Den som väntar på något "gott" väntar aldrig förlänge...... Nu har var det dags att ta tjuren vid hornen och mocka ur lösdriften. För att göra det lite skojsigare fick det bli musik och några G&T. Gôtt trött är man efter två containrar. Det kommer lite fina bilder i morgon, men idag får ni hålla till godo med en fjäril...

....som har mycket gott om tid? Älskar långa promenader? Tycker om att träna MYCKET med belöningsbaserad träning? Någon som är aktiv och "sportig"? Någon som saknar en fyrbent kompis?

Vovven är en irländsk röd setter, 2 år och helt ljuvlig. Han är pigg, alert och lättlärd. Jag har varit med och provat honom på spår, och fast han aldrig spårat, kastade han sig över spåret och när första var klart spårade han hela vägen bort dit vi hade lagt spår två och tog det också. Vi lät honom för han var så ivrig och för att det var lite skojsigt. En fantastisk näsa, MYCKET energi och slug uppfinningsrikedom. Testade omvänt lockande, sitt, ligg, backa vid samma tillfälle och han snappade ALLT direkt! Jag blev faktiskt riktigt överraskad. Eftersom han är så lättlärd utvecklar han ju också lätt beteenden som man kanske inte vill ha. Tex har han lärt sig sno fjärrkontroll och mobiler för då blir det fart på familjen :-D! Man kan inte annat än garva. Samma med att dra i jackor. Tror han kan bli en jättetrevlig hund för tävlingsträning (kanske spår, sök, lydnad) eller kanske också/eller jakt. (Jag kan ju inget om jakt så det kan jag inte avgöra, men han pointar och är ivrig...)

Just nu bor han med en familj och i lägenhet. Det funkar bra, men de känner att tiden och möjligheten inte finns att aktivera honom i den grad han behöver. Även om de älskar hunden, tycker de att det är bättre för hans skull att han får komma till någon som kan ta tillvara hans potential och som uppskattar hans aktivitet och iver. Det är alltså ingen hund som "nöjer sig" med någon timmes promenad per dag och social samvaro i övrigt.

Jag hade gärna tagit honom själv om jag inte haft en hanhund i samma ålder. Hoppas att det finns någon träningsnarkoman och friluftsnisse som kan tänka sig att bli denne hunds bäste vän.

Hör av er till mig så kan jag förmedla kontakten.

Mail; ann-louise.ryrvik@canis.se

Diva höglöper och Puppis tycker bara att hon är jobbig. Hon gör allt som står i sin makt för att få honom att tillfredsställa hennes behov, men icke. Hon vet dock hur det ska gå till då hon har haft en kull valpar förut.

Själv är jag glad och tacksam så länge det varar. Här ska det inte bli några valpar i alla fall. Jag håller ögonen på dem även om Puppis inte är så intresserad.

Diva provar med att locka med förföriska gester.....

med närmanden....

provar hon att trycka sig under honom....

Det är så här du ska göra....

inte hjälpte det heller....

Nu ger jag upp! Blä!!!

Annika kom ut på kvällskvisten. Mysigt. Gubben hade grillat biffar. Han är värsta mästaren på att röra ihop köttfärs med allsköns saker han hittar i kylskåp och annorstädes. Jag blir lika förvånad varje gång att det smakar så bra. Aldrig likadant, men alltid gott.

Efter lite tjôt och lyssnade på Pink ropade vi hem Salle och Loke och Annika fick prova att vara domptör. Salle var i sitt esse och var ovanligt yster. Slog bakut och galopperade runt. Han la sig fyra gånger men sen fick det vara nog. Han ville inte mer.  Vi busade lite i paddocken och sedan tyckte vi det blev för kallt och rått. Slut för idag och tack för idag.

Salle och Annika

Va fan. Här sätter man sig framför datorn i godan ro för att se om någon skrivit något roligt på bloggen, kolla mailen och sedan kanske göra lite nyttigt. Jag höll dock på att sätta det ljuva morgonkaffet i vrångstrupen när jag vips hamnade på någon suspekt sida "bloggplatsen". Det tog MÅNGA sekunder för min morgontrötta hjärna innan den fattade. Först; Hur hamnade jag här? Är datorn kapad? Har min hjärna spelat mig ett spratt?

Att sätta på datorn och klicka sig fram, logga in o.s.v är ju under "flyt" - det är automatiserat. Samma som när man sätter sig i bilen och helt plötsligt är hemma utan att man har ett minne av att man kört ;-). Skrämmande va? (Eller snarare det är då man är bra.)

Strunt samma. Det som hade hänt var att bloggagratis som alltid sett likadant ut i ialla fall 3 år hade bytt utseende. Tänk att ha gjort samma sak varje dag i tre år (och ibland flera gånger om dagen) och att allt har varit statiskt och så helt plötsligt UTAN FÖRVARNING ändrat utseende. Jag kunde ha fått hjärtinfarkt!

Jag har upptäckt att jag inte gillar förändringar om jag inte vet om dem, fast å andra sidan har chocken släppt nu medan jag skrivit detta, det känns ok så jag kanske ändå är förändringsbenägen.....

Här är två pojkar som också förändras hela tiden. De blir större och större....

Vid staketet till hundgården växer en klematis som blommat otroligt rikt och troget. Jag tycker den är väldigt fin. Fjäderlätt och skir.....

Blommorna är vita med inslag av grönt och med en lila mitt.... 

Johan kollar in höstkläderna....