Sakta, sakta blir vi friskare och friskare men det har varit lite segt. 

Jag började pigga på mig i torsdags och fick för mig att rida. Var så sugen efter fem dagar bortrest och en och en halv veckas sjukdom. Vad händer då? På det mest snöpliga sätt, som jag inte ens vill nämna, ramlade jag av Salle. Absolut inte hans fel utan bara mitt. Landade på mjukt underlag och allt borde vara frid och fröjd, men när jag landade lät det som om alla ben i kroppen krossades. Det tog ett tag innan jag lyckades kravla mig upp från marken och jag trodde verkligen att jag hade krossat något. Så jäkla förvånad. Hur kan man skada sig så av ett sådant löjligt fall. I´m too old for this shit!!!!

Stackars Salle. Han såg så förvånad ut. Jag kommer ihåg hur förundrat han tittade på mig under min luftfärd. Vände direkt och kom tillbaka och nosade på mig. Sedan stod han där. Han trodde nog att det var någon ny shejpinglek eller nå´t fniss. 

Hur kunde det ta så illa? Jag tror att det är så här att jag har en låsning i ryggen. Antagligen är muskeln för kort. Landade rakt på och den fick ta hela smällen. Det som brakade var väl kotorna som hoppade rätt igen kan jag tro. I vilket fall ringde jag 1177 när jag kom in igen för det gjorde såpass ont och jag var så stel. Var lite fundersam om jag skulle försöka pressa eller om jag skulle vila. De ville skicka ambulans. Jag vägrade. Jag duschade och åkte till akuten, som inte ville veta av mig eftersom jag stod upp, utan bokade tid till jourvårdcentralen som tittade på mig på håll och skickade hem mig utan någon större undersökning. Kändes okey. Jag tror det bara är en muskel i ryggen fått sig en ordentlig körare. Jag har svårt att lägga mig, svårt att resa mig, ryggen är "trött" och jag kan inte sätta på mig strumpor och sån´t, men det går väl över

I vilket fall har jag efter att ha varit bortrest fem dagar och sedan sjuk en och en halv vecka. Haft ytterligare fyra dagars stillestånd och som det känns så kommer det att ta ytterligare några dagar innan jag är mig själv igen. Jag är gôtt frustrerad. Orkar inget fysiskt engagerande. Tur jag har fiskarna för mitt mentala tillstånds skull ;-). Att träna med dem är inte fysiskt ansträngande på något sätt.

I dag har världens bästa granne varit här med traktor och skopa och hjälpt till och rensat lösdriften. Perfekt. Jag, som då har problem att böja mig, har fått vagga vagn och titta på.  Det känns fint. Nu på kvällskvisten kostade vi på oss G&T och det gjorde susen för min rygg ;-).