Alla inlägg den 28 mars 2010

Av Ann-Louise Ryrvik - 28 mars 2010 09:18


är skönt....... =D


Loke är kastrerad och jag har fortfarande ångest. Han är allt FANTASTISKT snäll! Lastades på plättlätt på morgonen. Gick bara in och det var bara till att stänga. Väl på Ale djurklinik så fick jag lasta av honom. Lika snäll då. Gick fint med mig trots hästar som gnäggade och underlig miljö. Gnäggade lite.

När vi skulle gå i själva kliniken stannade han på tröskeln. Han var mycket förundrad! En av tjejerna på kliniken tänkte mana in honom lite försiktigt. NO. Då backade han bara ut. Jag sa att "jag lägger en volt och tar nya tag  för han brukar följa med mig...." (och så tänkte man måtte han göra det nu då...) och det gjorde han. Jätte snällt följde han med trots att han tyckte att det var konstigt så lät han mig ta mig in. Jag fick ställa honom i en box där med sån mjuk gummimatta. Han gick snällt med in dit. Plirade på mig under lugg och viftade lite med läppen.... Det vred om i mitt hjärta. Varför gör jag såhär mot antagligen världens snällaste pungpojke???? Är det verkligen nödvändigt?

Det kändes som att svika hans förtroende när jag lämnade honom där i boxen. Både för att han följt med mig så snällt in i detta okända... och att han skulle komma ut som valack. Som jag grät när jag kom tillbaks till gubben och transporten. Jag var så ledsen så jag orkade inte göra något. Gubben - den snälle - hämtade redskap. Mockade och fixade med allt och sedan åkte vi hem.


  


"Arkivbild" på mig och Loke

 

 

De ringde på eftermiddagen och  sa att operationen gått bra och jag kunde komma och hämta honom. Eiram-Marie följde med mig denna vända. Efter att ha styrkt oss med lite "gyllene måsen" (Mc Donalds) skuttade vi in på kliniken. Där fick vi reda på att "min"veterinär var försenad pga en kastration där hingsten inte varit så samarbetsvillig. Oh var min det då? undrade jag. Jo, han hade varit jättesnäll! Så stolt jag blev över min pojke.


Vi fick vänta. Så småning om kom vet. Hon skulle ta bort en sutur, (tror jag att det heter - en gasbinderulle som satt fastsydd över broderierna. Han var jättesnäll då också. Veterinär med pannlampa pillande i hans nyopererade "privata delar". Nu var han nog ganska trött efter operationen, men ändå. Matte var stolt igen.


Så skulle vi lasta på och åka hem. Nöjd i hågen hämtade jag hästen, tog fart mot transporten, trampade in. Loke följde med nästan ända in. Sen var han tvungen att gnägga åt hästarna på klinken och fick rungande svar. Han gick ut igen. Så var det igång då. Ett par försök till... upp på lämmen, stannade, vred huvudet, gnäggade, backade ut.....


Vi provade då att ställa transporten i riktning mot stallarna och bredvid en vägg.... Nej. Efter en bra stund provade vi med att driva lite för att få honom att gå in det sista. Vi provade också linor. Vi var ju tvugna att få hem honom...

Efter lite trix och fix insåg vi ett detta inte skulle gå. Han hamnade bara i ett läge av att ok, jag kan stå här, men jag går inte IN.


Då ryckte två cowboysare in. Riktiga cowboysare, med hattar, västar och hela konkarongen. Loke fick en lugnande spruta av en veterinär och sedan lyftes han in. Näpp. Jag skojar inte. Jag gick före in. Cowboysarna tog varsit grabbatag under Lokes bakdel, Marie hjälpte också till, och så lyfte och sköt de in honom i transporten. Frambenen (det var av förståeliga skäl bara dem som jag såg... trippade in. Fantastiskt. Det är ju ändå 650 kg muskler.

Stor kram till cowboysarna - jag och Eiram hade aldrig lyckats baxa in honom själva av förståeliga skäl.


Snälle Loke. Han blev verkligen safetyproofad. Trots alla våra experiment, både innan och efter operation, så tappade han aldrig humöret och blev arg. När vi var för djäkliga så ställde han sig bara stilla. NOPE! Inte en gång försökte han slita sig, inte en gång reste han sig, inte en gång försökte han dra iväg med mig till andra hästar... det enda han gjorde var att hingstskrika och skrapa med något framben. ÄNGEL!!!!

Nåväl, den snälle hingsten har förhoppningsvis blivit en snäll valack....


-----------------------------------------------------------------------------------------------

Puttefnask är också hemma igen. Hemma medelst hål i halsen. Det ska "skuras" varje dag och det är tur att man är bonnunge. Det ser inte trevligt ut nu, men ska bli trevligare så småning om. I övrigt är han vid gott mod. Han äter som en häst (tur det då han är en häst) och är pigg som en lärka (om våren). Nu ska han kureras och fortsätta att gödas upp... så han blir stor och ståtlig....


Tur i oturen är ändå att det är ganska svalt väder. Detta hade inte varit roligt i augusti!!!!

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8 9 10 11
12
13 14
15
16
17
18 19 20 21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards