag ju lärt mig att hantera det....

Jag har fått en Tempurkudde av Lin, som jag har blivit helt beroende av. (Tack gulledej! Du visste vad jag behövde innan jag själv visste det!) Kan inte sova med någon annan och har med den oavsett vart jag reser!

Jag har lärt mig att aldrig prata med någon som sitter bredvid mig på buss eller tåg och titta på den. Jag måste sitta rakt fram för annars mår jag illa inom 10 minuter och vill spy. Det har inget med åksjuka att göra för det har jag inte ont av. Så länge nacken är rakt över axlarna funkar det...

Jag kan inte sitta snett på föreläsningar eller  middagsbjudningar...

Jag kan inte göra något statiskt. Jag skulle aldrig kunna ha ett kontorsjobb...

Jag kan inte backa genom att vrida på nacken för då blir jag förstörd i ett par veckor, utan jag måste backa med speglarna..

Jag måste nästan året runt ha halsduk och hålla nacken varm.

Jag kan aldrig göra några häftigare rörelser utan måste ta det försiktig, att kolla att nacken är varm och "olåst".

Så var jag innan smällen. Hur det blir efter denna vet jag inte. Det kan ju inte bli bättre, och jag är fruktansvärt orolig hur det ska funka med hästarna och dess skötsel.....

-

Jag har haft världens mysigaste tävlingslydnadskurs i helgen. Åtta glada kvinnor med helt fantastiska hundar dök upp på lördag förmiddag och det har varit en fröjd att få vara med dem denna helg.

Jag kommer att rapportera lite mer om den strax, men måste nu sätta mig i bilen för att åka och sätta på vinterdäck.....

Ett löfte till mina kursar (och den viktigaste frågan ;-) ) kommer här;

Italiensk kycklingpasta 4 portioner

ca 300g pasta, tex tagliatelle

250g fryst bladspenat eller 150g färsk

2-3 kycklingfiléer, ca 400g

2 vitlöksklyftor

6-8 marinerade soltorkade tomater, ca 50 g

smör

1 tsk salt

1 krm svartpeppar

2 1/2 dl Kelda mellangrädde

Koka pastan. Tina den frysta spenatenoch krama ur vattenet. Skär kycklingen i små bitar. Skala och hacka vitlöken. Strimal tomater och spenat. Bryn kycklingen i smör i en stekpanna. Krydda med salt och peppar. Rör i vitlök, tomater, spenat och grädde. Låt det koka ihop några minuter. Smaka av och kompletteringskrydda om det behövs.

Servera såsen med pastan.

Ps- Tänk på att inte översteka kycklingen.. Ds.

Övriga tankar efter helgen...

- en "oförstörd" vuxen hund är en dröm för en hundägare!

- stadga är inte dumt!

- det är kul med hundar som följer "instruktionsboken"!

- det är kallt i november!

- en rastad hund är bra, men en orastad fungerar om den kan återuppta arbetet efter förrättat behov ;-)!

- belysning är till för att användas!

Kom just in från en promenad med Cazal. Det var över en vecka sedan vi var på promenad och annars har han mest gått och skrotat med de andra grabbarna i hagen. Eftersom jag har kurs i helgen och det blir så mörkt på kvällarna kände jag att jag var tvungen ut och gå med honom i dag.

Han är alltid yster om han har varit hemma ett tag och vi sedan går ut. Att det också blåste halv storm i dag var ju bäddat för rodeo.

 I dag sprattlade han i alla ändar, men det är positivt för annars känns det som man är ute och går med en penisonär :-).

Kände efter ett tag att man borde haft hjälm och skyddsjacka på sig. Han vill inget illa men han blir uppspelt och är tvungen att sparka bakut och bocka lite. Sötingen! Jag satte igång att jobba lite med honom. Trav på kommando och halt. Mulen i marken. Då är han fullt koncentrerad. När vi sedan närmade oss hemma så var han sitt gamla vanliga mjuka, lugna jag.

Aha! Nu har jag sett lymmeln!

Jag slängde just en blick på hästarna som stod ute och tittade in på mig. Jag hade lämnat paddocklampan på, eftersom jag satt ett nytt täcke på Cazal nu i regnet och blåsten. Känns skönt att titta ut ibland och se att det sitter som det ska. Oftast "hänger" hästarna så jag kan se dem. De har också en förkärlek för att stå och titta in på mig när de vilar. Antagligen ser de väl det som någon sorts ljudlös TV-underhållning - en stumfilm :-D.

I vilket fall så tittade jag ut och fick då i lyktans sken se en liten krabat en räv, spatsera in bland hästarna som stod i skogsgläntan och tittade på míg. Det verkade som om det var en vanlig kamrat, för ingen av dem brydde sig.

Det förklarar varför soppåsar som man ställt ut på trappen helt plötsligt varit utrivna som om någon av hundarna hade gjort det, fast de varit med mig. Skator gör det ju på ett annat sätt. Undrars om det har blivit fler rävar för jag har hört många som nästan flyttat hem till folk. Gått in genom kattluckor och varit närgångna....

Man blir lite orolig för rävskabb, men denne såg fräch ut vad jag kunde bedöma på håll.....

det har varit andra tider...

.

I dag har jag varit och pratat lite klicker på en ridskola. Det var två goa tjejer som bjudit in mig. Först teori, fika och snack och sedan var vi ute och testade på några ponnyer.

Jag blir lika imponerad och fascinerad av hur fort hästarna förstår. DIREKT!!! Och helt SJÄLVKLART gör de allt. Den första som klickades var en söt shettis. Den vita ponnyn leddes ut och stod där snäll, go och lugn. Vi började klicka target och man såg liksom hur han hajade till - Denna leken gillar jag!!!!

Jag imponeras av att det är så solklart. Hästarna förstår spelets regler direkt. Som ex. kan nämnas ponnie-zen/självbehärskning. Fyra morotsbitar = aha man ska inte avancera, man ska hålla sig tillbaka!

Efter hästarna var det världens underbaraste minigris som blev antastad. Vi klickade för kontakt först, sedan sitt. Target fixade hon direkt, detsamma gällde backande m.m Nu var jag helt imponerad igen. Jag hade aldrig varit med om att klicka på en minigris. Jag har inte ens varit nära en minigris... Den var blixtsnabb!!!

Det märktes att tjejerna var vana att träna djur för det var jätteduktiga! Det märktes också att de hade en god relation och positiv andra gentemot sina djur.

Hoppas verkligen att de blev inspirerade så att de fortsätter att klickerträna sina djur....

... som en vanlig människa.... Heter det inte så... He he =D

I dag har jag sysslat med sådana vardagliga saker som jag oftast undviker - STÄDA. Plocka, fixa och slänga på tippen. Massor av oglamorös hopplockning av löst elände. Det känns dock ganska bra efteråt, man borde kanske göra detta oftare....

På kvällen, efter att tagit ett bad, var jag så trött så jag höll på att somna medans jag pratade i telefon. Jag hade lagt mig i morgonrock i sängen för att värma mig. Så hörde jag att vi fick gäster. Skit samma - jag ORKADE inte gå upp. Det gick inte. Så med ett lugnt och belåtet leende på läpparna somnade jag klockan nio.

Å andra sidan är jag ju vaken NU - kl 2.09 och har precis varit ute till hästarna och fyllt på hö samt tagit bort de nya skitarna i halmen... Snacka om att ha förvriden dygnsrytm.