Livet rullar på i tretimmarspass. Inte illa det. Jag har nyss varit på promenad med hundarna för att leta kantarell. Gick till ett av mina säkra ställen nära huset. Det var som att hitta Eldorado, landet av guld. På en yta av ca 3 x 1 m lyckades  jag fylla en grönpåse. Det var som ett gult lager över hela marken.

Inte illa, men det kändes snopet att gå hem. Det är ju egentligen själva kantarelljakten som är grejen och mindre kantarellerna i sig själva. Dessutom skulle ju hundarna ha sin promenad så jag tog en sväng och letade på mer ovanliga ställen så vi fick en skön stund i skogen i alla fall. När jag går där med hundarna så känner jag en sådan ofattbar lycka. Att bara vara. Att umgås. Att ha det trevligt tillsammans. Det springer, leker, badar, bär pinnar, hoppar över stock och sten... När jag stannar, stannar de och när jag ändrar riktning hakar de på. Jag behöver aldrig undra var de är. De är med för att de helst vill vara där jag är. Man ser hur glada de är och hur fria de är. Sådana stunder är viktigare för mig än någon träning. Träning är kul och skapar en djup relation men detta är ren och skär avslappnad lycka eftersom det är totalt kravlöst både från min och från deras sida.

  Skogens guld.

Appropå träning så jobbar jag på med Zack. Jag har bestämt mig att min reaktion häromdan var hypokondri och det får vara så till annat anges. Idag jobbade vi lite med fria följet och började lite mini med krypet. Han känns väldigt balanserad och av pipet som man ibland kan höra i vardagen (helt i tomma för sig själv kan han gå och pipa) har jag inget av i lydnaden. Pepper, peppar ta i trä och i allt annat som går att ta i... Inställningen till träningen är bra. Han är sugen, uppmärksam, pigg och inte övervarvad eller bekymrad. Känns bra hittills.  

I går rensade jag rabatter på framsidan. Då var hundarna ute och stökade. Zack hittade en ytkälla i slänten. Det sipprar fram vatten där i leran och det var ju fruktansvärt kul. Han grävde och geggade och drack. Det var bara sååå kul. Det är inte för inte jag kallar honom GRÄVLINGEN.

Skitkul, med betoning på skit. Den leran är så finkornig så den fastnar överallt. Köket fick saneras sedan för det dök upp avtryck överallt, trots avspolning.

Skön tunga!

   Diva gillar Zack jättemycket. Ju äldre och pestigare han blir, ju mer tolererar hon honom och hans pestighet. Ganska intressant det för han kan vara väldigt förolämpande ur mitt perspektiv. Han kan tex gå och sätta sig på henne eller Puppis om de ligger ner. Eller kliva på dem. Ingen bryr sig.

Diva låter honom t.o.m brotta ned henne. Det är en kärleksförklaring =D.

Johan älskar och bada i sin plastpool ute. Det gillar hundarna också. Det är ett himla badande på Johan och det är nätt och jämt att de inte hoppar i. Minsta vink och så hade vi haft tre hundar där i också.

Här är några bilder från kvällsdoppet...

Tokigt barn och tokiga hundar! I love them all!!!!    Vackra Diva... Hon ser precis ut som en schäfer ska tycker jag!

Sist skrev jag att jag skulle kolla på "Lotta på Liseberg" för att se om jag fick en skymt av Johan Prinsen. Och jojomän. Han blixtrade förbi bredvid Lotta. Det såg ut som de hade dansat, men det visade sig sedan att han varit uppe på SCENEN och sjungit! Skoj! Tyvärr var inte mycket av det med på TV, bara en glimt, men det var roligt ändå för Johan att få känna på hur det kändes att stå där inför några tusen människor... Ja, blyg är han i alla fall inte he he.

Det var ju tema schlager och det är ju något som Johan gillar. Norges, Danmarks och Finlands Eurovisionbidrag var med och så Danny förstås.

Johan sjunger på scen.

   No limits ;-).

  Hrmmm... Det ryktas om att Johan fick en puss sedan också... 

 Och förutom Johan var då dessa där och sjöng ;-).

Smällkaramellen Danny

   Stella Mwangi 

Paradise Oskar

   A Friend in London