Puppis är en härlig hund! Det är mycket go i honom och det är upp till bevis om jag är chaufför till allt detta:-). Än så länge rullar det på fint.

Jag kan tycka mig se att det finns a lot i honom. Både skärpa, försvarslust och en stor portion jävlar anamma. Min utgångspunkt är att han inte ska hamna i situaioner där han måste ta till dessa egenskaper, eftersom jag tror att de skulle kunna utvecklas och resultera i att han skulle kunna bli en skrämmande hund.

Tyvärr är väl inte alltid omgivningen med på samma tåg. De ser inte de små tecknen på vad som finns i honom och skulle nog gladeligen försätta honom i situationer tex spela upp honom och sedan bli förbannade för att han är jobbig och säga till. Inte bra. Därför får han och de andra hundarna helt enkelt tillbringa tid i hundgården när vi har besök där det finns en risk att gästerna går in och korrigerar. Hade de lyssnat och gjort som man sagt hade det inte varit några problem, men vis av erfarenhet är det inte så.

Jag tror att en sådan hund bara skulle höja konfliktberedskapen vid varje konflikt och trots att man "tar honom nu" skulle han en dag ställa frågan "tar du mig i dag också?" Det är inte roligt med 40 kg hund och med tänder med många hundra kilos tryck i.....

Samma gäller lek med andra hundar... Några taskiga erfarenheter och han skulle bli en fullfjädrad fighter som vuxen. Nu får han leka med mina andra tre och någon enstaka speciellt utvald individ. Som jag ser det är risken för stor att något skulle gå snett.

Nu låter han kanske som en hemsking, men det är han inte. Han är superkanon och det är det jag hoppas att han genom rätt coaching ska förbli......