Blev så himla glad när jag en dag i somras träffade denne lille gynnare! Dessa blå fjärilar var barndomen fyllda av (låter som jag är 100 år), men jag tror inte jag har sett en enda sedan dess. Nu dök denne upp och jag tror han hade någon polare med sig också. Underbar.

Kan man tänka sig. Snart är vi där i sommarsolen igen, barfota i gräset.

Längtar! Älskar!

En bild på Puppis från i somras. I vissa perspektiv ter de sig ännu mindre ;-)-

 En kaxig kille med ett redigt byte!

.

.

.

.

Tjooohooo....ibland blir det glädjeskutt.

.

I dag har jag varit hos Marie Eiram för att hämta årets julkort. De var busfina! Marie grejade lite med Maja och jag passade på att ta några bilder. De såg så glada och lyckliga ut så jag har svårt att begränsa mig i antal bilder, så här kommer en väldans hög. Håll till godo eller scrolla förbi :-9.

.

.

.

.

.

.

DET KOMMER FLER!!!!!!

Här kommer några till. Man får passa på när man har någon som tar bilder.

Från ett tryggt ovanperspektiv.

Godisstopp.

Två spatserare....

Att nyttja omgivningen....

I dag blev det sen start i fabriken. Det var bjudning hos Emma på Sopemaden i går kväll och det hade väl sina konsekvenser. I dag var det Puppis födelsedag och han har fått extra köttbullar, leverpastej och ägg.

Av hästarna blev det Salle, Junge och Loke som fick leka. Började med Salle och gjorde mest skojiga små saker. Sedan fick Junge en liten stund med "långa snören i kapsonen". Han var som smör och jag kunde vända, svänga, volta och tvära mellan grävskopor och grushögar. Det gick busebra. Har faktiskt inte varit med om att det flytit på så bra och att han har varit så följsam. Han brukar alltid kasta in lite egna åsikter ganska ofta, men icke idag. Riktigt roligt! Tror han uppskattade vårt träningspass mycket också.

Sen var det dags för Loke. Nu hade gubben blivit av med sin huvudvärk och kom ut och tog lite bilder. Jättekul. Det är så roligt att se "på håll". Loke var lite stökig så Peter tog stundtals tillflykt upp på grävskopan, därav lite konstiga perspektiv. Han blev dock bättre och bättre och på slutet väldigt lugn och avslappnad. Det var enormt roligt. Jag verkligen uppskattar att se hur han agerar och lär (så länge man tar sig oskadd ur ;-) ).

Mammas pojkar!

Jag har gjort någonting jag inte gjort på 10 år minst... Bakat!!!

Jag har tröttnat på köpta lussekatter utan riktig saffran, bara färgade gula, plus fulla med konserveringsmedel. Ärligt!?!?? De smakar skit! Att man sedan tar 9.90 på ICA för en sådan gör inte saken bättre.

Så jag kavlade upp ärmarna och satte igång. Ett tag senare (tog lite tid för en orutinerad bagare) så står jag här med några plåtar färdiga lussekatter.

De blev ENASTÅENDE goda!!!! ENORMT! Har redan ätit 3 stycken.

Däremot blev de fula. En handfull blev fina men resten blev kolosser. Någon som har någon teori om varför?

Ett mindre fult exemplar....

De flesta blev dock sådana....oformliga men väldans fluffiga saftiga och smaskiga! Inte utan att jag är lite stolt jag som är så enormt ohuslig...

Jaha, så var skolstarten avslutad då och jag lever fortfarande och alla kroppsdelar är där de skall vara :-).

Började med att hämta honom vid stallet. Han hade precis trynat i sin nya bädd så han hade massor av halm i man och svans, men jag iddes inte gå och hämta en borste för att göra honom fin för eventuella bilder. Fokus låg på något helt annat av förståeliga skäl.

Han följde mig snällt genom skogen bort till paddockgrinden. Ja, ja lite ruskande var det. Vi har ju fått snö idag och det var väldans vackert.

Vinter i träden.

Loke i skogen.

Väl i paddocken så fick Loke strosa runt och kolla läget lite. Varje gång han kom till mig och tog kontakt fick han klapp och snask. När han sedan, efter några minuter, inte ville kolla något mer och stod kvar hos mig satte jag på grimma. Hans grimma hade jag väl haft på någon av de andra för jag fick feppla ett tag för att den skulle gå att få över öronen, men han stod stilla och väntade. Började väl tröttna lite på slutet och drog lite i huvudet, men det gick fint.

Hela passet avlöpte fint. Han följde faktiskt med mig och gjorde inga ansatser att dra iväg eller så. Jag fick honom att förstå signalen backa när han fick ett litet, litet, litet tryck av grimman på nosryggen. Kunde flytta bakdelen och bogen utan konflikter. Allt med snask som resultat.

Varvade detta med frivilligt vända bort huvudet, sänka huvudet mot marken, targeta lastpallar och grävmaskin, frivilligt backande.

Enda som var lite sådär var när jag går framför honom och han går bakom. Då rycker det i ruskmusklerna, och han kastar lite och slänger. I början fick jag ha spöet bakom mig för att inte få honom så nära, men så småning om

gick det bättre, ruskandet minskade och jag kunde gå bredvid honom. Belönade med jämna mellanrum och det tyckte han var fint.

Han verkar ha förtroende för mig och följde mig även under armen på grävmaskinen. (Mellan maskinen och skopan.) Jag försökte hålla mig i styr tidsmässigt så hans stackars oanvända hjärna inte skulle bränna. Och kunde i alla fall ta ut honom och släppa honom medans han kändes koncentrerad, intresserad och fräsch.

Väl tillbaka i hagen fick han bralla lite och var quite crazy. Bockade, galopperade, slog backut och kastade på huvudet. Jag har satt en signal på spektaklet och har en teori om att det kan vara bra. Han lär ändå se mig som kompisen eftersom han går ensam. Om han då får bralla på signal i hagen när jag inte är där inne kanske det minskar brallandet när jag är nära, hos honom. Vet inte om det är rätt, men får väl fundera mer på det.

Tyvärr var det för mörkt för att ta bilder i rörelser. Kameran ville inte ta skärpa så det blev bara några ruskbilder.

Lokebus.

Mycket rusk är det!