Vaknade och är pigg som en lärka. Funderade på att invänta gryningen denna en av årets ljusaste nätter...

Tittar på lite dålig TV. Dricker kaffe. Funderar en del.

En sak som jag förundras över är detta med samtal eller kanske brist på samtal. Jag upptäckte det i juletid och har antagligen skrivit om det tidigare, men jag slås mer och mer av hur vanligt förekommande det är....

Först pratar man om våra vänner djuren, att påverka beteenden, inställning till träning. Detta med att belöna önskvärda beteenden, avstå korrigeringar, att vi "skrotat" dominans och ledarskap o.s.v. Man är på "samma tåg". Hade man inte varit det hade det varit OK och förståeligt., tycker jag. Man kan tycka och tänka olika. Men då protesterar man och säger sin åsikt. Vågar man inte det så byter man ämne. 

Samtalen flyter på i god anda och samförstånd. (Som jag tolkar det i alla fall. Jag håller faktiskt ganska låg profil oftast, fast jag vet vad jag tycker... Faktiskt!)

Sen kommer det som en blixt från klar himmel, i samma glada samtalsanda "man får ju ta tag i dem och visa vem som bestämmer", "vem som är ledaren", "den försöker ta över", "inte komma undan", "den är olydig"   o.s.v.

Jag blir helt PAFF! Det är precis som samtalet som förts innan inte har hänt!

Jag har funderat en del kring hur det kan bli så.

1, Endera är det så konstigt att folk inte förstår, jamsar med, och sen så kommer deras sanna tankar fram!?!!

2, Kanske tycker de annorlunda men vill inte stöta sig på något sätt. Fast då hade väl också avstått det sista också!?!?

3, Kanske tycker de att jag är knäpp och drämmer till efter ett tag. Fast jag upplever inläggen, som att de bara kommer, i samma anda.

Undrar om jag är så jäkla otydlig att det kan missförstås hur jag tycker? Att då stoltsera hur man korrigerat någon hund känns ju lite konstigt?

Och det händer iderligen!!!

Någon som förstår hur jag tänker? Ibland tar jag upp detta i andra samtal men jag får ingen direkt respons. Kanske är jag för komplicerad och grunnar för mycket...

Jag ser ljuset....  Morgonljuset! =D

I dag var sökträningen i Vänersborg. Värsta lyxet. Sovmorgon och 10 min restid. Gött!

Dagens bravader tycker jag gick bra. Puppis är duktig och matte nöjd. Som vanligt blev det inga bilder tagna under träningen. Det är full fart.

När träningen var till ända, tog jag en promenad med Marie & Rolig och Linda & Nogger. Då åkte kameran med och det blev lite bilder på dessa härliga hundar.

Linda och Nogger i sommargrönskan.

Rapport's Rolig

Nogger njuter av snuttetub.

Mmmmmmmm......  

Nogger   

Lycka är en vovve-kompis att gräva tillsammans med!

  Nogger testar annorlunda underlag....

...och om det går att gå under....

Hemgång...

Så, då var man hemma igen. Inget stämmer så bra som borta bra men hemma bäst. Jag tänker det när jag står och ser ut över nejden... Detta är livet. Detta är underbart. I all sin enkelhet. Det räcker så bra med en skog, några ängar, en familj, lite djur, lugn och ro....

Tänker på alla de "stackars" människor som bor i stora städer, med hög puls och mycket action... inte undra på att människor blir stressade....

I övrigt var vår lilla minisemester mycket mysig. En som verkligen uppskattade det var Johan. Han tyckte det var buskul...

Johan med polare roar sig kungligt!

Ganska skojig bild va!?!?    

Ni som är sugna att läsa lite mer matnyttigt kan spana in Maria Y:s blogg. Hon skriver kanonbra om kroppsspråkskursen som gått av stapeln på Skällsta med Ellen Ofstad.

Vackra bilder finns där också :-).

Här kommer en harang med lite ofördelakiga bilder på Milou ;-) he he he.

MEN han kan dock vara ganska fin cokså.... Inte bara hästvärldens motsvarighet till Jim Carrey =D.

Så då var jag, Gubben, Johan och Johans kompis Linus i Danmark. Vi har tagit lite semester och ska besöka bl.a Legoland. Det är nämligen som så att det är Star Wars Weekend där, och då förstår ni att vi bara var tvugna att åka. Som tur har vi goa vänner som är hemma med djuren dygnet runt! Vilka änglar!!!

Det blev avfärd i arla morgonstund och sedan körde vi via Öresundsbron och vidare. Med tanke på den val som har i Veile fjord var vi tvungen att kolla på honom. Han hon hade strandat nära brofästet i Vejle. Tragiskt! Som det verkade hade man gett upp om att rädda honom. Det sprutades inget vatten på honom/henne längre. Han bara låg där. Vi trodde att han var död tills vi såg att det kom små puffar av utandningsluft.

Tankarna snurrade kring om den led och om man inte förkortar lidandet om man har gett upp hoppet om att få honom ut till havs igen....

Det var med en klump av sorg och förtvivland i bröstet som vi lämnade honom där....

Johan är fantastisk med djuren. Snäll, lugn, naturlig. Vi var bort och fyllde på vatten åt hästarna och då passade jag på att ta några bilder med fulkameran (den lilla compakta.)

Johan och Fnasket

Lööööve n´ trust!!!     

Söta unga grabbar...

 Fnasket kollar in vattentunnan som ska till Milous hage.

Johan gör moves....

Prinsen fixar med Milous frisyr. Milou håller lite i Johans arm.

Prinsen och den (snart) vite springaren .

....femte fålen apelgrå... vi tackom nu så gärna...

Foton; Emelie Carlsson