Salle har fått en pinne i halsen för några dagar sedan. Det är inte så stort sår och inte heller så djupt, men med en liten ficka. Veterinären var ute och jag fick förståss antibiotika som ska ges intramuskulärt. Det är aldrig roligt, men måste bara göras.

Jag kom då att tänka på vilken skillnad det är på hund och häst, i alla fall som jag upplevt det. På hund är det hur pilligt som helst att få ut medicin (måste undersökas in absurdum) och man får inte ens ta stygnen själv utan måste in till kliniken igen för att det ska göras. (Nu måste jag bara tillägga att MIN veterinär inte är sådan, men å andra sidan har vi ju känt varandra i snart 20 år så det kan ju ha betydelse.)

Med tanke på medicinering och dosering, så får man först en genomgång med veterinären, sedan en extra med sköterskan när man får ut receptet och sedan en vända när man hämtar ut på apoteket. Dessutom står det prydligt skrivet på förpackningen.

På häst däremot upplever jag att det är väldigt "slappt" eller bra beroende på vad man kan och vet själv.  Det är ju bra om man är erfaren med lurigt om man är ovan/okunnig. Förra året fick Salle lymfangit. Knät svullnade och såret var så litet att jag knappt kunde hitta det. Jag ringde ut veterinären som kom. Han hade svårt med svenskan men det gick. Det var semestertider och då är det ju så ibland.

Han gjorde ett snabbt gluttande på hästen, bla bla bla. (Jag; -Que?)

Vad kan han väga? undrar veterinären och gissade sedan på något som var väldigt lite. Nä, han måste väga mer sa jag. Han var förvirrad, men jag räknade ut med hjälp av omkrets och längd ett fick ett ungefärligt mått.

 Så stacks spruta i hästens hals och sedan räckte han över spruta + penicillin + sa antal dagar och tänkte sedan åka. Jag hade aldrig gett någon spruta till någon häst. Jag hann fånga veterinären och fråga bl.a. var jag skulle sticka. Sedan fick jag klara mig själv.

Det gick ju bra. Sprutorna kom in och det mesta hamnade i hästen och inte utanpå. Han blev frisk. Här var inget snack om att kolla så man inte stack i något blodkärl och penicillinchock...... Vad är det?

Just den känslan att bli lämnad med en sjuk häst, med en spruta och ett gäng kanyler är inte roligt. Man känner sig ganska liten och tafatt då. När man dessutom läser protokollet och ser att det står sto i stället för hingst blir man ännu mer bekymrad.

Numer är jag rutinerad stickare och det går finemang...peppar, peppar. Salle är tålmodig, men får å andra sidan massor av morötter och äpplen som tack för samarbetsviljan. Ska jag vara ärlig så märker han nog inget. Gubben stoppar i snask fram och jag sticker. Han reagerar överhuvudtaget inte när jag sticker honom, så jag misstänker att de spruträdda hästarna har annat i bagaget än smärtassociation.

Groomingen tar lite tid dessa dagar. Jag är ju ingen "peta-pensla" människa

 men ibland måste man. Förutom att Salle nu ska ha intramuskulär penicillin ska han ha salva i såret. Dessutom måste han och alla de andra hästarna ha flugmedel mot bromsar, blinningar och flugor. Runt ögonen och mulen ska de smörjas in med salva. Junges fötter måste penslas eftersom de är torra och fnasiga.

Suck! Det kommer väl bättre dagar.....

Lite av pluttiduttandet som ska på. Kan bara rekommendera Hästsalva att ha runt ögonen och sår. Flugorna hålls borta. (Är bra då mina inte kan ha "fransmössa" -eftersom de sliter fransarna av varandra....) Den är också bra runt Salles sår. Socatil höll inte borta flugorna så jag fick lägga den salvan i såret och Hästsalvan i en ring runt = flugfritt.

Har någon därute tips på bra medel mot flugor och andra "stalltips" skriv gärna en kommentar. Även om ni provat något som varit dåligt.