så kan dagen sammanfattas. Livet känns som det är pausat och denna dag har varit en axelryckning. I och för sig ska det väl vara sådana dagar också. 

Förkylnings/influensa eländet vill inte går över och det finns ingen kraft till mer än sitta och glo på dator eller mobil. Leka lite med Erik och allmänt hasa runt. Fisken är inte mycket att se på heller. Kanske fick jag den mest nervösa koien, eller också är de så här allihop från början. Det är väl en omställning förstås för en stackars fisk. Uppväxt utomlands, flugit hit, varit i en tank med en massa andra koiar. Blivit uppslevad och sedan hamna här med mig. Mitt i mitt kök....

Jag har täckt av så han har en liten mörk och skyddad del. Där är han mest hela tiden.

Ibland simmar han ut och gör ett varv, men snart är han osynlig igen.

Dagens träning har gått till som så att jag SAKTA och FÖRSIKTIGT gått fram. Kastat i ett par, tre foderpluppar och sedan har jag diskret dragit mig undan igen. I slutet av dagen såg han faktiskt lite lugnare ut och simmade inte frenetiskt fram och tillbaka på sin kant.

Jag ska ge honom några dagar och verkar han inte ändra sig snabbt får han nog flytta in till Danny och de andra fiskarna ganska direkt. Jag vill ju inte att han ska må dåligt. När Gustav var liten och bodde i ett akvarim där (Gustav oscarciklid) då var han som en familjemedlem och följde med oss hur vi än gick och rörde oss. Verkligen delaktig i familjen.

Min första träningsfisk var en malawiciklid och han var lite som denna koi. Med lite träning kunde han stå ut med mig och verkade uppskatta träningen, men minsta förändring i miljön så gömde han sig igen. En sån sak kunde vara att man tex ställt foderburken på en annan plats utanför akvariet. Eller att någon annan stod och tittade på när vi tränade.

På kvällskvisten tänkte jag muntra upp mig med LAGAD mat (jag är ju gräsänka och Erik äter ändå bara pasta, potatis, fiskbullar, korv och sånt). Var nog första gången sen nyår :-P .  Jag gjorde en trattkantarellsoppa och till den ett glas vin. Trattkantarellsoppan blev blä och vinet var urk. Suck. Inte ens extra grädde och extra salt fick soppan att bli god. Bägge åker nog i vasken.

Kom på att jag ville ha godis, vilket jag inte hade något hemma. Kollade Johans rum och hittade en chokladtomte som jag smockade i mig. Helt under min värdighet. De smakar ju blockchoklad huuu. Livet är för kort för dålig choklad tycker jag, men nöden har ingen lag.

Näsdropparna är slut :-(

Boken "Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek" är trist :-( .

Kanske är jag ett okultiverat svin, men den känns så skitnödig och är så irriterande att jag knappt klarar av den. Känns som författaren skrivit för det ska framstå som märkvärdigt. Liksom i onödan. Men nu är den slut. Det finns nästan bara en värre. En (egentligen tre) som ligger i finlitteraturens motsatsrum - Femtio nyanser av honom. Sicket skräp. Dravel och inte det minsta sexigt eller upphetsande. Det går inte att bara rapa upp pisk, smisk, s/m o.s.v utan det måste ju finnas en berättelse. Finns bara ett ord - tjatig.  Läste första boken när den kom. Klarade mig knappt igenom, med en gäspning. Tänkte att jag måste tugga mig igenom andra boken för det kanske blir bättre. Något måste det ju vara med tanke på all uppståndelse. Tog till talboksknepet. Jag orkade inte ens lyssna mig igenom eländet när jag körde bil!!! 

Ikväll chansar jag och kryper till sängs med en finne. Han kan leverera ibland. Inte alltid. Hoppas det blir lite upplyftande och blir den inte upplyftande så kanske jag får uppslag med tanke på denna skitdag ;-)

Nå´t positivt då?

Hundfällarna jag köpte på My Dog var både snygga, mjuka och verkade uppskattas av hundarna. Man får glädjas åt det lilla.

Finns bara en sak att göra en sån här dag. Gå och lägga sig.

Go' natt från en sur och negativ rugguggla! I morgon är en annan dag :-)!