Det har varit lite tyst här på bloggen några dagar. Det har varken funnits tid eller lust, men det betyder inte att det har stått stilla i övrigt.

Jag har insett att jag har en brist... Jag vet att jag inte har en utan snarare fler, men det var just en som jag kom att tänka på nu. Det är det att jag inte har något eg. tävlingssug. Inte ett sånt sug som jag hade förr i alla fall. Nu är det mer som så att jag grejar lite med hästarna och med hundarna men inte så strukturerat och fokuserat utan snarare bara "sådär" för att det är lite roligt. Det är också trevligt, men inte så effektivt. Jag borde egentligen råfokusera sådär som jag gjorde förr, men motivationen infinner sig inte riktigt.

Djuren lider väl inte av det, men samtidigt så gäller det kanske att prestera något. Att visa upp något för omvärlden. Det å andra sidan är ju fel motivation för att tävla.... hmmm

Jag gillar att umgås med djuren och att träna. Jag gillar egentligen att tävla också. Jag älskar att klura. Borde inte vara någon big deal egentligen....

Nåväl jag ska försöka vara lite mer fokuserad och målinriktad. Det går inte bara att glida runt.....

I går var det sökträning. Puppis skötte sig bra. Han var lite crazy på första skicket. Då gick det fort och åt alla håll. Han var lite övertänd. Det är inte lätt att få till rätt timing på att hämta hunden i bilen, rasta, gå upp till banan och vänta på sin tur. I går blev det för lång tid uppe vid starten och han går och laddar då. Vinden blåste från rutan och han hade folket i näsan hela tiden. När det väl blev dags blev det lite champagnekorkseffekten. Sen gick han bra, med tanke på hans ännu orutinerade lilla kropp och hjärna. Bra var att han faktiskt kom när jag ropade på honom. Det fick han snörboll på.

Puppis har förvånat mig vid ett par tillfällen de senaste dagarna... I går stod jag, Caroline och hennes mamma och pappa och pratade vid hästarna. Puppis låg på gräsmattan. Då dyker plötsligt en gråhundshanne med vidhängande koppel upp runt knuten. Puppis skällde till och satte fart. Shit tänkte jag. Nu är det kört. Puppis kommer att käka upp honom!!!!  Jag sprang (tänka er!) ur hagen och runt husknuten där Puppis, gråhund och snöre försvunnit. Jag får se dem borta vid bilarna. Där står de och hälsar på varandra. Jag nödvisslar och tjoar och..... PUPPIS KOMMER!!!! Han lämnar gråhunden och springer bort till mig! Gissa om jag blev paff!?!??? Hittade en halv tennisboll på gräsmattan som jag lyckades kampa med honom med som belöning. Otroligt. Sen fick jag gå och "Puppis"-a honom runt hörnet och in i huset.  Han ville ju förståss tillbaka till gråhunden när vi skulle till dörren, men det gick faktiskt. Fick in honom och gick bort till de andra för att leta gråhund. Den hade stuckit. Caroline och hennes familj visste vems den var så de ringde och gav sig sedan iväg ut och för att  leta. Det är otäckt med hundar på vift som har koppel på sig!!!! Lätt att de fastnar någonstans i skogen....

Andra förvåningen inträffade idag. Jag såg tre rådjur några meter utanför paddocken. Tänkte inte så mycket på dem, men reagerade direkt när jag såg Puppis på gärdet! Ojsan, hoppsan. Jag ropade och den lille vovven kom som ett skott!! Lite nöjd var jag. Rådjuren spankulerade lugnt vidare där borta. Vet inte om han inte sett dem, eller om han inte brydde sig, men de var inte längre bort från varandra än 15 - 20 meter. Pust. Hade han inte sett dem var det inte så märkvärdigt, men om han sett dem måste han bara ha struntat i den. Det sistnämnda hade ju varit väldans trevligt. Han har hittills inte dragit efter något, men det finns ju gränser hur nära man kan komma utan att bli sugen kan jag tro.

Okey, dags att sova! Go natt!