Kommer inte ihåg vad den heter, men den är magnifik och blir bara större och större för varje år.

Måste bara lägga in en radda bilder jag tog på Puppis och Diva som busade loss nyss. Jag mår så gott när jag ser dem härja med varandra. Det är det bästa för en hund - att få leka med en annan jämbördig hund. Man kan titta på dem hur länge som helst....

Denna ros är uråldrig. Den har i alla fall funnits hela mitt liv hemma i mitt barndomshem. När mamma och pappa gick bort och vi skulle sälja huset grävde jag resolut upp rosen (en svägerska fick andra halvan) och tog med den ned till Vänersborg. Mamma klippte alltid bort skott vid sidan eftersom hon trodde det var vildskott. Det är det inte utan den har fått breda ut sig som den vill nu och har blivit en liten dunge.

Mamma kallade den alltid "jungfrurosen" och hon hade fått den av en moster. Mostern bodde i New York nästan hela livet, men jag antar att inte rosen var med däriftån.

I vilket fall vet jag inte vad den heter egentligen. Kanske någon där ute vet?  Ledtråd kan vara att blommorna är oftast ljusrosa, nästan vita med en blåton och att en del blommor är oregelbundet färgade. Vissa kronblad kan vara mörkare och andra ljusare..... Lite som "York and Lancaster" fast mycket, mycket blekare.....

Här är den med kompisen klematis Summersnow. Och en humla förståss ;-) !

Vissa av rosorna är mer fyllda också speciellt i början, när de blir äldre flatar de ut...

Jag har gjort en micro-grand tour för några veckor sedan och spanat in några tränare. Christina Drangel, Anja Beran och Craig Stevens. Christina är ju en gammal bekant sen många år, men har alltid något nytt att delge.

Det var jätteintressant att se hur de arbetade och höra deras teorier. Det blev mycket grunnande, funderande och fnulande och det hela började glida på plats. Jag har ju varit lite schizofren och därför inte kommit till skott med hur jag ska starta med hästarna.

Nu har jag hittat en tanke och en struktur på ett ungefär hur jag vill göra och har en ungefärlig tanke om upptrappning. Jag tror vad som behövts just har varit tid och input av tankar. Med lite kryddning av tankar och ideer av Piet Bakker, Philippe Karl, Christoffer Dahlgen, Bent Branderup  mfl. börjar stenen rulla.

Sen kommer jag säkert att få ändra på mycket och jag kommer att begå många misstag, men dock - jag ser en litet ljus borta i skogskanten och jag trevar mig dit i det svaga ljuset av en antågande (får vi hoppas) gryning =D!

Bilder från Christinakursen har jag lagt in förut, men tyvärr glömde jag kamerabatteriet hemma så det blev varken bilder på Craig Stevens eller Anja Beran. Kurserna låg på rad i Eskilstuna och Sparreholm. Försökte ta med mobilen, men den är trasig. Kanske kan jag få fram några bilder så småning om  annars får ni hålla tillgodo med en liten Anja-snutt;

För er som är intresserade av att gå kurser vill jag bara tipsa om att jag har uppdaterat min hemsida med höstens kursplan. Håll tillgodo och hoppas att något passar :-)!

Oftast är det elände. En annan förtappad människa som inte är renlevnads är alltid hånad och spottad och spe´ad..  Läser man i tidningen eller hör nyheterna får man inte göra något... Det gäller att leva på någon grodd och på någon riskaka - fast det är ändå cancerframkallande....  och man kommer dö en tidig, plågsam död.

Nu äntligen fick man vara lite nöjd och hoppfull med någonting. I dagens tidning stod en artikel om att KAFFE kan skydda mot alzheimers. Fantastiskt. Någonting i lastväg, som i alla fall just nu, kunde ha något positivt med sig.

Och då var det inte heller att det gällde ett halvt glas - dricker man mer är man förtappad gånger tio, som med vin- utan här skrev man att man fyra-fem koppar kunde vara något. (Man hade gett möss motsvarande halter koffein och det hade minskat halter av proteinet amyloid-beta i mössens blod). Test hade också gjorts på människor i Finland  som visat att risken för alzheimers minskade med 65 % hos de som drack 3 koppar eller mer.

Undrar hur det blir, jag som dricker tre TERMOSAR per dag ;-)!

En fin  Meillandros som eg. heter André le Notre. Nu när det har varit så torrt är den jättefin, men kan bli brun och rutten när det regnar mycket.

Stora puderfärgade rosor!

Det är inte bara vi tvåbeningar som tycker att det är skönt med sommar. Hundarna dräller ut och in som de vill. Ibland ligger de på stengolvet i hallen som är kallt, ibland ligger de i skuggan på altanen och ibland hittar man dem i sovrummet.

När det ska vattnas blommor eller badas pool ska de också vara med förståss. De blir då lite duschade vilket är jätteskönt. Sen är det rygg-gnugg i gräsmattan som gäller. Diva gillar även att ligga en stund på rygg och njuta.