Gubben ville ge mig något fint då vi varit tillsammans i 20 år (hujedamej). Han tänkte då närmast på en ring med sten eller en resa. Jag hade dock kärat ner mig i en liten lusitanokille på 1 år och eftersom min käre man är tålmodigheten själv tyckte han väl att om det var det jag ville ha skulle jag väl få det.

Lusen, som fick benämningen Puttefnask, flyttade hit. Meningen var att han skulle gå med Junge och Milou, men jag tänkte att det kunde vara bra om han i alla fall träffat de andra. Det blir mycket mer flexibelt och om man någongång ska introducera en ny pålle till Cazal och Loke är ju denna rätt. Liten, stillsam och bäbis. 

Efter några små försök till mosningar (från Lokes sida) började det flyta fint. Loke gullade med den lille och Salle brydde sig föga. Loke och Puttefnask umgicks mest hela tiden. Putte hade förstått att man springer inte hur som helst. När loket kommer ska man stå stilla, bli avnosad och allt är frid och fröjd. Jag och gubben är så nöjda att de går så fint tillsammans.

Den "hemske" hingsten..... (På sista bilden leker han med Puttes svans.)

På D-day springer de lite tillsammans. Allt ser trevligt ut. Jag höll sträng övervakning inifrån huset. Plutten ska göra en tjurfäktarvändning och halkar och flatlandar på sidan. Loke kastar sig över honom, tar ett grabbatag i halsen.

Jag springer ut i strumporna, genom djupsnön, forcerar ett 160 cm grunnebostaket - hur nu det gick till - hoppar in i hagen medans jag vrålar. Loke släpper Plutten som kommer på benen och sticker in i lösdriftsstallet.

Gubben som hört att tanten vrålar, kommer utspringande i kallingar, träskor och med ett skohorn (!!!!) som tilltänkt vapen :-). Jag sa att det nästan var rätt... Jag behövde ett par skor där jag stod i issörja och hästbajsar....

Veterinär tillkallades. Det hade blivit en utgjutning på halsen i övrigt ok. Den lämnas, som är rutin är, att gå tillbaka själv. Denna gick dock sönder efter typ fem dagar. Veterinär ut igen för att eventuellt sy. Veterinären vågade inte rota för mycket av rädsla för eventuella blödningar. Det gick inte att komma fram i Skara trots att klockan inte var 21.00 Det innebar att han blev bandagerad över natten. Dagen efter fick jag komma in i Skara för rensning av koagulerat blod och fixning av sår. Då visade det sig att huden var så skör och att huden på översidan - den som brustit - hade börjat dö av. Det blev till att rensa ur och klippabort oduglig hud plus sätta drän på ett ställe.

Pga att såret är öppet och ska hållas rejält rent fick han vara kvar på Skara.

Efter kontakt med Skara idag så fick jag reda på att det läker fint. Han kunde ha fått åka hem nu, men eftersom han är skygg måste de fortsatt ge lugnande när de gör rent såret. Därför får han vara kvar några dagar till för säkerhets skull.

Nåväl, så kan det bli. Djur är djur och man vet aldrig. Hingstar är speciella på sitt sätt. Vissa i alla fall. Å andra sidan stötte jag på andra hästar i Skara bl.a en valack som fått käken söndersparkad av ett sto. En kompis hade en inhyst valack som försökte döda ett ettårs sto. Och en annan valack dödade sin gamle valackkompis för den inte tog sig ur snön...En annan  bekant har två ston som försökte ha ihjäl varandra.  Jag tror det händer mycket oavsett kön, men det blir speciellt "stort" när det är hingstar som är inblandade. Är det ston eller valacker är det olyckor eller en knäpp häst. Är det en hingst är det för att han är hingst.... (Att hingstar kanske upplevs som värre kan nog också vara att de ofta lever ett torftigt isolerat liv med ägare som "har tummen i ögat" i förebyggande syfte. Det är klart att med ston inblandade så är hormonerna i taket... ) Plutten fick ett rejält bett i halsen men det kunde varit värre!!!

När Puttefnask kommer hem ska han först få vila upp sig lite och sedan får han gå med de tilltänkta grabbarna Junge och Milou. Kan tänka och hoppas att det går bättre...fast man kan aldrig veta...

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Anledningen till att jag funderar på att snöpa Loke är inte enkomes för att han bet Plutten i halsen. Hästar har bitit varandra i halsar förut utan att det inneburit drastiska åtgärder....

Jag har mest resonerat som så; Han kommer inte att bli godkänd hingst. Trots förfrågningar om buskbetäckningar så kommer han inte att gå i avel. Kulorna ska i så fall hänga som prydnad. 

Han trampar gärdet en del för att hålla koll på grannens ston bredvid. Svårt att stripbeta då han trampar "mitt i maten". Han är dock inte så manisk utan han släpper dem för att komma till mig direkt om jag visar mig.

Han är snäll, vänlig och lyhörd. Han matchar Salle bra och de har riktigt fint tillsammans.

Dock säger summan av kardemumman att han är lite snar att ta till tänderna och mena allvar. Han har, och har alltid haft, ett annat kynne mot andra hästar än vad tex Cazal och Milou har. Vad händer i en riktig konflikt som kan uppstå med Cazal om tex grannens ston? Vågar jag riskera att Cazal blir skadad?

Förhoppningsvis tar en kastration bort den värsta peaken om något händer.

Det är också lättare att ha med sig en valack om man ska någonstans tex på någon kurs. Plus att man förhoppningsvis slipper "onda ögat"(allmänhetens tyckanden, förfasanden och ojanden) för att han är hingst. Det är antagligen det som är det värsta.......

(Fast tyvärr får det motsatt effekt på mig. Då ska jag snarare på pin kiv behålla honom som hingst... bara för att.... )

Snöper jag honom blir det "vad var det jag sa!". Snöper jag honom inte blir jag idiotförklarad som behåller honom som hingst. Skulle något hända så skulle det också bli "vad var det jag sa!" Så det spelar ingen roll vad man gör. Det kommer att vändas emot en. Man kan ana att gamarna sätter sig samman och bidar sin tid. Väntar på att få gotta sig i NÅGOT oavsett vad och åt vilket håll det tar....

Man får väl  strunta i det, följa sitt hjärta och göra det man tror är bäst....

Cazal och Loke leker i hagen. De har såååå kul. Hoppar, skuttar, stegrar. Livet leker. Ska jag verkligen snöpa honom i övermorgon!?!??!?

NEJ! JO! NEJ! JO!

FAN! NEJ! JO! NJOEJOEJOE....... ÅNGEST! Jag kan ju aldrig göra det ogjort liksom!

Nyss var bondegrannen här och ställde in en ny halmbal till pojkarna. Snacka om att de är dumtrygga. Speciellt Cazal. Han höll balen ganska högt och körde in genom grindarna. Salle stod mitt framför och vägrade flytta på sig. Han fick skjuta honom försiktigt framför sig med halmbalen o klon. Då är man inte speciellt rädd inte. Jag kunde bara skratta där jag stod vid grinden.

Loke flyttar sig i alla fall någon meter så man slipper putta undan honom.

Och så en liten hälsning från Puttefnask. Jag har pratat med Skara idag och det läker fint. Hade han inte varit en så känslig liten plutt hade han fått komma hem nu, men vi enades att han skulle få någon dag till så att såret kan hållas riktigt rent. Han får lugnande varje gång för att de ska kunna göra rent det.

Grunnar ändå om det inte vore bättre att ta hem honom och greja i lugn och ro. Han är nog mer stressad av att man är många, forcerad o.s.v

Hmmm fler beslut.

Tre tankar från dagen;

• Om en månad åker vi till Island. Det ska bli kul. Jag har varit där förut och bilat runt ön tillsammans med polare. Det var helt fantastiskt. Nu ska jag dit med familjen. Roligt!
• Hur kan man ha kvinnor som vrålar av smärta, gråter, skriker i timmar VARJE vardagseftermiddag på TV4? Vem tittar? Inte jag i alla fall... (Jag går och stänger av. TVn stod på medans jag satt på kontoret.) Detta måste vara värre för barn att höra timme ut och timme in än 10 sek Beck-reklam, hur hemsk den än är.
• Jag som lovade att jag inte skulle sätta några fröer i år och strunta i trädgården.... tiden räcker ju inte till allt.... har fallit pladask . I senaste numret från Allt om trädgård fanns porslinsanemon, Anemonopsis macrophylla, med. SÅÅÅÅ ljuvlig. Jag måste nog bara.....

Vacker eller hur!?!?!?