Alla inlägg den 12 januari 2009

Av Ann-Louise Ryrvik - 12 januari 2009 16:30


Den alltid lika ambitiösa och duktiga Maria Y har översatt och publicerat ur Susan Garretts bok Shaping Success. Du kan läsa det här. Jag hade kroknat innan jag kom till sista delen måste jag erkänna. (Hoppsan här hittade jag ett syftningsfel! Jag menar naturligtvis att jag kroknat på boken inte på Marias inlägg. Tillfört 13/1-09) Ruff Love var lagom tjock ;-). Hann förresten inte läsa resten heller för det var då allt drog igång här.


Här kan man se exempel på den skillnad som jag försökte förklara i det ursprungliga inlägget om Affirmativ träning.



Så här skriver SG utdrag ur Maria Ys blogg;

"  Uteslut förarfel
Om det finns minsta risk att det var du som gjorde ett misstag, använd inte time-out! Om det är du som gett hunden vilseledande information, t ex med ditt kroppsspråk, så, är det orättvist och stressande för hunden att bli bestraffad. Det kan dessutom försämra er positiva relation."


Det är bra. Mycket bra tänkt och formulerat.... MEN skillnaden är att jag anser att det ALDRIG kan vara någon annat än "förarfel". Om hunden gör något annat än vad jag hade tänkt så är det MITT problem. Jag har inte motiverat den tillräckligt. Jag har inte förklarat tillräckligt tydligt eller jag har inte lagt upp träningen på ett tillräckligt bra sätt. Hunden kanske inte är mogen för just den övningen. Hunden kanske inte är lämpad till det jag har tänkt. Hunden kanske har andra saker i sin mentalitet som gör det omöjligt o.s.v. men det kan ALDRIG VARA HUNDENS FEL. Den har ju inte bett om träning och hunden gör alltid rätt ur sitt perspektiv.


Eftersom JAG har den åsikten, så väljer jag att fokusera på positiv förstärkning (belöna) och extinction (utsläckning). Sedan att andra kan ha andra åsikter och göra på andra sätt är ok för mig!


Det är därför jag skrev mitt första inlägg om affirmativ träning och att jag ville förtydliga hur jag ser på min träning......

Av Ann-Louise Ryrvik - 12 januari 2009 02:18


Jag drog ut lite från Begrepper i Laeringspsykologi av Frode Svartdal....





Av Ann-Louise Ryrvik - 12 januari 2009 00:22


Denna diskussion har varit bra för jag har funderat. Mycket mer än jag brukar. Jag är retningsstyrd och tänker bara när jag står still mao bara när jag duschar. Det är faktiskt sant. Vilket ju också kan förklara ett och annat ;-). Nu har jag dock funderat mycket de sista dagarna.... kul


Tänkte nu på kvällskvisten att gå in på klickerforum och kolla vad de skrivit om mig. Döm om min förvåning när tråden efter några dar och 4 sidors diskuterande BYTT NAMN. Tråden heter numer Aversiva klickertränare. Jag som precis förlikat mig med tanken och tänkte trycka upp T-shirts med texten "Fråga mig -en avsersiv bloggare" =D!

I går försvann ett inlägg som var med från början spårlöst innan jag han kopiera det. Syntes inte ens att det funnits där. Annars kan det ju stå att något tagits bort på forum. Skumt.


Kanske skulle jag också frisera sanningen. Ändra lite här och där i mina gamla inlägg. Plocka bort om jag skrivit något hetsigt i någont svar till någon kommentar. Vilken makt man har egentligen! Att fixa lite med sanningen alltså...

-----------------------

En annan tanke jag fick här på kvällskvisten är att det ändå är ganska typiskt. I stället för att svara och förklara eller skälla på mig för jag har en tokig tanke i en sakfråga så är det MIG som fokus ligger på.  Ganska knäppt egentligen. Jag är gärna en aversiv bloggare. Det är ju ganska ointressant. Är jag knäpp så är jag och då är det ju inget att fästa vikt vid.


Att argumentera för att det ett  bra förhållningssätt att kontrollera allt i hundens miljö och att det är ok att stänga in den för att kunna kontrollera hunden vore mer relevant. Tycker man så , må vara hänt, och man får gärna uttrycka det. Det hade varit intressant. M.a.o får jag känslan att det är viktigare med att hålla garden uppe, pissa revir, markera gränser, du sa,jag sa,du sa, än att eg. diskutera essensen. Kan det vara så? Vad är då viktigast?


Jag har säkert bidragit till det också. Jag är säkert extra på hugget eftersom jag varit i svängen en gång tidigare i samma ärende. Det är säkert därför jag varit lite extra hård i vissa kommentarer också. Nya som inte var med då,  tycker säkert att jag tar i för mycket.

----------------------


Något annat jag funderat på är alla dessa termer. Jag dras med i det. Någon som kommenterat har uttryck att man inte vet ord innebär och andra att man inte förstått riktigt.


Blev att tänka på det i kombination med Margaretas kommentar om termer. Snacka om att vi byggt en mur. Ingen vet vad vi snackar om typ. Man tror sig ha en aning, men man har inte orden att blanda sig i diskussionen. Det är allvarligt. Samtidigt måste vi i kulturen ha termerna för annars tas vi inte på allvar.


Det ger ju fler konsekvenser också. Vi kan dräpa varndra med termen, men människor utanför vi gruppen som vill kommentera, riskerar att använda mer vanligt språk. Som du är dum. Du har fel och jag tycker du är knäpp.  Det hemska är att då kan vi hugga på det, medans om det står lite inlindat finns inget att ta på.....

-----------------

Jag har också funderat på detta med klickerträningens homogenitet. Vem definierar vem som är klickertränare? Är det canis, är det vissa personer, är det var och en själv? Vem definierar vad klickerträningen ska innehålla för att den ska kallas klickerträning?


Men faktum är att inom klickertärningens ramar finns olika riktningar. Tur är väl det annars kunde man gå till samma instruktör hela tiden. Inte behövde man gå på några kurser osv. Inga långväga tränare.

----------------------

Nä nu måste jag lägga mig för jag somnar snart vid tangenterna!!!!


---------------------

Och inte sover jag än:-). Var inne på Marias blogg där hade hon skrivit ett mycket tydligt inlägg om burlekar. Det var bra för jag hade skrivit burlekar i samband med förvaringen i bur och det blev ju fel. Fel av mig! Jag ska inte få sådan fadd smak i munnen av termen mer, fast det är ju ändå inte "my cup of tea". Dessa burlekar kan säkert vara bra om man ska träna agility och inte orkar hämta och lämna hunden själv. (Usch vad fördomsfull jag är. Jag känner det själv!!!)


Vet inte riktigt i vilket sammanhang det skulle vara nyttigt för mig och jag tror också att det skulle finnas en risk att de ligger i "på-läge" fastän de inte låter och håller på. (Någon form av inre stress.) Kanske väldigt bra på lite flegmatiska vovvar, för att hetta upp dem lite...

I vilket fall är Marias förklaring mycket tydlig och bra.

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards