Hejsan hoppsan! 

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev igen. Det var väl attans. Dagarna bara går. Jag misstänker att det är ålden och seniliteten som smyger sig på. 

Erik har varit hemma nästan hela veckan. Stackars lilla krigaren är febrig och skral, men tapper och positiv och ändå. Tisdag-onsdag var det nästan så att jag var orolig att han inte fick i sig tillräcklig vätska. Inget ville han ha trots lock med allt möjligt. Sen släppte det dock och det gick ned något lite i alla fall. Nyponsoppa var väl det bästa. Och välling.

Lille Erik lite skral, Johan lite trött och Zack låg stilla för en gångs skull :-)

Väl sammansatt kost.. Hrmmm... Vad gör man inte för att locka, men det gick ändå inget ned...

Regnar gör det som attan idag. Bra det för då försvinner snön och isen. Tjohoo....

Förra veckan såg det ut så här hos hästarna.

Hingstbajshögar... puh! Bara att skotta!

De har höhäck, men nu skulle jag få påfyllning så jag la lite av överblivet hö på marken. De uppskattar verkligen att äta från marken, men det blir för söligt och kletigt. På vintern brukar jag dock lägga ut åt dem så de kan få äta från marken också.

Hjortgänget på G. Långt bort för en mobilkamera.

(För albinohjorten är nog snö att föredra, för annars lyser hen som ett stoppljus ;-) )

I veckan outade jag mitt tandvisningprojekt. Jag har ju min grund i hundträning och där är ju detta med tandvisning något självklart.. Jag har slagits av att det inte alls tränas hos hästar, så det var ju tungen att provas. Att få Milou att öppna munnen var inget problem, han kunde ju gäspa och flema på signal innan. Lite pilligare var att få honom hålla kvar munnen öppen. Det gick. Som signal till munnen öppen är en öppen hand. Finns säkert något bättre. Från början kom det sig av att jag hade lekt lite som de gör med delfiner (tror jag) med fingertopparna mot delfinens nos, öppnar handen och delfinen öppnar munnen och så stänger man handen då stänger delfinen också munnen. Å andra sidan blir det som en target för hästen så den håller mer still också kan jag tro.

Koiträningen går framåt. Jean-Claude växer så det knakar. Får skynda mig innan jag för bygga nytt slalom, det jag har är nästan för litet. Svårast med träningen är att hinna ladda om mellan vändorna. Endera har jag blivit snabbare eller också så har koien blivit långsammare. Antagligen det sista ;-P 

Det är en risk med att shejpa och inte locka. Risken är att man får med ett långsammare tempo. Jag vet när vi tränade hönor att man fick locka lite först, för att få fart och för att få ett beteende att klicka och belöna. Samtidigt har jag ju väldigt svårt för att locka. De gånger jag försöker mig på det, biter jag mig ofta i svansen. Det som jag trott var en genväg, visar sig för mig bli en senväg. Därför med en dåres ihärdighet har jag beslutat mig, trots ev. nackdelar, att enkomes shejpa. För faktum är att detta inte är något viktigt. Han kan få simma så långsamt han vill eller inte göra det alls. Men det kommer han :-).

Jean-Claude har greppat detta med att passera en port - då får man karamell och han har en viss riktnings känsla efter porten. Problemet är lite hans tuggande. Det blir ju en dutt med mygglarver i belöningsstickan. Dessa ska ju tuggas på. Då simmar han oftast en vända eller två medan han tuggar och tuggar och innan han är redo för en ny repetition. Det drar ned tempot och stör fokus tycker jag. Första passet idag försökte jag till mitt yttersta plutta i så få mygglarver som möjligt och jag blev bättre på det. (Lite pilligt att från en tesked plutta i lite i en liten skåra i änden på en plastpinne.)  Från kanske motsvarande två knappnålshuvuden till ett halvt. På så sätt får jag ju lite mindre "tuggtid" och mer effektiv träning samt fler repetitioner. 

Ursäkta de fula bilderna. Jag ska försöka ta några bättre.

Den vanliga debatten om träningmetoder puttrar ju på. Nu var det ett gammalt blogginlägg från en jakthundstränare som vandrar runt på facebook.

Jag tror att hålla sig på planhalvan positiv förstärkning/neg. straff fungerar fullt ut och bättre ändå, med tanke på att vi jobbar med djurens vilja istället för mot. Fixar vi inte att hålla oss där är för dåliga spelare eller inte är tillräckligt intresserade att hålla oss där. Det betyder inte att träningsättet är otillräckligt.

Att ta till positivt straff ("korrigering") är ett nederlag för mig som tränare. Det visar på min otillräcklighet. Min oförmåga att lägga upp träningen på ett bra sätt och min oförmåga att träna tillräckligt effektivt.

Tack å hej leverpastej!