Denne vackre kille var med på kursen.

Jag fick lite tankar kring småpojkarna mina. Denne P.R.E kille hade också, precis som Salle, varit mycket lugn hemmavid och med kända ston. När han kom till detta nya ställe, med alla dessa nya ston och så, var han "inte hemma". Han tänkte bara på sex, stissade runt och gnäggade. Han var fortfarnade "snäll", men hade ju dålig koll på var han var, hur han gick och hur han sprattlade. Han var helt enkelt en tonåring som var fullproppad av hormoner. Dag ett var det svårt att nå fram till honom över huvud taget. Det var någon enstaka sekund som Ellen fick uppmärksamhet av honom. Dag två hade han landat och var lugnare och mer närvarande.

Jag insåg vikten av att ha signaler som är genombrytande och väl inlärda. Ellen sa att en häst som står på bakbenen, vevar och skuttar är inte otäck och farlig om den står i hagen. Avståndet har betydelse! Därför är det viktigt att kunna placera hästen på det avstånd vi är säkra(re). Att vi kan bestämma var den ska gå och hur den ska följa.

Som back off använde Ellen en pisk med plastpåse på. Detta för att den syns bra och den gör ljud ifrån sig. Hästen ska inte få den på sig eller tillfoga smärta för då är det inte långt till att den svarar med aggression när den är så uppvarvad.  Den ska bara användas till att utöva tryck  och backar hästen för den så upphör trycket omedelbart. Vill man flytta den mer så flyttar man igen. Viktigt med eftergiften så att inte hästen jagas.

Inser att detta inte är lätt och att gränsen mellan att utöva ett minimalt tryck, som sedan blir en signal, och obehag är fin. Jag kunde se skillnad mellan när Ellen gjorde det (som har gjort detta många, många gånger och som är orädd och van vid hingstar) och när hästmatte gjorde det som var ovan och som var rädd för sin häst. Det blev mer aggression och hot från matten pga rädsla.  Man inser att detta bör tränas i lugn och ro hemma, så man har det i ryggmärgen när man måste ta till det plus att hästen känner igen signalen när hjärnan är grumlad av annat.

Han kom hem....