Lite blandade bilder på Junge hos oss;

Isabelle och Annika

Vårstädning av håriga hästar.

Annika bjuder Junge på halstabletter. Det är gott.

Junge spanar ut över favorithagen.

Fina rumpor ;-) ha ha ha!

Junge i sommarkostym.

Goaste hästen!

Junge, Caroline och Casino

Vackrare kan ingen vara...    

Junge och Johan tomtar hos grannarna i bygden.

Sen kom nästa pojke in i bilden - Stjärnsunds Milou. Denna lilla pudding!!! En liten kavat dartmoorhingstkille. Rakt in i allas hjärtan stegade han utan minsta tvekan!

Varför gå två gånger när man kan ta alla på en gång?!??! Här är det godisstopp.

Milou, Cazal, jag, Casino och Junge

Junge tycker om sina små pojkar.

Milou nyfiken i en strut.

   Johan och Milou  

Junge och Casino stod hos Marie på Långebo i drygt ett år. De gick på lösdrift och vi hade det allmänt bra.

Casino, Hanna och Junge utanför Stallet på Långebo.

Jag och Marie är ute och kollar på crosskillarna när de kör. Jag vill säga att vi har coola hästar....

Casino ändrade färg med årstid....

Eftersom Marie är serietecknare på Min Häst fick Junge och Casino vara med där också...

Under det året som Junge och Casino stod hos Marie byggde vi lösdrift, hagar m.m hemma. Jag hade också fått veta att fölet hos Christina blev ett stoföl. Total chock! (Hur det kunde vara det... Det kan födas ston ibland... ;-) .) Ett vakum några veckor inträdde. Vad gör jag nu? Sedan fick jag nys på en P.R.E hingst som var född på Finntorps gård i Askersund. Stoet var på ombetäckning på Stuteri Pepino, så där fanns hela familjen att se. Pappa, mamma och barn. Jag hoppade rätt in i bilen och stack ned direkt. Där fanns han - min Cazal och jag var kär. Jag hade hittat min hingstpojke.

Första mötet med Cazal i Skåne. Så öppen och social!!!

Plutten!  

Cazal brallar loss på Finntorps Gård. Skrev papper den dagen.

Lösdriften hemma.

Det är skönt att ha hästarna hemma hos sig. Man kan ruscha ut och smågreja lite titt som tätt. Kolla täcken, vatten och hösilag. Fryser de? Mår de bra? Om än så mitt i natten.

Jag och Junge

Goaste, goaste Junge!!!  

Junge trivdes jättebra med Casino och Cazal.

 Två tummar i samma....

eller vad säger ni!??!

Vacker som få!!!       

Det kom en fråga om hur jag mötte Junge... Här kommer den storyn, och lite till.

Jag har älskat hästar i hela mitt liv. När jag var liten och åkte bil grät jag i frustration när jag, genom från fönstret,  såg en häst gå i någon hage. Från 2 års åldern och framåt.

Det enda jag lekte var häst. Jag lekte häst med kompisar, jag lekte häst med mig själv, jag lekte häst med kulor (fiapjäser var ryttarna), jag lekte häst när jag spelade labyrintspel (jag var då hoppryttare och hålen kulan kunde ramla ned i var hindren. Jag var Hugo Simon och de andra ryttarna), ja i alla tänkbara situationer.

Jag kommer från en hästälskande släkt. Morfar.  

Min barndoms drömhäst!!!

Ni förstår - redan då var jag svag fär hästar med mycket hals :-).  

Så fort jag blev någorlunda rörlig med cykel så började jag utforska hästbeståndet i området. Till min lycka fanns det en man med kallblodstravare en bit bort och där blev det min fritidsgård. Jag fick greja och rida på dem hur mycket jag ville och skötte mig i stort sett själv med dem. Att det gick bra!?!! Men det gjorde det. Visst fick jag någon lårkaka av någon spark ibland och visst ramlade jag av och stukade fötter och armar, men det fick ändå ingen veta. Jag var rädd att jag inte skulle få fortsätta att vara hos hästarna. Visst blev man biten ibland...

Mest förtjust var jag i ett borkfärgat sto med stjärn som var helt underbar. Hon fick ett föl också som jag i stort sett bodde tillsammans med.

Sen blev man större och jag började på ridskola, fast då var jag bra upp i tonåren. Sen blev det många år av harvande i maneger och på olika hästar.  Det blev hästar på foder och så småning om även egen häst.

Triano

Triano  

När mitt halvblod Triano gick av tida alldeles för tidigt (14 år, antagligen hjärntumör) så hade jag uppehåll på något år och när jag sedan skulle försöka börja rida på ridskola var det kört. Eftersom jag vid det laget hade kommit i kontakt med belöningsträning och klickerträning och tränade mina hundar så, var det OMÖJLIGT att rida på ridskola. I alla fall den ridskolan. Bl.a var det en häst som var så stel som en planka, helt snedmusklad och faktiskt vanskapt och den skulle jag försöka böja och rida i trav på volt och han var nästan helt oförmögen. - DRIV!!! Han försökte så han nästan snubblade över sina egna ben. 

Jag pratade lite med honom och hans små öron vickade och lyssnade på mig och han HÖRDE mig. Han hade en själ. Jag kunde inte pressa honom. Efter den dagen åkte jag inte dit igen. Jag hade beslutat mig för att sluta med hästar. Att rida och träna hästar var oförenligt med mitt förhållningssätt till djur.

Nu måste jag väl tillstå att det kan vara mycket taskiga erfarenhet eller en all

män inlärningssvårighet hos mig, men min erfarenhet generellt av ridskolor är att man inte lär sig rida och man lär sig absolut inte ödmjukthet inför hästen. Man blir en marionett som utför. Gör det, gör så, ta mer, driv där... men man/jag FÖRSTÅR inte varför eller hur det hänger ihop. Dra fram, banka bak och djävlar om den inte orkar galoppera på volten. -Spö!!!!!

Ingen fråga om utifall ryttaren ger motstridiga hjälper. Ger ryttaren hästens förutsättningar att utföra det vi ber om? KAN hästen göra det? Har hästen ont? Och eftergift.... Hur noga var vi/jag med det?  Hur var timingen på eftergiften? 

Usch va´dum jag har varit i mina dar! Elak och grym på grund av okunskap....

Nåväl nu bestämde jag mig för att sluta med hästar. Då ligger det så till att jag har en kompis som håller på med häst och hundshower, Inger Hillskog Roth. Hon fick med mig för att hålla en show på Flyingedagarna. Jag hade min gamle Kiro och han "duellerade" med ponnyn Fonzie om människans bästa vän. Det var jättekul. De hoppade, låg, satt kvar, inkallning, gick fot, sprang slalom m.m  Allt iklätt glitter ha ha. Not me =D. Då började jag grunna på om jag inte skulle skaffa en häst att träna det som föll mig in och på mitt sätt.

Jag började googla och efter många stunder vid datorn hittade jag akademisk ridkonst som passade mycket bättre in i hur jag ville rida. Jag hittade också P.R.E hästen och dessa två idéer sammanföll i Christina Drangel. Hennes Indigo var unghäst, jag var spekulant, åkte dit och tittade, men så småningom  bestämde sig Christina för att behålla Indigo och jag skulle vänta in det kommande fölet, som vi då hoppades skulle bli hingst. Jag var säker på att det skulle plutta ut en liten hingst - döm om min förvåning när det senare visade sig vara ett sto ;-) .

I vilket fall, under väntans tider så, deltog jag som fotfolk på en del Christina kurser. När sedan Frauke kom och skulle ha circuskurs på Broknäs så hoppade jag naturligtvis på det. När vi satt där på genomgången och ekipagen presenterades så sa Christina. -Du ska ju också vara med med häst! - Jag!?!??

-Ja, nu ska klickermänniskan få en utmaning - Junge! =D.

Så mötte jag Junge. Första dagen var han överallt. Han nöp och bet i kläder, stressade runt och INGET funkade. Jag kände mig som världens sämsta människa. Jag kommer så väl ihåg min ångest. Nu kommer hon aldrig vilja sälja det där fölet till mig. Jag är ju oduglig!!! Jag skickade ångestfyllda sms till henne och bad om ursäkt för min oförmåga och uselhet. Sov illa på natten också. Allt är KÖRT!

Dag två var det som att vända i en hand. Helt plötsligt hittade vi varandra. Han var bara helt underbar! Lugn och snäll med mig och samarbetsvillig. Jag var helt förundrad. Kläckte väl ur mig att jag var kär. Alla konstaterade att det var ömsesidigt och varifrån skämtet "han får väl följa med hem" kom ifrån vet jag inte, men i bilen hem fick jag ett sms från Christina. Det vi skämtade om... Du kanske ska köpa honom - på riktigt! Då hade jag en läromästare tills fölet kom också.

Och så blev det! Någon vecka senare var det Stockholm igen och hämtning av ett stycke underbar, fantastisk Junge.

Jag hade annonserat efter stallplats och bland många som ringde, ringde också   Marie Bergström. Vi hade mycket gemensamt och jag beslöt mig för att det var rätt ställe för Junge att bo på. Det var dit kosan styrdes när jag hämtat honom i Stockholm. Det visade sig att det inte gick att ha honom i box, utan han fick gå ute. Han fick gå ensam i en hage, vilket också visade sig inte gå. Han sprang och stressade. Marie hade vaknat på morgontimmarna och tittat ut och då hade han sprungit ångande fram och tillbaka längs staketet helt maniskt. Hon gick då ut och stoppade in honom till sitt sto High Stock och då blev han direkt nöjd och lugn. Han fick gå med henne i två dagar, men eftersom det var höst och började bli kallt kunde inte High Stock som var fullblod, gå ute om nätterna plus att Maries travarhingst Six Pack var helt i upplösningstillstånd. Höll på att gå igenom trådar och sparkade på staketstolparna. 

Det skulle inte gå en natt till... Va fasen skulle jag göra???? Själv kunde han inte gå. I box kunde han inte stå.  Vad???

Enda lösningen var att försöka få fatt på en annan häst snabbt som f-n. Kollade annonserna på morgonen. Hittade ett par som jag trodde var bra. Åkte till Göteborg. (Jag jobbade då på bokmässan.) På lunchen hade jag några sekunder på mig at slänga iväg ett telefonsamtal. Ringde första och närmsta som bodde i Ljungskile. Stämde möte på kvällen. Hem på kvällen, ta med transporten, åka till Ljungskile, titta på hästen i några minuter. Det gick att lyfta hovarna han gick att leda - okey jag tar honom. In med ponnyn i transporten och hem igen.

Vilken lycka. Att en sådan vansinnesdåd kan bli så bra. Det var den mest underbare lille shetlandsponny jag fått tag på. Junge och han funkade fint ihop och de blev radarpar.

Casino  

Casino och Junge  

Casino  

Att bli av med en kär vän är tungt, men ibland är det blandat med en stor portion glädje...

I dag har underbare Junge fått en ny matte och en ny stor, härlig familj.

Junge har, som många av er vet, varit utlånad i ett par månader. I dag togs beslutet och papper är skrivna om ägarbyte. Han har fått det så bra! Paradiset på jorden.

Han bor numera utanför Skara tillsammans med dölestoet Asla, ett gäng gutefår och en härlig familj med fyra barn. Kan inte bli bättre!

Så trots att det kändes lite sorgset att träffa honom igen så var jag ändå så lycklig å hans vägnar!

Junge står och spanar ut över sina domäner..

Junge med sin nya goa matte Charlotte.

Finns det några karameller tro..

Snälle Gulliver bjuder på karamell!

Junge med delar av nya familjen. I bakgrunden ser ni den ringlande ån som är "staket" åt flera håll. Där badar hästarna när de vill på sommaren. Ljuvligt!

En liten promenad i hagen. Asla, familjens dölesto följer med som en hund precis som Junge. Kolla vilken hage förresten! Vilka ytor!

Gulliver och Asla!

Otroligt härlig hage. Kan tänka mig hur vackert här är på våren och sommaren...

Snart skuttar ett litet föl där också eftersom Asla ska få ett föl e Moklompen.

Junge i trevligt och omtyckt sällskap. Visst märks kärleken!?!!?

Vackre Junge och den urgullige baggen.

Jag blev helt förtjust i baggen och hade nästan kunnat tänka mig att ta honom i byte ;-). Helt ljuvlig var han.

 Snäll och tålmodig. Funkar som armstöd också =D!

Lite pusspuss med en av tackorna.

Junge verkar trivas alldeles suveränt med sin maka Asla och en massa små ulliga, hornförsedda barn :-).  

I morgon är dagen då jag kommer bli en häst kort. Vi ska skriva papper på Junge. Det har blivit så himla bra, så jag är så glad mitt i sorgen. Junge trivs som en prins och nya familjen trivs med Junge. Perfekt!!! Han kunde inte fått det bättre och absolut inte bättre hos mig. Tragiskt, men så är det.

Här hemma går de andra hästarna tillsammans nu. De har mycket större ytor att röra sig på. Fnasket har så kul ihop med de andra tuffingarna och Junge hade inte orkat hålla honom stången så länge till. Nu få Junge bo med några galanta damer istället och det passar honom som  hand i handske.

Medans jag letade efter tomma minneskort till alla bilder jag ska ta på honom och hans nya hem i morgon hittade jag lite andra gamla bilder. Kolla här!!!

Hagen för några år sedan. Onekligen färggrann. Robban, Casino, Cazal och Junge.

Casino medan han fortfarande var pigg och fräsch.

Junge hoppar över bäcken i ravinen. Vitsipporna har precis börjat blomma. När de är i full gång är hela ravinen vit.

Resten av gänget på väg över... 

Älskade Essie (Äventyr´s Esmeralda) var i livet och Cazal var en ynklig liten yngling... Här betar de tillsammans.

Inka

Gulle-Kiro (Nemårs Kiro) - utan tvekan världens bästa hund!  

Junge och hans vapendragare Casino. Här i annan färg. Casino växlade färg med årstid.           

Fasen nu när man tänker efter... så många vänner man mist på kort tid. Casino, Essie, Kiro och Inka i loppet av ett år... Grymt!

Längtans blommor till de saknade...