Jag är så glad att jag hittade Diva. Hon är den perfekta hunden för oss. Puppis och Diva kommer jättebra överens. Idag har de toklekt och verkligen härjat. De passar bra ihop och leker lagom hårt och mycket.

Jag släppte ihop Diva och Inka idag och det gick betydligt bättre än jag förväntat mig. Lite gruff, morr och stela svansar men inget mer. Jag hade sett för mig värsta scenariot där Diva styckade Inka, medans Inka hängde som en piraya i Divas hals. Skönt att det inte blev så. Diva känns himla stabil, nyfiken och med integritet. När hästarna kommer för att nosa på henne står hon kvar. Kommer de efter henne kan hon bli lite förbannad. Jag får passa lite så det inte blir något nu i början. Hon har redan taggat ned om man jämför  första och andra dan hon var här.

Jag har svårt att förstå att hon inte ens har varit hos oss en vecka!!!! Jag hämtade henne förra onsdagen. Knäppt!

Kiro och Diva funkar också nu. Diva tycker nog fortfarande att Kiro är skum, men det är inget som det blir något av. Jag är ännu moderator för att hålla styr i fall att de kommer för nära eller det blir för stelt.

Ett snyggt par; Hassemans Berit "Diva" och Jago av Midälvaland "Puppis"

Diva/Kiva har smält in här enastående bra. Hon går som en skugga efter mig och Puppis och hon umgås på ett fint sätt. Idag har Puppis, Kiro och Diva/Kiva varit tillsmmans med mig inne. Jag har varit moderator så att inget skulle hända. Kiro skiter i Diva. Diva är ganska nyfiken och konfunderad över Kiro. Bägge ser helt coola ut så länge de är mer än 2 m från varandra. Jag har sett till idag att de inte kommit närmare varandra än så. Antagligen vänjer de sig vid varandra.

Det är inte lätt att vara en liten söting och flytta till andra sidan landet. Mycket nytt och full fart hela tiden. Hundar, katter, hästar, ungar, tanter...... det tar aldrig slut...

Å så några bilder från trädgården. De är inte nya men får duga ändå...

Solgula tulpaner.

Lite pionlöften bland tulpanerna.

Lyser upp i skuggan.

Hybridkejsarolvon

Under eftermiddagen var det dags att prova att lägga ett spår. Jag vet inte om/hur/när/på vilket sätt hon spårat..... Ska fråga exmatte sen. Vi lade bara ett kort spår med leksak på slutet för att kolla av.

Johan lägger spår

Johan och Diva (Kiva) går spår. Det är en lång lina för en liten pojke.....

Kamp med leksaken på slutet.

- Du är en kul kille, du Johan!

Polers!

Det är svårt att förstå att vi bara haft henne ett dygn!!!

Vi har ju saknat en schäfertjej i huset sedan Essies bortgång. Jag har letat efter en vuxen tik som skulle vara 4-6 år, mentalt stabil och med "ett ben i varje hörn". Jag har letat och letat och letat..... Mailat lite bra kennlar, kollat med bekanta  o.s.v Till slut började jag titta på annonser och googla. Inget som var bra för oss... och sen en dag ( tisdagseftermiddag) dök en tik upp som skulle säljas. Hon stämde in på det vi sökte och på onsdags morgon åkte vi till Uppsala och hämtade ett stycket söting.

Hon kommer från Hassemans kennel, är fem år, tycker om barn, funkar med katter och hästar, är orörd träningsmässigt mer än vardagslydnad, stabil och lugn, söker inte upp andra hundar för att fightas, älskar mat, gillade boll och kamp. Ingen krävande men hänger gärna med om något ska göras. Det låter väl som en perfekt hund till Johan och en trevlig kompis till Puppis!??!??

Hon är väldigt lugn, men man anar att det finns MYCKET under ytan. Tillräckligt för det vi behöver just nu i alla fall.

Diva snodde en bortirrad spårmakör som jag letat fram för att hitta rätt färg när vi ska måla nya sådana på klubben. Nöjd vovve!

Hon låg helt lugnt i bilen när vi åkte hem. Väl hemma strosade hon runt och bekantade sig. Utan stress eller skygghet. Såg ut som om hon bott här hela sitt liv, fast man såg att hon var upptagen med att nosa och kolla in. Hon, Puppis och Johan lekte lite och det gick fint. Ibland blixtrade det till och man såg att det finns "mer hund" därunder den lugna ytan.

Däremot blev det strul när hon och Kiro skulle träffas. Jag trodde det var hellugnt. Hon verkar cool och inte burdus och Kiro är ju lika dan. Öppnade dörren på framsidan och fick först håva upp en stycke liten Inka med ene armen. (Henne vill man ju inte släppa ihop hur som helst med någon hund!) Kiro gick ut. De möttes lite ointresserat och så small det. Värsta bråket. Kiro ramlar förståss, med tanke på sina bakben, men var lika "på". Med Inka vrålandes under vänster arm, fick jag sugit tag i nackskinnet på Diva med höger och dra henne, ståendes på bakbenen, bort från Kiro. Puh! Så fort de var i sär var allt lugnt. Jag kastade in Inka i huset. Gick iväg och de fick lite snask. Frid och fröjd. De kunde äta med näsorna i min hand samtidigt. Inga problem. Bägge såg helglada ut, men så fort det blev till att häsla på varandra själva - då small det igen.

Tokig!

 Som det såg ut (om man får helt oklickerskt filosofera, och JAG VET att man inte VET och att det är OINTRESSANT och att det bara är beteenden, men det är ändå lite roligt även om det är ovetenskapligt...) morrade Kiro preventivt när hon började nosa mellan hans ben, kanske beroende på att han har ont i höfterna och är svag. Diva morrade då tillbaka (tyckte kanske att det var "ofint" , "ojust" av honom eftersom hon följde etiketten). Eftersom Kiro är döv svarade han inte på morrningen och då small det.

Ingen aning vad det beror på, detta är bara fria fantasier och kanske förmänskligande, men det jag tycker mig se är att det inte är något som finns hela tiden utan mer en fråga om att man inte kan kommunicera i hälsningssituationen. Jag tror att det kommer att gå jättebra när de börjar förstå varandra.

Har du något kul åt mig????

Är dock mäkta imponerad av vilket tryck Kiro har trots att han är 14 år och helskral i bakändan. Icke att han blev låg eller ynklig. Arg, bestämd och envis - även om han låg på rygg. Upp och så lika glad! Man blir lite bekymrad över och tycker synd om stackars Kiro, fast som sagt han ser inte bekymrad ut. Snarare upplivad.....

Trött är jag. Det har varit en lång dag... Lägger in några bilder... Skriver i morgon.

Var inne på Ylles blogg. Hon hade lagt in en länk till den ryska nationalsången på YouTube. Först undrade jag vad det var... sedan baha ha haaaaaa. Helgalet. Har ni inte varit inne hos Ylle och sett den så kommer den här...... 

Jag skrev ju om Teos bakbenstarget i förra inlägget. Hur han såg ut som en "uppspikad matta" :-D. Snälla Maria skickade en bild som hon tog på kursen och här kommer den.....

Visst ser det fräckt ut!!!!

Teo visar sin bakbenstarget!                       Foto: Maria Lundberg 

Hemma igen. Det har varit en fantastisk helg i Skåne. Där var det full sommar med gula rapsfält och helt utslagna träd. Häggen blommade och magnoliorna har blommat över. Å andra sidan har vi det kvar.....

Tekniken och jag var inte polare denna helg. Det mesta strulade tills jag fick assistans av Boel som varit med förr. Puh! Å andra sidan bar ljudet så dåligt på min "makapär" så jag beslutade mig för att det fick bli praktisk visning av träningsstegen i apportering. Hmmm... lite spännande med Puppis. Han har haft svårt att både gå, göra ingång och hålla en apport samtidigt, som den kille han är ;-). Men se på f-n. Endera håller han på att byta kön eller också håller han på att bli vuxen för han fixade det faktiskt.

Visade plockövning, hålla fast, hålla fast med klapp, pet, hålla och slutligen backa ur på kommando. Visade ingångsövning med skål och sedan med pålagd apport, tills han plockade upp den nästan bredvid skålen och sprang in satte sig och lämnade av för att få varsågod. Visade slutligen min apporteringslek och den gick förståss bra. Den kan han och älskar.

Gôtt att det animaliska materialet funkade när inte det tekniska gjorde det ;-). Det är inte alltid lätt att visa själv för man är inte fullt koncentrerad. Man måste prata samtidigt och beskriva vad man gör.

Kryp mot handtarget.

Något klurigt tycker jag var Teo. Han är bussnabb och överallt. Han kan backa spikrakt framför matte. Långt, rakt, snabbt och säkert. Men så fort han kommer till sidan så sprätter han ut. Eftersom han är såpass liten, blixtsnabb och dessutom hårig så det är svårt att se små små rörelser på honom fick vi klura lite. Det som dök upp var att få honom att backa rakt upp på en bakbenstarget, sedan att göra det rakt oavsett var matte stod. När matte kunde stå bredvid fick han backa bak och fick belöningen off-target något steg framför. Sedan fick han backa bak igen o.s.v Tanken är att matte ska kunna gå fram och tillbaka med honom på och av target för att få en känsla i kroppen. Fördelen med att ha en bakbenstarget tror jag kan vara att den inte syns förrän den känns. En mindre hjälp att plocka bort. I do not know..... Ska bli spännande att se om Veronica kör vidare och i så fall hur det går.....

Backa mot bakdelstarget. Här har de hamnat lite för mycket åt vänster. Jag fick ta den bilden för att det var den enda jag tog. Annars stod matte så att Teo hade targeten rakt bakom sig.

Måste bara berätta att Teo avslutade dagen med att visa att han kan backa rakt upp mot en vägg. Han var som uppspikad på väggen. Helt lodrät och intryckt. Det var jättefräckt. Maria tog någon bild så jag hoppas att jag kan låna/länka/sno den så ni får se. Urballt!!!!

Sara tränar kryp.