Nu är det snart dags för dartmoor riks. I år går det av stapeln mycket nära - i Ljungskile. Lyxigt. Jag och Milou ska visa klickerträningen mellan utställningen och proven. Det blir inget märkvärdigt utan bara hur man kan börja om man vill testa och så.

Min busiga, go´a stuterimamma har anmält mig till ponnyagility också! Nå´t för oss tyckte hon. En skojig idé tyckte jag när hon berättade det, man kan ju vara med bara för att det är kul, men ju närmare jag kommer desto mer frustrerad blir jag att jag inte tränat. Jo, föresten.. Vi har testat att gå över en presenning och det brydde han sig inte över huvud taget om. Jag har också testat att ställa hans fötter i ett bildäck också. Det var heller inga problem. Problemen kom när vi skulle prova att hoppa.

Jag grävde fram några skumgummikavaletti som jag köpt på Odal. Oanvända och fina. Började med att lägga en smal pinne över dem. Första gången vi provade hoppade han, men sen kom han strax på att man kunde bara gå rakt igenom så ramlade allt ihop i en liten hög.  Han verkade som om han varken iddes eller förstod att han skulle hoppa. Klev bara över som Bambi på hal is. Hela konstruktionen ramlade ju dessutom nästan av det lilla vinddraget  som blev när han klev över. Bytte då ut den mot en tung staketstolp som höll blocken bättre på plats.

Vi fick några skutt och han fick karameller. Det roliga var då att han trodde det var för att han "sprang och ystrade sig" som han fick snask. Han gjorde ju det också. Så han for som en tätting runt om och bredvid hindret.  Efter ytterligare några repetitioner kopplade han att det var hoppet som var grejen.  Ibland hoppar han ändå inte utan stegar över. Det är när han inte har lust.

Nåväl där är vi i alla fall, så det blir väl ingen större succe. Men kul lär det bli.

Ett av Milous debuthopp. Han kom över i alla fall =D

Johan med kompis är publik. Ibland är de nyttig störning också!     

Vackraste, undebare Puppis!

Mattes hjärtegull.

Lille Milouplutten går uppe vid huset nu för att inte bli så tjock. Han gå ensam just nu eftersom Junge och Fnask är rädda för honom (kan jag i och för sig förstå ;-) ). Efter helgen tror jag att jag ska försöka släppa honom med Cazal och Loke. Det hade ju varit SUVERÄNT om det funkat! Alla problem hade varit lösta för i alla fall ett år framöver. Dvs innan Junge blir rädd för Fnasket. Han är verkar dessutom brötigare och blir nog hingst tidigare, så vi får hålla tummarna att de kan gå ihop så länge som möjligt. 

Jag får så dåligt samvete för lille Milou som är ensam. Han har visserligen kompisar på mulgnuggaravstånd, men ändå. Igår kväll stod jag och kliade och smekte honom i 40 minuter. Det var uppskattat. Viktigt detta med närhet och beröring. Det blir ju lätt att man fokuserar på att GÖRA med hästarna och glömmer bort att VARA. Den delen är nog till och med viktigare.

Kli

Det gäller att hitta rätta platsen!

Söt lilja! 

Fräck lilja!