Cazal och Essie leker i sommargrönskan. Tyvärr var det så soligt att det blev blekt....

Milou fick bli försöksdjur.

Hade tänkt mig en annan konstruktion, men när jag väl bestämde mig för att testa hade väl inte jag tid att göra något ordentligt. Man tager vad man haver..... En ficklampa, en jultallrik och dubbelhäftande tejp!

Det där med tejp sket sig från början. Den ramlade ner, så jag fick hämta hammare och nubb i garaget. Det gick bättre.

Kan säga att det behövs vissa motoriska färdigheter. Lampa - fokus på target - klick med andra handen och belöning. Frekvens! Ficklampan borde haft tryckknapp. Denna hade en skjutknapp och var stor och otymplig. Funkade dock.

 -

 

Försökte belöna iväg honom för att han skulle få ett avstånd till targeten så han skulle kunna uppmärksamma ljussignalen.

Väntan belönas med ljus!

Ljus + target = klick o belöning

Summan av kardemumman;

Ruggit roligt att göra något nytt.

Verkar som om han redan har ett hum. Fler träningspass behövs.

Måste loggföra. Jag är för usel på bokföring... Boring! Men nyttigt och nödvändigt om man ska kunna se vad man verkligen gjort. Tyvärr har jag en tendens att "surfa runt och känna".

Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag.....men å andra sidan kanske det har varit lugnt och skönt!?!?

Jag har varit förkyld med feber och sängläge och ser numer ut som Rudolf med röda mulen.  Inget ont som inte har något gott med sig; det är julkortstider och näsan gör sig bra på bild plus att jag har TÄNKT! Jag tillhör nämligen kategorin som inte tänker så ofta. Jag har upptäckt att jag är retningsstyrd och enda gången det är tillräckligt lite stimulin är när jag duschar och då förstår ni hur illa det står till med tankesmedjan =D.

I vilket fall var jag nu utsövd och uttråkad så jag vaknade klockan tre i natt och funderade. Fick ihop en lista på femton saker som jag skulle ha gjort men har glömt och förutom detta  funderade jag lite på kommandon. Bob Bailey pratade om att ett beteende inte skulle vara alltför generaliserat och i flyt innan man satte stimulikontroll på det (om jag fattade rätt). Funderade hur det hängde samman med hur vi/jag tänker runt hund där vi vill ha flyt och generalisering på beteendet innan vi sätter kommando på.  Det är dessutom inga problem att få stimuluskontroll på dem. Å andra sidan har nog hundar väldigt lätt att lära sig detta för vilken ”Svensson” som helst har en hoper beteenden på kommando, om än inte perfekta men dock, utan att ha lagt någon vikt vid dem eller någon nämvärd träning. Kanske är hundar förlåtande i detta fall???

Funderade vidare på verbala kommandon på häst som känns svårare, i vilket fall på frivilliga beteenden.  Att hästar kan lära sig ord vet man ju. Det finns någon som kan ett femtiotal olika.

Trava! Sakt av! Galopp! o.s.v är ju saker som de flesta hästar kan. Vari ligger skillnaden? Kan det ha med konsekvensen?  I traditionell träning betyder ”Galopp” att om jag inte sätter fart får jag t.e.x en piska på rumpen. ”Ptroooo” betyder att jag blir dragen i munnen ( i alla fall ett tryck) om jag inte stannar. Om jag säger ”Visa svansen” till min häst och han inte gör det händer...inget.

För att få ett beteende under stimuluskontroll går vi vanligtvis igenom 5 steg:

1,  Säg kommandot samtidigt som djuret utför beteendet frivilligt

2,  Säg kommandot precis innan djuret utför beteendet.

3, Testa kommandot - säg ordet innan djuret har börjat tänka på att utföra beteendet

4, Belöna bara om djuret utför beteendet när du har sagt kommandot, inte annars.

5, Säg ord som inte betyder något – belöna inte om djuret  utför beteendet, säg därefter riktigt kommandot och belöna när djuret utför beteendet.

Jag får känslan på mina hästar att de bara gör och gör och gör och gör trots utebliven belöning och sen  så provar de något annat i stället. Jag funderade om mina hästars beteenden är så fasta att de är svåra att få under stimuluskontroll? Kanske tänker jag fel här och är totalt lost....

Fick dock planen till mig i natt. Här ska provas! I morgon bitti ska jag prova hönträning på någon/några av hästarna. Tänkte testa övningen att hästen ska targeta en punkt när en lampa lyser. Den ska lära sig att vänta fokuserat på att lampan lyser och då först targeta punkten med mulen... Andra bisarra konstruktioner av hur man praktiskt skulle kunna testa lite olika saker uppstod också och även planering  ned på konstruktionsritningsnivå.

Återkommer när jag provat.

Har någon där ute teorier eller kan hjälpa mig ur dessa feberhallucinationer så är jag tacksam.... Kommentera!!!

Nä nu har jag varit så negativ att nu måste jag vända skutan ;-).

Trots mitt gnyende i tidigare inlägg så finns det också så många goda härliga människor och stunder.

I dag har jag träffat en liten söt "kola". Det är en liten terrier med svansen i topp och ett ben i varje hörn - sådana är härliga. Vi började med en liten visning av lydnadsklass 1 men Essie. Det är ganska praktiskt att visa hur det ser ut in real life. Vi kunde då också diskutera varje moment och dess svårigheter m.m

Sen var det dags för den lille karamellen att showa. Han hade varit på dagis under dagen så han var inte riktigt sig lik. Han jobbade dock upp sig och presterade godkänt.

Vi experimenterade en god del med apporteringen och det var riktigt spännande. Vi fick fram fina gripanden och det ska nog lossna med lite mer träning.

När jag kom hem hade Gulle-Marie, alias Eiram, varit hem till mig och ställt av min rockard som jag skulle ha hämtat hos henne i ett år..... Vilken ängel. Den ska fixas till och så skall det övningsköras så att vi är i form till julafton och vår planerade bjällerklangturné =D!!!

Nu ska jag ut och fodra hästar.........

Den här är också fin :-)....

- Det gick skitdåligt på träningen idag... Jag får bara inte till det... (suck, stön och elände - sådant är livet ibland)

- Jaha. Så tråååkigt då... (tvåsekunderspaus) - När jag tränade idag gick det bara sååå bra. Fido är helt fantastisk. Han har blivit så duktig. Verkligen helt enastående!!!! Vilken utveckling, vet du!!!!

- ????? (speciellt när man vet att det inte alls är sååå fantastiskt)

Hade det bara varit en gång, men VARJE gång! Vad gör man? Slutar "lägga korten på bordet" och bara säger att det har gått bra, perfekt.

Intressant det här med medkänsla och empati :-).

Det är en del saker jag inte förstår. Ja faktiskt en hel del ;-P , men i detta fall tänker jag på några specifika grejer.

------------------

Jag har en kompis som frågar mig om råd.

- Vad tror du att jag ska välja alternativ A eller B?

- Jag vet inte.....

- Jo, säg! Hur skulle du göra?

- Tja, jag skulle nog välja alternativ B, bla bla bla för att jag tror att det är bäst.

- MEN, varför inte A? Jag tror att A är mycket bättre. Jag väljer A! (med anklagande röst.

- ?????

Jag förstår inte.... Varför frågar man då? Antagligen är det någonting sånt där kvinnligt. Jag har antagligen för mycket manliga hormon eller växte upp i en maskuliniserad miljö hi hi.

------- 

Jag har en vän som börjar berätta om någonting som inte fungerar. Man förbereder sig för att försöker lyssna, förstå och stötta. Men om man säger... ja ha, men så kan det vara ibland... så sekunden senare funkar allt så bra så.

- Jag har problem med hunden när bla. bla.

- Ja, det är inte alltid så lätt..... det händer att min också .... ibland känner jag också så... gör också fel..

- Fast han är faktskt helt jätteduktig....fantastisk....går så fint så... är faktiskt världsbäst... VM = no pix! (andemeningen - jag är mycket bättre än du är!)

- ?????

Jag förstår inte. Varför öppnar man med ett problem och så meningen efter så är det inget problem?  Vill man bara visa hur duktig man är (fast man vet att så inte är fallet) eller är man rädd att tappa mark?  Tja, who know...

--------------------------------------

Jag har en vän som har skaffat en ny hund. Hans gamla dog hastigt och tragiskt. Nu har han fått tag på en omplaceringshanne. Jag såg verkligen fram att träffa hans nya hund som jag tog för givet skulle vara glad, spontan och framåt. Hunden var strykrädd! Hoppar ur bilen och har klara flykttendenser!!!! Det är än glad och positiv hund, men man ser i hela kroppsspråket hur han behärskar sig. Det tindrar till en frimodig liten kille någon sekund innan han "kommer på sig själv" och blir låg och passiv.

Jag fattar inte hur man kan göra så mot ett djur! Jag fattar inte hur någon kan hantera ett djur på ett sådant sätt att de blir sådana.  Ser man inte hur illa de mår? Det svider i hjärtat på mej när ser en ung hund som inte vågar vara sig själv och är strykrädd. Hunden vågar inte ta något som helst initiativ, stackarn och så fort han känner sig minsta osäker så ormar han sig in vid Lasses vänster sida. Det verkar vara ”enda säkra platsen”.

Hunden råkade trampa husse på skon, då kastade sig hunden handlöst bakåt nedåt. Han har antagligen upplevt en och annan spark kan man misstänka....

Husse klickade lite på honom och jag stod bredvid  och tittade. Hunden såg nästan glad ut ett tag, men helt plötsligt vågade inte hunden inte längre. Det känns nästan som om man har stått bredvid honom och väntat att han ska ha begått misstag som någon bredvid korrigerar. Kan någon verkligen träna på detta sätt på 2000 talet?????? 

Nu vet man inte om det är så, men man kan ju misstänka. Samma sak om någon försöker ge honom en godis. Då springer hunden och GÖMMER sig. Det är inte så att den är dålig i övrigt, men man ser att han har taskiga erfarenheter av vissa situationer.

Jag förstår över huvud taget inte hur man kan göra så mot sin hund.  Jag förstår inte vem som uppskattar att de är sådana. Antagligen tycker man att det är ”en lydig hund” och inte ser hur kuvad den är.

 Jag förstår inte....