Klockan är 04.27 och en nysnittad gammal tant måste gå upp och gå på toa. Vilkert resulterar i big smärtschen. Sitta går bra, stå går bra, ligga går bra - men ändra ställning not så bra. Fick en bamsegrej till tablett i går på kvällen som gjorde att det i alla fall är överkomligt. Innan dess hade jag i stort sett ingen smärtlindring och det gick fint ändå. Kanske var det då kvar lite av ryggbedövningen för på kvällen fick jag tväront och kände varje milimeter av såren och stygnen skava, vrida och öppna sig vid varje rörelse.
Sedan tror jag utlösaren var att jag från att varit ganska nöjd och glad, känt mig ganska reda fick en liten kommentar att man kanske skulle sitta längre tid... Så känslig man kan vara när man vill vara en duktig mamma....
Jag hade som det verkade enligt personal kommit från typ dödens väntrum, blivit snittad, legat under övervakning... Var för första timmen uppe och gick från att ha varit fjättrad i kateter och dropp.... Pumpat ur lite mjölk och var glad för några milliliter. (Är ju också en stress att få igång det.... Jag har för mycket testosteron tror jag ;-). ) Körd i rullstol och gått en bit till "barnrummet". Hann bara in med huvudet - Du ska byta blöja här! Kan jag inte kolla på när ni eller gubben gör först? -Nej. Du! Nu!
Okey, gjorde det. Var ju skoj. Litet barn, liten rumpa, liten bajs =D.
Sedan var det bumselibums att dimpa ned i en fotölj, i ett taskigt läge kände jag för magen. Barnet till bröstet samtidigt som han fick mat i slang. Den lille var jätteredig och gjorde försök att göra vad små sådana ska göra... Efter nästan 1,5 timme kändes det lite färdigt. Johan hade träget väntat, och längtat och ville hålla. Jag tyckte nu kanske att han skulle få sitta och hålla lite också. Det fick han. Han höll i kanske tio minuter, en kvart, och höll andäktigt. Erik såg så nöjd ut och Johan var stolt som en tupp!!!!
Skoj, men aj vad ont det gjorde i buken. Satt illa som bara den i fotöljen, men vem kan och vill flytta sig med en liten mini me på bröstet. Från att inte ha fått rest på sig i sängen hade jag ju varit uppe läääänge.
Samtidigt kände jag pressen att här skulle vilas, här skulle pumpas, här skulle ätas.
Vi fick hjälp att lägga ned "Skrotten" och i samma veva en antydan att man kanske ska sitta en stund....
Och jag fick förstås mental härdsmälta. Inte först, för man är ju lite "välartad" och hjärnan tuggar klent, men ju mer jag funderade ju mer arg, grinig och frustrerad blev jag.
- Ena dagen "friskt".
- På natten "nära döden" eller i alla fall ganska rejält sjuk.
- Morgonen efter - "mamma" 6-8 v för tidigt.
- Hela dagen och natten - "fjättrad" och inte få röra sig för havandeskapsförgiftningen.
- Dag två - "kommer loss från slangar" och får öka radien från sängen till att sätta fötterna på marken och komma längre bort än 0,5 meter. (Jag var allt uppe och stod även med slangar he he...)
- Sitter för första gången, går för första gången, sätter sig 1h 20 min, har lyckats få ut lite mjölk... Är ganska nöjd...
- OCH FÅR DÅ ANTYDAN ATT MAN "KANSKE SKULLE SITTA LITE LÄNGRE..."
Att sedan kombinera det med resten av "kanske skulle..." som är
- mata Erik 1.30, 4.30, 7.30, 10.30, 13.30, 16.30, 19.30 och 22,30 med tillägg att man någon natt kan i början kan få hjälp "på nåder" för att få sova ut. Så det är ytterst tillfälligt.
- Att sitta med barnet en timme är i minsta laget, 1,5 timme sågs med "kanske skulle sitta längre"...
- kombinera det med att jag själv har mattider frukost 7.45, lunch 12.00, middag 17.00 och kvällsfika 20.00
- starta mjölkproduktion. Pumpa var tredje, fjärde timme.'
- Du ska återhämta krafter. ...
- Viktigt att vila... Tänk på det nu!
Lycka till att få ihop den mattematiken!!!!! Hur jag än vände och vrider kan inte jag få ihop det i alla fall. Speciellt nu i början. Det kommer säkert att lösa sig. Jag försökte beklaga mig lite eller få förståelse lite här och där, men det verkar bara vara jag som ser att det inte riktigt kan gå. All personal är hur gullig som helst men det är väl hur summan blir för en annan som inte förstås riktigt, tror jag.
(Jag och barnet har samma ättider fast i olika avdelningar, så om han ska ha mat 16.30 ska jag ha mat 17.00 - m.a.o oförenligt. Ska han ha morgonmål 7.30 ska jag äta min frukost 7.45 Om nu tiden man ska sitta minst är 1,5- 2 timmar med barnet förstår alla som har den allra minsta matematiska förmåga att det är OMÖJLIGT!)
Annars må jag nog vara den snällaste patienten på länge, ringer inga klockor, klagar inte, stöttar och peppar personalen i deras jobb, är tålmodig och har förut inte ifrågasatt något... ;-).
En dag gammal har han sluppit av med kuvös och en massa slangar!
Nu kan vi SE honom!
"Erik den förskräcklige", "Avokadon", "Äppelskrotten" eller vad han nu ska heta mår dock fint som det verkar och det är ju det viktigaste =D.
Skönt att skriva av sig lite frustration. Nu ska jag se om jag kan baxa mig tillbaka i sängen i en och en halv timme innan jag ska på´t igen. Tänker precis att man ska vara runt 17-20 när man skaffar barn för att orka och förstå....
Och tack och lov för uppkoppling!!!! En mänsklig rättighet! En källa till överlevnad!! =D
God morning Sweden och glad midsommar!!!!
sarah
24 juni 2011 07:35
Men sicken liten plutt han är. Jättefint kort på bröderna. Försökte få ihop din matematik men det gick så där... Hoppas det blir lite bättre för dig. Skönt iaf att ni mår bra. Grattis igen till en ljuvlig pojk!! Krya nu på dig så du blir stark ;-) Kramis
Ann-Louise Ryrvik
24 juni 2011 09:32
Visst är de söta grabbarna.
Nä, mattematiken är nog svår att få ihop, men det går att hitta lösningar och faktum är att personalen är väldigt go' a tack och lov!
Tack så jättemycke!!!!! Kram kram!
Siv
24 juni 2011 08:16
Så søt! og så liten! Flaks for deg at du har internett (og så hjelper det sikkert å spise litt sjokolade også :)
http://www.amokk.no
Ann-Louise Ryrvik
24 juni 2011 09:30
Ja, internet är ett andningshål och en kontakt med världen utanför detta "gökbo" ;-). Tack och lov! Tror det kan bidra till att hålla sig vid sina sinnens fulla bruk... :-) (Hyfsat!)
Och choklad, tjohoo, det går det en hel del!!!!
Lena Åkesson
24 juni 2011 08:51
Få du frispel även när dom hör dig! Säker på att dom överlever =o)
Ann-Louise Ryrvik
24 juni 2011 09:14
Nä, inte så mycket i alla fall. Du vet, jag är rätt snäll och det är ju eg. ingens fel.... bara lite jobbigt
Ann-Louise Ryrvik
24 juni 2011 09:29
Det är bara att finna sig i ödet. Johan är verkligen en klippa. Hur cool som helst, och hur flexibel som helst. Den lille däremot.... ojojoj ;-).
tack gulliga du!!!
Heléne, Mick & Tiger
24 juni 2011 10:24
Jadu, jag blir alldeles matt när jag läser det du skriver. Och ändå är jag inte nyförlöst... Jag tycker du ska försöka se förbi alla "måsten" och "borde nog" och bara fokusera på dig själv. Om du mår bra och känner dig i harmoni kommer resten av din lilla flock också att göra det, och allt blir bra i slutänden. Jag minns när jag fått Nicke och en sköterska sa till mig att jag nog borde försöka ge honom mat oftare för han var ganska liten (och väldigt hungrig). Jag gick in på toa och tjöt som en gris för jag tyckte inte jag hade gjort annat än att mata bebis hela dagen...
En riktigt glad midsommar till er alla och stor kram!
http://web.mac.com/jackeoki2/Webbplats
Ann-Louise Ryrvik
25 juni 2011 06:32
Fy fasen Helén! Förstår dig precis där med Nicke!!!!! Precis huvudet på spiken i sin enkelhet! Man är trött, kämpar, kämpar, kämpar, vill så mycket och så kommer en såndär liten släng som gör att man känner sig usel, egoistisk och dålig. Fast man ABSOLUT inte är det.
Vi kommer väl i ordning så småning om. Det gick ju lite snabbt... :-)
emelie
24 juni 2011 13:05
Hej snuttan ! åhh .. det låter väldigt kämpigt .. och det går ju absolut inte ihop .. vilken kommentar hon drog till dig då .. låter helt oempatiskt ! Kämpa på gumman , finns ingen som kan göra detta bättre än dig trots ålder , tider eller vad det nu må vara. Du är en underbar människa och kommer alltid att vara. Du fixar detta fin fint , försök att inte ta åt dig av av såna kommentarer som att "du borde sitta längre" ... tyder ju på att den personalen själv inte har en aning om vad du går igenom .. det måste ju vart nån som badly behövde ta en kafferast och läsa rapporterna om alla patienter för att uppdatera sig om deras unika situation.. hmm .. Ja, thaks för internet och uppkoppling !! så vi kan följa dig och familjen .. men jag vill kraaaaaaaaaamas <3 hihi ... snart kanske :) hoppas ni mår "bra" trots omständigheterna och att du piggar på dig gumman ... jobbigt att höra att du har så ont .. och du klagar ju INTE i första taget direkt.. den värsta smärtan lägger sig nog snart hoppas jag .. vila när du kan och krama familjen så ska du se att det läker fin fint . PUSS !!!!!
Ann-Louise Ryrvik
25 juni 2011 06:29
Hejsan svejsan på morgonkvisten (för mig då,...)
Just nu FÅR jag inte gå upp. Trycket är för högt och de måste kolla lever och njurar igen. Prover är tagna och nu sitter jag här igen....
Halleluja för internet. Vilken enastående "kärringbarnvakt" =D
Alla är gör goa men det krockar och kör i hop sig ändå bland. Mest i mitt huvud he he... Du är snäll du, min bild som "hårding" är raserad och jag inser att jag är ett litet svagt kryp... fast det får gå det också =D ha ha ha
Puss, puss och kram, kram tillbaka!!!
Matilda Larsson
24 juni 2011 13:12
Grattis till lillen :)
Eiram
24 juni 2011 15:51
Hua mejjen...började storlipa när jag läste detta inlägg...blev helt frustrerad och förstår ända ut i fingerspetsarna hur Du kännde när de "lilla antydan" nämndes...Tycker Du är en jättekämpe!!!!!!!!! (Vill ju egentligen få ett utbrott och skrika hysteriskt och högt Hur i helvete har dom mage att YTTRA sig efter vad DU gått igenom!?!?!...men det är ju jag och sjukhus i ett nötskal...fniss...) Hoppas dom på sjukhuset annars är lika underbara mot Dig som Du skriver... <3 Har vart väldigt orolig för Dig och är oxå väldigt lycklig över datorns utveckling :-) ! För nu kan jag se att Du mår bra och den lille och resten av familjen och det känns oerhört bra!!! Jättefina bilder, gillar den på Johan och Erik jättemycket!Ha en riktigt härlig midsommar <3 <3 <3 Stor kram från Marie
http://www.langebogard.se
Ann-Louise Ryrvik
25 juni 2011 06:24
Hola, hola Carmencita =D!!!!
Tänker på dig här ibland när de "våldför" sig på mig he he. Som igår när en högg mig i benet i farten med en spruta =D ha ha ha skojar bara. Ska skriva lite om det sedan. Det var kul.
Du vet hur det är när man försöker vara "redig" och duktig och allt å så känner man att man ändå inte räcker....
Annars är alla ljuvliga och jag skrattar nästan sönder snittet varje dag...
Kram till dig och alla andra på Långebo. Hoppas ni hade gött i går!
Kram, kram
emelie
24 juni 2011 18:33
söööt bebis,och söt Prins och duktig mamma .. hälsa .. krraaaaaam
Ann-Louise Ryrvik
25 juni 2011 06:22
Ja, han är ganska söt, fast ser ut som en liten gubbe med "borrblick" ska försöka ta en bild på den i dag. Man blir nästan rädd.... Damien.... ;-)
Annie
24 juni 2011 19:05
GRATTIS!!
sådanna dramatiska men lyckliga händelser som sker hos er..
Här spelar vi läpp o gör en fanfar Bandido, Mallarna o jag
Kram Annie
Ann-Louise Ryrvik
25 juni 2011 06:21
Nämen hej Annie!!! Tack!!! Åh, så glad jag är att höra från dig och de dina och åt den vackra fanfaren =D!
kram kram!!!!
Ann-Louise Ryrvik
25 juni 2011 06:20
Tack! Det har gått allright.Pojken är i alla fall pigg. Det väsentligaste :-).
Tack!
Ulla
25 juni 2011 12:33
Phu, jag blir ju alldeles matt av det du skriver! Hur mycket orkar du egentligen? Men det är skönt att allt gått bra och att du och den lille mår bra, han verkar ju vara en riktigt liten "piggelinos":-)! Jättefin bild på de båda pojkarna, kan tänka mig att Johan är jättestolt och glad över att vara storebror:-)!
Ann-Louise Ryrvik
26 juni 2011 23:43
Nja, det är de som har det värre, men det är skönt med lite debriefing via skrift. Har jag skrivit något så är det mentalt borta sen...
Han är jättestolt! :-)