Direktlänk till inlägg 28 januari 2009

Glädje och sorg...

Av Ann-Louise Ryrvik - 28 januari 2009 14:36

Glädje och sorg, sorg och glädje.... Det är väl så livet är.

I dag har hovis varit här och gjort en storräd bland hästarnas hovar. De skötte sig så bra mina små pojkar.

Salle blev skodd för första gången i livet. "Mamma" (jag alltså) blev lite rörd av att se sin "lille" kille bli så stor så han fått skor fram. Det blir lite som att se sin son, med skolväska i hand, börja ettan :-). Det var inga problem att sätta skor på honom och han tyckte att det var ok att ha dem på. Att han fått skor fast han inte rids beror på att hagen är hårdgjord och gruset sliter hårt på hovarna. Salle är ju så stor nu så att framhovarna nöts ned för mycket och han går på sulan.

Mest fantastisk var nog Loke. Jag har ju redan skrivit om att Loke var lite brötig och avvaktande till en början, men att han sedan en dag plötsligt vände och ändrade sig helt. Hans ögon blev "mjuka". I dag fick jag verkligen se förändringen. Jag gick och hämtade honom i hagen. På med grimma. Han följde som en hund. Stod lugnt och väntade när jag stängde grindar och följde med mig ner på gården mellan hovis bil och stenmuren. In i carporten. Blev verkad. Tillbaka till hagen. Blev insläppt och avklädd. Gnäggade efter mig när jag gick. Inte en ruskning. Inte ett knô försök. Bara lugnt, stilla, tryggt som en gammal valack.

Det känns verkligen som han bestämde sig där i paddocken den där dagen.

-Du är ok. -Jag litar på dig!

Han har gett mig förtroendet och det är en ynnest. Jag tror att det är en stor skillnad att FÅ förtroende mot att TA kontrollen över en häst. Jag var nästan euforisk. Vilken känsla!

Casino är dock risig. Han ligger mycket och han går väldigt dåligt. Bredbent och med dubbelslag. Det finns nog inget hopp där tyvärr. Sorg. Ska kolla med veterinär i morgon vad vi ska ta oss för....

Här är några nostalgibilder på lille Cazal.

Första mötet med Cazal. Detta var hos Sara och Mats på Pepino P.R.E där mamma Adivina var på ombetäckning.

Sicken liten pålle.

Salle busar med mamma Adivina. Här hos uppfödaren Eva Holmér i Askersund.

Spindel-Cazal. Så liten han var.... - Honom ska vi ha! sa jag.

Jag och Cazal på hösten hemma hos Eva Holmér. Här skrev vi papper och han var min. Underbart.

Cazal liten.

Allmänt

Dela

28 januari 2009 18:16

Nää fy för fång!! Lille casino då...
Så fint med de stora duktiga killarna, vad stolt du måste vara!

http://bacillen.wordpress.com

Maria Y

28 januari 2009 18:36

Härligt med de stora fina killarna.
Skiiiiiit med lilla Casino.

Ann-Louise

28 januari 2009 19:10

AK; Tråkigt är det med fång. Hemsk sjukdom.
Stolt, men mest väldans ödmjuk. Lycklig. Känner att det är ett stort ansvar och ett förtroende att leva upp till.

Maria Y; "Barnen" växer upp.... :-)

Caroline Kj

28 januari 2009 19:47

Det är så synd om han nu! :'( . .

Lena

28 januari 2009 20:22

Roligt med Loke men tråkigt med Casino. Jag håller alla tummar jag har! Kram Lena

http://klingemaden.bloggagratis.se

ylle

29 januari 2009 14:54

Jag förstår Din euforiska känsla när det gäller Loke. Ett sånt förtroende att få av en "vild" hingst.... Så oerhört tråkigt med Casino... Fång är verkligen ett elände! Kramar från Ylle

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

ari

29 januari 2009 21:59

"Han har gett mig förtroendet och det är en ynnest. Jag tror att det är en stor skillnad att FÅ förtroende mot att TA kontrollen över en häst." YES,YES!! Spiken på huvudet! :-))

Ann-Louise

30 januari 2009 01:14

Ari och alla; Det är så j-la häftigt (om man nu får svära). Kan inte riktigt beskriva men det är så intressant.

Han har verkligen varit avvaktande, testat mig, provocerat mig.

När han gått vid sidan el snett bakom har han ruskat och tryckt på ( som tur är inte med fysisk kontakt) men jag har känt att han när som helst kunde ha gått upp i nacken på mig. Jag har försökt vara så avslappnad som möjligt men ändå med koll på honom.

Dagen det vände så sprang han bl.a ruskande rakt mot mig - jag stod kvar och tänkte att han stannar nog trots att han kom som en tjur rakt emot - och det gjorde han också. Han bromsade så det tog stopp alldeles framför mig. Jag bara "-Hej gubben kommer du! Så trevligt." Kli och snask. Han gjorde om det några gånger. Ruskade så han höll på att ramla nästan. "Hingstade" sig.

Sedan bara... STILLA. Så coolt. Han bara kom fram till mig, stannade och sedan var han kvar hos mig. Följde mig vart jag gick utan något hot. Stannade när jag stannade, gick när jag gick. Fullt uppmärksam på mig men ändå lugn.

Kanske kommer det tillbaka, men sedan den dagen har han det varit helt utan spänning. Nu går han lugnt med mig. Följer som en hund. Helt avslappnad. Ögonen är mjuka.

Jag är helt fascinerad.... Kan knappt tro att det är sant. Jag har inte gjort något egentligen. Bara varit lugn, tålmodig och kliat mycket :-).

(Ursäkta att jag "rör" när jag skriver, men det är så svårt att få känslan på pränt...)

Carolina F

30 januari 2009 01:34

Ser fram emot att få följa din och Lokes gemensamma väg! Hoppas på positivt besked efter veterinärkonsultationen om Casino.

Bitten

30 januari 2009 07:58

Underbar läsning! Tror på lugn, tålamod o käelek. Där har du gjort MYCKET!

Marie

30 januari 2009 16:45

Vilka visdomsord ang förtroende och kontroll! Härligt!!! Du har en trevlig blogg! Tack för titten!
Marie

http://hundblogg.bloggagratis.se

Bitten

30 januari 2009 18:18

Fantastisk läsning!Du har ju gjort jättemycket-varit lugn, visat tålamod o gett
mycket kärlek. Det är att vara en bra "mamma".

Eget: Vintertid (7 av 365)

Kommentarer (2)

Av Ann-Louise Ryrvik - 22 januari 2015 18:41

241: Renoveringsobjekt (6 av 365)

Kommentarer (1)

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47

Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt! ...

198: Morrhår (5 av 365)

Kommentarer (0)

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45

Kompis the Cat! <3

245: Rutor (4 av 365)

Kommentarer (2)

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38

Nose Work och lagerbladsdoft

Kommentarer (0)

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul. Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Visa fler inlägg