är skönt....... =D

Loke är kastrerad och jag har fortfarande ångest. Han är allt FANTASTISKT snäll! Lastades på plättlätt på morgonen. Gick bara in och det var bara till att stänga. Väl på Ale djurklinik så fick jag lasta av honom. Lika snäll då. Gick fint med mig trots hästar som gnäggade och underlig miljö. Gnäggade lite.

När vi skulle gå i själva kliniken stannade han på tröskeln. Han var mycket förundrad! En av tjejerna på kliniken tänkte mana in honom lite försiktigt. NO. Då backade han bara ut. Jag sa att "jag lägger en volt och tar nya tag  för han brukar följa med mig...." (och så tänkte man måtte han göra det nu då...) och det gjorde han. Jätte snällt följde han med trots att han tyckte att det var konstigt så lät han mig ta mig in. Jag fick ställa honom i en box där med sån mjuk gummimatta. Han gick snällt med in dit. Plirade på mig under lugg och viftade lite med läppen.... Det vred om i mitt hjärta. Varför gör jag såhär mot antagligen världens snällaste pungpojke???? Är det verkligen nödvändigt?

Det kändes som att svika hans förtroende när jag lämnade honom där i boxen. Både för att han följt med mig så snällt in i detta okända... och att han skulle komma ut som valack. Som jag grät när jag kom tillbaks till gubben och transporten. Jag var så ledsen så jag orkade inte göra något. Gubben - den snälle - hämtade redskap. Mockade och fixade med allt och sedan åkte vi hem.

"Arkivbild" på mig och Loke

De ringde på eftermiddagen och  sa att operationen gått bra och jag kunde komma och hämta honom. Eiram-Marie följde med mig denna vända. Efter att ha styrkt oss med lite "gyllene måsen" (Mc Donalds) skuttade vi in på kliniken. Där fick vi reda på att "min"veterinär var försenad pga en kastration där hingsten inte varit så samarbetsvillig. Oh var min det då? undrade jag. Jo, han hade varit jättesnäll! Så stolt jag blev över min pojke.

Vi fick vänta. Så småning om kom vet. Hon skulle ta bort en sutur, (tror jag att det heter - en gasbinderulle som satt fastsydd över broderierna. Han var jättesnäll då också. Veterinär med pannlampa pillande i hans nyopererade "privata delar". Nu var han nog ganska trött efter operationen, men ändå. Matte var stolt igen.

Så skulle vi lasta på och åka hem. Nöjd i hågen hämtade jag hästen, tog fart mot transporten, trampade in. Loke följde med nästan ända in. Sen var han tvungen att gnägga åt hästarna på klinken och fick rungande svar. Han gick ut igen. Så var det igång då. Ett par försök till... upp på lämmen, stannade, vred huvudet, gnäggade, backade ut.....

Vi provade då att ställa transporten i riktning mot stallarna och bredvid en vägg.... Nej. Efter en bra stund provade vi med att driva lite för att få honom att gå in det sista. Vi provade också linor. Vi var ju tvugna att få hem honom...

Efter lite trix och fix insåg vi ett detta inte skulle gå. Han hamnade bara i ett läge av att ok, jag kan stå här, men jag går inte IN.

Då ryckte två cowboysare in. Riktiga cowboysare, med hattar, västar och hela konkarongen. Loke fick en lugnande spruta av en veterinär och sedan lyftes han in. Näpp. Jag skojar inte. Jag gick före in. Cowboysarna tog varsit grabbatag under Lokes bakdel, Marie hjälpte också till, och så lyfte och sköt de in honom i transporten. Frambenen (det var av förståeliga skäl bara dem som jag såg... trippade in. Fantastiskt. Det är ju ändå 650 kg muskler.

Stor kram till cowboysarna - jag och Eiram hade aldrig lyckats baxa in honom själva av förståeliga skäl.

Snälle Loke. Han blev verkligen safetyproofad. Trots alla våra experiment, både innan och efter operation, så tappade han aldrig humöret och blev arg. När vi var för djäkliga så ställde han sig bara stilla. NOPE! Inte en gång försökte han slita sig, inte en gång reste han sig, inte en gång försökte han dra iväg med mig till andra hästar... det enda han gjorde var att hingstskrika och skrapa med något framben. ÄNGEL!!!!

Nåväl, den snälle hingsten har förhoppningsvis blivit en snäll valack....

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Puttefnask är också hemma igen. Hemma medelst hål i halsen. Det ska "skuras" varje dag och det är tur att man är bonnunge. Det ser inte trevligt ut nu, men ska bli trevligare så småning om. I övrigt är han vid gott mod. Han äter som en häst (tur det då han är en häst) och är pigg som en lärka (om våren). Nu ska han kureras och fortsätta att gödas upp... så han blir stor och ståtlig....

Tur i oturen är ändå att det är ganska svalt väder. Detta hade inte varit roligt i augusti!!!!

 

Lena N

28 mars 2010 10:39

Åhh, vad skönt att höra att allt gått väl och att alla mår efter omständigheterna bra!!!!

Jag har tänkt så mycket på er de här dagarna.

Kramen

 

Lin

28 mars 2010 10:45

Trevligt och beskrivande inlägg!!!
Tänker så här : På din beskrivning av det hela, får jag en känsla av att du känner att du gjort ett övergrepp på honom, genom att låta honom bli kastrerad. Jag kan förstå det, med tanke på filosofin bakom all din hantering av djuren.
Detta har nog med vårt mänskliga samvete att göra, vad vi låter dem gå igenom för "vår skull".
För visst är det för vår skull. Även om det handlar om att han nu kanske inte plockar fram den sidan av sig själv som kan skada andra hästar. Det är i slutänden också för vår skull, egentligen. Det finns ju en människa som älskar hästen som möjligtvis kan bli skadad...
Kanske man ska jobba med sitt samvete och känna att även om man gör saker för sin egn skull så kan det vara ok, bara man är snäll mot sina djur!!

http://www.dogsandroses.wordpress.com

 

ylle

28 mars 2010 11:42

Gulle Loke, hoppas att han inte kommer att sakna kulorna alltför mycket... starkt av Dig detta, men jag förstår att det också känns ledsamt - som om Du sviker.. men .. är nog det bästa i långa loppet? kramar till Dig Och Du, vilka cowboysare!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Emelie

28 mars 2010 11:43

Duktiga Loke!! Skönt att höra att allt gick bra!
//Em

http://www.babbstaff.wordpress.com

 

AK

28 mars 2010 14:32

Kram till dig och Loke, och till puttefnask så klart.

http://bacillen.wordpress.com

 

MariaY

28 mars 2010 16:28

Skönt att alla är hemma och mår bra! Håller med Lin! Det mesta vi gör med våra husdjur är nånstans för vår skull. Annars skulle vi inte ens ha dem hos oss, instängda bakom eltråd. Så vi ska göra det vi gör med kärlek o respekt, så mycket det går. Och ett långsiktigt tänk! Kommer Loke verkligen att sakna sina kulor så mycket som du tror? Omöjligt för oss att nånsin få veta. Hur mycket skulle han sakna möjligheten att umgås med sina polare, om han fått behålla dem, men utvecklat beteende som blev farliga för andra? Kör varje dag förbi en hingst, som står på "station", och alltså får fortplanta sig och ha nåt slags könsliv, (även om det nog också blir rätt artificiellt. ) Han springer runt, runt i sin lilla hage (med höga specialstaket) så det blir djupa fåror, står aldrig stilla, äter inte höet eller ens gräset på sommaren. Hur lycklig är han att få vara "hel"?

Snart är det vår tur att åka med Hottis...

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 

Cissi

28 mars 2010 18:24

Så skönt att allt gått bra och jag tror du gjort helt rätt även, håller med Lin och MariaYs inlägg :-)

http://www.tripora.se

 

Ann-Britt

29 mars 2010 10:40

Jag känner igen känslan. När det är gjort är det gjort och går inte att göra ogjort. Lycka till och ha det bra!

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

 

Lotti

29 mars 2010 10:40

En sån duktig kille! Det kommer bli sktibra det här :)

http://lottiestrin.blogspot.com

 

Kryddan

29 mars 2010 16:13

Nu är det gjort i alla fall. Det kommer att komma dagar när du kommer att vara glad för att han är skuren och det kommer att komma dagar när du undrar om du skulle ha låtit bli. Så är det. MEN det är mycket lättare att ha en valack, det går inte att komma ifrån och han är ju fortfarande samma häst.
Om du ger mig en kurs i trickträning så kan jag hålla en kurs för dig i vinschning! Hehe...snälla cowboysare!
Kram, Kryddan

 

Viveca

30 mars 2010 08:55

Måste ändå vara skönt att du tagit beslut och det nu är gjort. Förstår din vånda helt och fullt. Vilken duktig kille Loke är och fantastiskt att få hjälp av cowboysare:)

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

 

Marie

30 mars 2010 18:00

Har läst dina inlägg idag. Måste bara säga att det är synd att du känner som du gör! Man ska inte behöva göra något mot sin känsla och vilja. Men, du får tänka på dina argument som du har för kastrering, vilka jag tycker låter hur sunda och bra som helst! Självklart ska du tänka på Salle i detta läget, han ska du ju (väl) ändå få godkänd!? Det här med hästar som gör illa andra hästar... det kan finnas milijoner förklaringar, men de är som vi människor ju, vissa klarar man inte bara av! Sen känner jag en sak med dig och dina hingstar (hästar) ingen skulle klara av att ha dem som du, bättre! Men också en sak till, i det vilda, hade de aldrig levt som dina gör!! Där hade det funnits en...
Kram i massor och nu väntar vi på läkning och mer om din och Loke fortsatta träning och ridning....
;-))

 

Lotti

31 mars 2010 00:06

En liten undran bara... Hur mås det ute i hagen idag?

http://lottiestrin.blogspot.com

 

Maria&Hera

31 mars 2010 16:58

Jag tycker att beslut som inte kan ångras ofta är besvärliga att fatta och väcker en massa känslor. Jag tror dock att du har fattat det bästa beslutet för din vackra stora kille.
Lycka till med tillfrisknandet på de båda!

http://belgarfans.bloggagratis.se

 

Ann-Louise

31 mars 2010 23:28

Tack allihopa! Pojkarna mår bra. Bildbomb på Puttefnask idag.
Många goda tankar!!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...