Ja, egentligen blev de 13 år förra lördagen. Här ser ni dem tillsammans med Puppis....

Puppis ligger och smågosesover med Kris (vid nosen) och Panik (vid fötterna).  

Panik...

Lite öronputs :-)

Gosegull!

Förövrigt har det varit en eländig dag. Där jag körde upplet förra veckan på barmark ser det ut som såhär;

Hästarna stod också och tryckte...     

Måste bara få dryfta en sak som är intressant tycker jag, och som jag har grunnat lite på. Hur olika strömningar går i vågor, att vissa saker tas för givet och hur det som är självklart är omvälvande...

Nu får jag väl på moppo men det kan vara skoj, det var ett tag sedan ;-).

Ett längre tag har det varit modernt med kurser i att leka med sin hund. Många har uttryckt ett wow! Det är viktigt att leka! Tänk om jag vetat det! En ny värld har öppnat sig. Man kan leka med sin hund och inte bara ge godbitar!

Som gammal "uv" och "skräcködla" står man som perplex... Vad hände nu då? Vad har man missat?

Att leka med sin hund.... Att utforska vad ens hundkamrat gillar för typ av lekar... Ja det torde vara självklart. Från valpen kommer över tröskeln. Kan man undgå att leka och härja med sin hund? Det kommer liksom i paketet i alla fall på de flesta hundar. De pockar på det och de hundar som inte har så mycket med sig brukar man ändå hitta någon typ av lek som fungerar eftersom man som människa också är så himla leksugen. Det är väl lite därför man skaffar hund.

Vad hände? Pratade någon gång för länge sedan med en annan gammal "uv" och vi diskuterade gamla tider. Hur man började på brukshundklubben och hur det var. Då sa hon något som gjorde att bitar föll på plats.

-Första gången hade vi med oss leksaker och det var ju totalförbjudet att ha godis på den tiden. Då hade de säkert slängt ut oss ha ha. 

-JA! där har vi det.

Är man gammal ödla så är man inskolad med leksaker och lek. Då fanns inget alternativ. Man var så jäkla tvungen att hitta lekar som motiverade hunden, om man nu inte valde öronomvridningar, koppelryck och alfa-rullningar förstås.

Kommer by the way ihåg min schäfertik som inte ville spåra. Jag var väl tonåring och visste inte vad som var "förbjudet" eller som "inte gick". Jag knöt två hotdogs i ett snöre och drog efter mig. Hunden spårade. Och spårade sedan den gången alltid även utan korv :-). När jag glad ihågen berättade det på klubben så stelnade alla till. -MEN! HUR KUNDE DU??? NU ÄR JU HUNDEN FÖRSTÖRD!

(Det som raljerades som "godisspår", körs idag av samma människor fast kallas då "näringsspår" =D)

Så småningom gjorde godiset successivt entré. När jag sedan kom i kontakt med klickerträning, så såg jag det geniala i att träna baskunskap på detta sätt. Hög frekvens och hunden i lagom intensitet med koncentrationsmöjligheter, vilket man inte alltid haft förut med bollgalna och kamptokiga hundar. För mina har varit rejält leksugna och på tårna. Jag tänker bara på Kiro... oj ojoj.

Att ha en sådan hund, men börja med godisbelöningar på grundfärdigheter, tycker jag har haft sådana fördelar. (Fast riktigt duktiga tränare behöver nog inte det.) Sedan när hunden kan och vet och ska göra och utföra "större bedrifter" då kommer lekbelöningen in i själva träningen. Det betyder dock inte att man aldrig leker.

Missen från min sida (och kanske en del andra "uvars" också???? ) har nog varit att jag tagit för givet att människor leker med sina hundar, på många olika sätt, och provar vad som funkar bäst i olika situationer.  Leken är något som uppstår i relationen mellan människa och hund och som utvecklas beroende på vilken respons de två parterna får från varandra. Jag är en big fan av att hitta vad min hund gillar för typ av lekar och aktiviteter istället för att belöna den med mat för att leka. (Fast det går säkert det också...)

Oavsett hur tröga de kan te sig tycker jag att det alltid finns någon aktivitet någon stund på dygnet som man kan hitta lek som hunden uppskattar och genom att nyttja den växer leklusten. Först en kort lek på kanske bara någon sekund. Slutar man på topp, när det är som skojigast, brukar hunden vara mer på tårna nästa gång det händer. Det är det som är fördelen med lek - suget efter lek bara ökar och ökar om leken är bra. Man kan inte bli mätt på bra lek.

Med andra ord: Jag har haft fel! (Vilket inte hänt sedan 1978    ha ha ha...)

Jag har förstått att det INTE är självklart att experimentera och leka tillsammans med sin hund, och ska hädanefter trycka mer på det.

Det är intressant att strömningar varierar och att gammalt blir nytt och nytt blir gammalt....

Tänker på en sak som kloka Maria Y sa en gång, typ; Visst korrigerade vi hundarna ibland, men vi var jäkligt duktiga på att motivera dem också!