..... får man när man mockar hos hästarna! I dag var vädret strålande och jag var ute och mockade den hårdgjorda delen av hästarnas hage. (Jag har bara nödmockat över jul och nyår.) Sådant tar tid. Egentligen inte för att det är så mycket skit utan för att det ska klias och umgås. Jag var nog där i tre timmar och mockade effektivt i 30 minuter :-). Vad jag gör resten av tiden? Umgås med hästarna, kliar, gosar och chillar.

Det är ganska intressant... När jag står och hänger med hästarna tycker jag att vi kommer varandra så nära. Närmare än när vi gör något annat. Andningen går ned, pulsen sjunker och kroppen blir tung. Likadana blir hästarna. Att hålla om deras mular. Stilla. Att de håller om mina händer. Tillit. Att ha hela handen inne i Salles mun och han bara stilla och mjukt håller om. Förtroende. Att luta kinden mot ett solvarmt mjukt kors.

Det är faktiskt helt underbart.

Då tänker jag på hur sällan förr jag tog mig tid till att bara vara med hästarna. När jag var barn gjorde jag det ofta. Jag kunde vara i hagen i timmar. Jag kunde vara där så länge att det nästan blev separationsångest för fölen när jag gick. Stoet eller mej?!?? Jag hörde till flocken. Riktigt den tiden har jag inte idag, men jag kan ta mig mer tid och värdesätter den mer än jag gjort tidigare i vuxen ålder. Jag känner att det är värdefullt för banden mellan mig och hästarna. Det lugn som inträder känner jag ger hästarna förtroende för mig och tvärt om.

Eftersom jag känner hur viktigt det är så tänker jag på alla gånger när man har stressat till hästen efter jobbet, mockat som en gnu, hämtat hästen med andan i halsen. Borstat. Blivit irriterad för att den inte stått still. Irriterad för att broddhålen j-las. Sadlat på. Inte tid att dra gjorden i etapper. Rida, rida rida i krumelurer med hård hand och kort stubin. In med hästen igen. Kastat till den mat och sedan iväg igen........ Vem blir glad av detta? Kanske skulle man ha prioriterat annorlunda vissa dar? Kanske man skulle ha nöjt sig med att mocka och sedan gått till sin håriga, småleriga häst och umgåtts istället. Det tror jag att både häst och människa hade mått MYCKET bättre av!

Myys. Bild från i fjol.