Kuckelikuuu klockan är sju, men att stiga upp är otänkbart. Jag är fjättrad i sängen på bägge sidor. Åt ena sidan av kateter och åt andra en maskin som mäter barnets plus och väbefinnande. Att få gå upp och duscha är en dröm, att borsta tänderna en fantasi och att komma loss är en utopi.

Min enda frihet och kreativa stimulans är att nå telefonen och försöka formulera ett inlägg på bloggen. Jag når telefonen, kopplar upp mig – vilket jag väl antagligen inte får. Fast ´då jag är ensam på mitt rum och inga maskiner är igång så fuskar jag ändå. Jag får till ett riktigt skojsigt inlägg mitt i inspirationen. Det är dock jobbigt och tar tid, men tid är å andra sidan jag har, där jag ligger. Eftersom kameran i mobilen inte funkar blir det bildlöst, men bilder kan jag ju alltid stoppa in senare. Trycker på sänd…. Inget händer…. Provar en gång till… Inget händer och tadaaaa…. Hade tappat mottagningen och allt är förlorat. NATURLIGTVIS! Det gör det alltid när man får till flöde och då det är svårt att spara mellan varven…. Provade att få fatt på datorn och skriva ett worddokument, men inspirationen saknades. Inlägget skulle bara bli en blek kopia av förra utan vits och klarsyn. Dessutom intensifierades besöken av personalen så jag fick lägga ned. Det enda som återstod var rubriken…