Vi fick gödselkontainern bytt i mellandagarna, och nu råder bråda dagar för att få undan så mycket i hagen som möjligt innan det blir kallt och fryser. Att mocka är kanske inte det roligaste kan man tycka, men när man väl håller på skottar med bra musik (P!nk förstås) på så är det faktiskt ganska skönt. Man får kroppsarbeta, man är ute, man lyssnar på bra musik, det blir fint och med jämna mellanrum kommer hästar fram och gosar. Jag kom på mig själv med att vara sprittandes lycklig där jag stod i hästskitiga kläder och ömmande muskler. Riktigt, riktigt lycklig!

I detta prespektiv verkar det nog inte så tungt ;-).

Tankarna far runt ganska bra när man arbetar med monotona göromål. Tänkte lite på hundträning och fick en liten aha tanke om "rätt tanke" när man börjar träna att hålla position. Ska fundera på det mer... Jag tänkte också på planer inför nya året vad gäller hundar, hästar, fiskar och annat. Tänkte på alla nyårslöften som alla människor gett och som antagligen kommer att haverera inom en vecka. Fnissande funderade jag vidare på detta med ideal och hur idealen varierar genom tider...

När det var ont om mat för mänskligheten var idealet att vara tjock. Då visade man att man hade gott ställt och kunde äta sig riktigt mätt. När det blev lättare för alla människor att få mat då blev idealet att vara smal.

När det var vanligt att jobba ute, då var idealet att vara blek. Då visade man att man var så rik så man slapp jobba utomhus. Gick man ut fick man ha parasoll. Man skulle heller inga muskler ha för att man inte behövde kroppsarbeta. När industrialiseringen kom jobbade folk inomhus, då blev idealet att vara brun. Då visade man att man inte behövde jobba utan kunde sola...

Nu kroppsarbetar de flesta inte så nu ska man träna och ha muskler, för då visar man hinner träna....

Det är inte lätt att vara människa...

Tyvärr är fokus lite väl mycket på det yttre tycker jag. Denna ständiga strävan att vara snygg i andras ögon, som jag får för mig upptar en stor del av människors liv, är tragisk. Om man kunde lägga en del av sin strävan på att leva här och nu också. Njuta av det man har. Vara glad för den man är. Att hitta glädjen i vardagliga saker som tex att mocka lite skit och smeka en mule.

Att till i alla fall liten del fokusera på det inre. På sin hjärna och på sina intressen.

När jag sitter på ålderdomshemmet oförmögen att göra större dåd, vill jag tänka tillbaka på mitt liv och känna att jag gjorde saker JAG tyckte var roligt, att jag NJÖT av det liv jag hade och inte att jag tillbringat mina år med en omöjlig kamp att behålla ungdom och skönhet eller bara göra saker för att andra ska tycka att jag var bra och duktig. De andra tanterna och farbröderna lär sitta där lika skrynkliga, hängiga som jag. Hoppas att de inte ångrar sig då.

Så hoppar tankarna än hit än dit. Emellanåt kommer hästarna och gosar en stund. Det är underbara pauser i arbetet. Att krama en häst, klia en manke och pussa en mule. Det är livskvalité för mig det.

Att se Milou och Zack tillsammans är också något som gör mig glad.

(Zack släpper ned bollen vid Milou för han vill ha lek. Han gör så med folk också. Sedan skäller han och gör lekinviter. När inte Milou leker eller kastar över bollen (lite svårt kanske) så försöker han ta tassen för att få bollen. Milou är där för han är så nyfiken på just Zack. Det har han alltid varit. Varän just Zack är, dit går Milou.)