Nyss inkommen från hästarna. Jag har ridit en stund med Junge i paddocken. För, jag tror, första gången TOTAL harmoni! Inte en sekund av stress eller okoncentration!

Vad denna häst är satt till jorden för, är att lära mig TÅLAMOD och LUGN. Det behövs eftersom jag är en forcerad människa (inte stressad, men dock fullt ös) och aningen hafsig, obetänksam och ofokuserad..... Det är precis vad man INTE ska vara när man är med Junge, och med andra ord är han precis den lärare som jag behöver!!!!

Han är en häst som håller på att lära mig att skynda långsamt eller snarare att INTE SKYNDA ALLS! Go with the flow! Känn! Var i nuet!

Det är lätt att dras med i andras strävan, som lätt får drag av tävlan om vem som är bäst. Det är svårt att låta bli att pressa, trots att man vet att det är fel att göra det. Jag har dock insett, med hjälp av Junge, att det inte är någon idé. Att det bara skadar.

Han måste ha skolat mig bra för att helt plötsligt börjar saker fungera och jag har börjar förstå mönstren. Jag har fått insikt!

Jag har börjar uppskatta, som i dag, ett ridpass av total avslappning.

Jag kan uppskatta att han svarar på minsta microhjälp, lugnt och frimodigt - även om det bara är frågan om serpentiner, volter eller bara vändningar.

Jag kan bli själaglad av att han kan trava långsamt, långsamt, med bärighet utan stress.

Jag kan bli världslyckligast av att han klarar travupptagningar med två skrittsteg emellan utan att tappa formen eller stressa.

Även om jag skulle kunna bända ihop honom, tvinga honom, pressa honom att göra "krumelurer" så skulle de ju inte vara någonting värda. Ingenting alls!!!!! Krumelurerna har ju inget egenvärde och kan bara bli något värda om vi kan utföra dem i harmoni. Får också en känsla av att bara jag kan få hans stressade själ lugn så är "the sky the limit" och enda sättet att nå dit är att sluta sträva.

Det sägs ju att "lär känna dig själv - börja rid"..... och det är nog så sant så.

Lite tilltufsad, men dock!

Det var ett tag sedan jag lade in bilder på den ständigt växande Puppis. Han och Essie är som ler och långhalm. Där hon är, där är han. De leker och brottas mycket och hon har en ängels tålamod med honom. 

Här kommer ett gäng bilder.

Helan och halvan.

Piff och Puff.

Ler och långhalm.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Tut! 

Ajjj!

Brottningsmatch.

Skönt att ligga och smågnabbas i vårsolen.

-Kolla vad stor jag är!

Avgrundsgap.

Vi kan bara ligga bredvid varandra och gapa också...

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Gymnastik !

Ännu mer.....

Hoppsan!

På´t igen!

Här kommer jag!