Så, då var man hemma igen. Inget stämmer så bra som borta bra men hemma bäst. Jag tänker det när jag står och ser ut över nejden... Detta är livet. Detta är underbart. I all sin enkelhet. Det räcker så bra med en skog, några ängar, en familj, lite djur, lugn och ro....

Tänker på alla de "stackars" människor som bor i stora städer, med hög puls och mycket action... inte undra på att människor blir stressade....

I övrigt var vår lilla minisemester mycket mysig. En som verkligen uppskattade det var Johan. Han tyckte det var buskul...

Johan med polare roar sig kungligt!

Ganska skojig bild va!?!?