Hej igen alla glada. Jag har varit helt borta ett tag och det beror främst på att vi håller på att bygga hemma. Det är mycket roddande och fixande med käk, fika, servning och inköp av olika skruvar, spik och färger.... Det har hållit på konstant i ett par veckor och jag börjar närma mig gränsen till nervsammanbrott. 8-S Jag börjar dock se ljuset och hoppas att jag kan ta upp mitt vanliga liv med jobb, blogg och djurträning.

Nu ska jag skicka några mail, ut och träna lite med djuren och sedan kanske det blir något litet inlägg i kväll....

Inka, den lilla marodören, är hemma igen till Johans stora glädje. Hon har varit utlånad ett år till fam Christenson, där Hanna tränat och även tävlat agility med henne. På grund av flytt och jobb byte funkade det inte för dem att ha kvar henne så hon fick komma tillbaka till oss. Johan var själaglad. Inka har varit hans favorithund sedan han var baby.

Den lilla dansk-svenska gårdshunden har nu uppnått en mogen ålder av tio och Johan är nu sju så han ska få ta mer hand om henne nu. Det är "hans", med naturligtvis övergripande ansvar av mig. Detta kommer att innefatta att hon ska sova med honom i hans rum och att han ska träna med henne.

Musmatta

Träningspaus; -Ska vi inte fortsätta?

Targetsticka. Det är mycket att hålla reda på och Johan är mycket koncentrerad.

klappar lite extra av stolthet.... Johan har gjort sina första riktiga pass med klickerträning. Han har pratat om det några gånger innan men det har inte blivit av. I dag fick han prova. Började med Kompis för han var så sugen på det - sticka och musmatta. Det var inte helt lätt med timing och motorik och så. Då blir det konstigt för Kompis som det bara är andra dagen för. Därför fick Essie vara försöksdjur. Det gick fint. Targetsticka, fingret, sitt ligg och backa testade han. Hon jobbade lika bra med honom.

Jag tycker att han var duktig, speciellt för att det var första gången!

Johan testar fingret.

Targetsticka med frysning.

Jag har börjat lite smått att klicka på Kompis i dag. Det går fint. Testade snabbt i fredags kväll då gästerna frågade om jag hade tränat något med honom. Det hade jag inte och jag kom på att det ju är synd när man har en liten katt i huset och då jag inte har någon erfarenhet av att klickerträna katter.

I dag var det dags att plocka ut pryttlarna och Kompis och testa. Det gick finemang.

Testade lite targetsticka först och sedan lite musmatta. Det var som om Kompis fattade musmattan lättast, eller också hade jag gjort grunden med targetstickan, för det var i och med den som man såg att han fattade systemet. Sedan var det mycket lättare med stickan också. Han blev mer målmedveten.

Jag höll targetstickan ren från katt tassar för jag tror att det är bra att renodla näsan för sig. Det verkar superlätt att få med tassar och då ska man inte ta med dem i första läget (det blir svårt att få bort dem sedan annars...)

Ursäkta mina fula ridbyxor och fula strumpor (men de är VARMA!) :-P!

MUSmatta är kanske intressantare för en katt!?!! Fniss!

Nostarget - här var det viktigt att hålla himla stilla annars kom tassarna och de vill man ju inte ha.

Ojsan. Här vaknar man och hela världen är vit! Jodå, det hade allt kommit en hel del i natt innan man somnade också.

Nu efter frukost och efter att vi har vinkat av Inger och Thomas är det dags att ge sig ut i det vita och leka ;-)....

Johan gör sig redo.

Oh, vad kul det är med besök! I går kväll kom Kristina, Uldis och Noa på besök. Bastu och lite käk och sent i säng. I dag kom Thomas och Inger från Värmland. Ingen bastu, men väl mat, gott vin och gott sällskap.

Inger och Thomas är vänner sedan värmlandstiden och vi har alltså kännt varandra bortåt 15 år. Två kelpisar bor i familjen och dessutom har Inger världens fräckaste shettis Fonzie. Med Fonzie och kelpien Mango har Inger uppvisningar bl.a.  på Equitana USA, Oslo International Horse Show, Helsinki Horse Show och Skandinavium. Är ni nyfikna kan ni gå in  på http://www.pony-show.com/se.html . De är verkligen helt fantastiska.

Inger och Fonzie 

Både Inger och Thomas tävlar, är instruktörer och aktiva på alla tänkbara sätt inom SBK. Ni kan tänka er att det blir en massa häst och hundsnack! Det är så inspirerande med Inger eftersom  hon är så målinriktad. Jag är mest en snackare och tänkare. När jag tränar gör jag det ganska ok, men jag är mer "go with the flow". Sätter inte så mycket mål och är allmänt flummig. Tar det djuret inspirerar mig till och shejpar det. Innan jag satt på kommando har jag börjat med något nytt, eftersom jag tycker att shejpingen är det roliga.

Inger är minutiös perfektionist och helt fokuserad. Hon gör klart saker och är otroligt envis :-)!

Mango - inte helt olik Essie

Lin var på besök med Ia. Efter lite kaffe var det dags att gå ut och träna lite. Det var en "ny" liten dam som kom ur bilen. Första gången jag träffade henne var hon bekymrad över det mesta. Hon hade ju bytt hem m.m

Den lilla Ia:n som nu skuttade ut på gårdsplanen var glad, positiv, balanserad och full av tillförsikt. Lin surfar runt på en lyckovåg. Allt vad hon gör funkar. Ia är med på noterna oavsett vad som ska göras och svarar med intensitet och frimodighet. Det är härligt att se de två. De passar varandra som hand i hanske.

'

Stod och funderade medans jag kvällsfodrade hästarna om vad jag skulle skriva på bloggen i dag. Kom inte på något. Jo, förresten en sak.

Milou har haft en liten egenhet med att stampa och krafsa i foderkrubban och bredvid då han ätit. Jag brukar alltid blötlägga kraftfodret innan jag ger, men i förrgår hann jag inte utan tog bara pellets, hällde över lite vatten och gav sedan hästarna. DÅ stampade han inte!

Trodde att det var en slump, men testade i går också och i dag. Samma sak han stod lugnt och åt. -Äntligen har hon fattat hur jag vill ha min mat! tycktes Milou säga.  Tja, man lär så länge man lever....

På väg in kom jag att tänka på att jag kunde lägga in någon bild på Essies supersnygga, lyxiga halsband med Swarovski kristaller. Shoppade det i går. Inte billigt men j-ligt snyggt om man gillar bling och jag kan ju alltid ha det på mig själv när jag tröttnat att ha det på Essie ;-).

Hann precis ta några bilder men innan jag han lägga in dem så ropade Peter och Stefan, som är på besök att jag skulle komma.

-Hon har stått där och slickat på golvet ett tag! sa de.

Jag kollade. Konstigt... det var något brunkletigt.... NEEEEEJ! Likör! Peter hade haft en flaska i frysen och den hade frusit (och spruckit fast det inte syntes). Han hade ställt tillbaka den i barhyllorna och så hade likören, när den börjat tinat, startat sin vandring ut ur flaskan, ner över hyllan och vidare till andra hyllplan och andra mål. Det var denna likör som Essie nu begärligt hade lapat i sig och som som nu har resulterat i att hon ligger på soffan och ser ganska nöjd och slapp ut.

Förutom det Essie hade slickat i sig hade också en ansenlig mängd letat sig ner till hyllan med fotoalbum. När jag fick se det fick jag nästan panik. Där låg mina gamla barndomsbilder som jag fått från mina döda föräldrar och som saknar negativ!!!!! Det blev ett hysteriskt torkande och snyftande innan jag insett att de flesta bilder hade klarat sig. Jag hade haft en sagolik tur. De album som stått upp hade haft insticksöppningarna horisontellt och de album som låg ned hade insticksfickorna uppifrån och hade fått in likör från undersidorna! Sagolik tur!!!! (I övrigt klarade sig 1500 bilder från Sydafrika genom att albumen har textrutor närmst bokryggarna. De var helt indränkta och albumen helt förstörda, men bilderna var ok.)

Afrikaalbum som klarat sig bra. Tja, inte albumen alltså, men bilderna.

Nu är jag trött efter att ha torkat kletig likör från varje sida i alla dessa album och ska gå och lägga mig. I morgon ska jag börja skanna in alla gamla bilder som saknar negativ!!!

 En fråga inför morgondagen; Kan hundar få bakrus?