Denna fantastiska tjej har gjort ännu en helt makalös och vacker film. Hittade den hos vår observante Ylle.

Enastående!!!!!!!(Tror inte att jag tänker prova på mina - fastän jag nu har fyra - fniss fniss. Jag som tycker att det är obehagligt att SITTA på en barbacka när den SKRITTAR!!!! Oj oj oj!

Titta njut och grina inte ;-)!!!

I torsdags var det dags att hämta den lille. Det var till att skotta fram transporten som var gömd bakom gigantiska snödrivor. Tur man har så snälla grannar som har traktorer med gigantumblad som kommer och hjälper till. För hand hade det aldrig gått.

Puttefnask gick lätt att lasta på. Vi gav honom lite tid att fundera och känna sig fram och sedan gick han in. Hemresan stod han som ett ljus. Tack gode gud för horse-cam. Vad skönt det är när man kör att hela tiden kunna kolla till hästen utan att stanna!!!

Puttefnask kollar omgivningarna! Tog det VÄLDIGT bra!!!!

Johan gillade Putte skarpt. Han hade med denna bild till skolan. En del tyckte att han såg ut som en åsna och det stämmer nog ha ha ha!

                     En glimt av vad som månde bliva.... Ser ut att kunna växa ur

                     namnet Puttefnask och i Edipo....

Puttefnask ska ju gå tillsammans med Milou och Junge för att hålla Junge sällskap när Milou är borta. Ändå ville jag prova att introducera honom med Loke och Cazal för om det skulle funka så hade det varit väldigt praktiskt. Då skulle man kunna ha honom i olika konstellationer. Milou funkar ju i båda gängen.

Det gick alldeles strålande. Loke och Salle gillade honom. Speciellt Loke.

Putte och Loke.

Puttefnask blev först "uppklämd" mellan några träd och stod still. Han blev avnosad och undersökt och sedan började det tuggas på grenar, solas m.m

De stod nog ute i skogen i en timme tror jag.

Oj vad mycket snö det är....

Loke och Puttefnask

Sen började det springas... (Foto Marie Bergström)

De började sen springa runt en del. Jag och Eriam, som kommit förbi, var kaffesugna och hungriga. Jag hade ändå stått där i hagen och övervakat i  fyra timmar.... Så vi delade av dem med trådar. Dessutom var det bra för honom att vara ifred en stund, äta, dricka och killa sig runt. Han har dessutom ett gammalt sår i ett bakben (Han hade gått ur hagen och skadat sig på något innan jag köpte honom. Han har varit sydd, stygnen är tagna, men det är inte helt läkt än.) Att behöva pulsa förlänge i djupsnö är väl väl hårt.   

Vi bar hö och halm till den lille....

Efter fika och lite mat gick vi ut och kollade till dem. Då hade Puttefnask gått bort till Loke och Salle och de stod i en härlig hög, med repet mellan sig. De vilade och Loke stod med näsan mot Puttes rumpa. Nämen uja så sött det var!!!! Ska vi ändå släppa ihop dem över natten!??!! Tanken var att de skulle stå skilda över natten så att den lille fick äta i lugn och ro. Ja... vi provar.

Marie fick stå i slussen med långpisken för säkerhets skull och jag öppnade. De skuttade iväg till Puttes sida. Gick bort och åt av Puttes hö. Det var himla lugnt och fint och vi stod där nöjda och betraktade hästarna. Sen sprang Putten bort till lösdriftshuset, de andra efter, de sprang runt, runt några vara och sen ändrades stämningen. Loke klämde in honom i ett hörn i huset mot några halmbalar och försökte bunta ihop honom! Vek ihop frambenen och manglade ned honom i halmen. Jag sprang dit och skrek åt dem att sluta och det gjorde de tack och lov.

Putte upp på benen igen och sprang mot Loke!?!! Vidare bort genom slussen. Loke och Salle efter. Marie sa att Salles blick var helt svart. In med pisken efter att Putte passerat och sen var det till att stänga till emellan dem igen.

Sen stod Loke och Salle och ropade efter honom igen!

Det verkar som att blir det springa av, träder andra krafter och instinkter in. De tappar huvudet ungefär som hundar i flock som jagar... Så länge det står still, eller går långsamt, går det bra.... Har funderat på om jag VÅGAR släppa ihop honom med dem igen. Inte för att de inte tycker om honom, för det tror jag, utan för att det blir för hårda lekar. De är så stora och han är så ytterst liten, spensligt byggt och mager. Kanske är det bättre att släppa in honom till Milou och Junge som tänkt, samtidigt som det är synd då det verkar som om de verkligen gillar honom........

Puttefnask med sina små spiror till ben....

Två tummar i samma ... ja ni vet vad. Detta kunde ha blivit världens bästa samkönade adoption, men det verkar spricka ;-).  

Cirkus Ryrvik har överträffat sig igen..... och alla skakar sina huvuden över  denna galenskap ;-)...

Det hela började med att Junges kontrollbehov har ökat igen. Det tror jag mest beror på att det har varit mer ruljans i hagarna nu, då småttingarna har blivit stora herrar och  får komma ut på små utflykter lite mer.

Att jag tar ut Milou har förståss varit jobbigt - då står ändå Loke och Cazal några meter från honom. När jag kommer tillbaka är han genomsvett och har plöjt skyttegravar vid staketet. Visserligen kommer han väl att vänja sig, och det blir bättre när han kan bli riden mer, men han är som sagt en känslig själ, den gode mannen. Milou ska för övrigt ut på några dagsresor och jag skulle dessutom vilja gå någon körkurs med honom, men det är uteslutet. Att ta med Junge är också uteslutet eftersom han bara klarar några timmar från hemmets lugna vrå och han kan inte ställas i en box heller.... Ja kan och kan. Klart man kan men han springer fram och tillbaka, kastar sig, stressar, svettas och det är inte schysst.

Att låta Milou bli sällskapshäst på heltid känns inte bra. Han är fantastisk, liten och smidig att ha med sig och näääää..... Tanken på YTTERLIGAR en häst väcktes. Om han hade en annna häst i hagen skulle det kanske gå lite bättre i alla fall. Funderade på en shettis - men så är det detta med fång och elände.... funderade lite till.... och lite till. En häst kostar ju lika mycket i drift oavsett inköpspris.... funderade lite till....

När sen min och "gubbens" 20-års dag nu närmade sig (Vi har varit tillsammans i 20 år den 5:e april!) frågade han om jag ville åke på någon fin resa, eller kanske få en ring med en stor sten i....Vad vill du ha? sa han En häst! sa jag och så blev det. Har jag inte världens allra bästa, tålmodigaste och snällaste gubbar så säg!?!?!??

Började kika runt lite. Tittade än här och än där, fast det fanns ingen som föll på läppen. Sen blev jag KÄR! Förlåt "Gubben" men så var det. En liten ful ankunge. Kantig, vind och alldeles, alldeles bedårande!!!!! Han heter Edipo men går under smeknamnet Puttefnask! Han är en alldeles gudomlig liten varelse med de mest fantastiska ögonen och den minsta, minsta lilla mule man kan tänka sig.

Nu står han här den lille och jag kommer skriva mer om honom i nästa inlägg.

Edipo alias Puttefnask. 1-årig lusitanokille.