Fråga mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Fråga


 

Besvarade frågor

 
tindra wannberg

tindra wannberg

5 februari 2011 15:29

Hur mår loke??
det e tindra
barn till charlotte! :)

http://www.herrtorp.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

5 februari 2011 16:12

Hej Tindra!!!!
Loke mår prima. Han är nog lite längtansfull, Vi har inte kunnat rida eller leka något pga isen och han verkar jättesugen. (Mina hästar kan ju inte ha skor med brodd, för då kan de skada varandra eftersom de stegrar och leker mycket. Därför går de barfota.
Men snart så är nog isen borta, och då ska vi ta igen det!!!

 
Ingen bild

Alice

2 februari 2011 22:42

Hej igen! :) nej jag har inte läst din artikel, men den får jag väl ta och leta upp!
Hur börjar du trickträna dina hästar? vilket trick är det första du lär dem? Har läst på många sidor om hur man lär hästen si och så, men hur gör du? att lära henne med kliandet kan nog funka nu iaf, då hon redan börjat fälla ^^ Tror dock inte att springandet skulle funka, då hon är väldigt bekväm av sig... ;) Jag har en väldigt bra relation med min häst, och jag skulle vilja ta nästa steg- trickträning:) Dels också visa för mina kompisar att nordsvenskar inte är värdelösa och klumpiga ect... :'(

Ann-Louise Ryrvik

5 februari 2011 16:10

Hej igen Alice!

Jag börjar med att de ska sätta mulen på något. En flugsmälla, pet-flaska eller nåt annat föremål. Dutta - belöning. Dutta - belöning. Bara för att få dem att tänka. Efter det brukar jag låta dem dutta på en boll på samma sätt. Först håller jag den i handen och sedan allt längre ned tills den ligger på marken och hästen duttar på den där. Sedan belönar jag bara de gånger hästen tar i så att bollen rör sig och ytterligare senare att den åker iväg en bit.
Efter det brukar jag välja sänka huvudet mot marken, backa/eller lyfta ett specifikt ben. Då brukar "fabriken" vara igång och man kan hitta på nya saker.
Hästen har börjat klura ut att den måste göra något för att få belöningen.

Jag jobbar ju med godis, så egentligen kanske du skulle hitta någon som tränar på annat sätt, utan godis.... Den träningen har inte jag någon erfarenhet av.

Nordsvenskar är fantastiska hästar och inte alls klumpiga och värdelösa!!!! De är underbara och ytterst smarta!!
Sedan är de förutom att vara vackra, dessutom friska och hållbara också. Det kan man inte säga om all "fina" hästar.

Lycka till med din underbara häst!!!

 
Ingen bild

Alice

29 januari 2011 16:51

jag har en stor nordsvensk, nästan som loke, hur börjar jag med tricks? och jag kan inte ge henne godis, för då börjar hon nafsa oerhörd, vilket övergår till att bitas, vilket övergår till sparkning... jag håller på mkt med nh, repgrimma, respekt vilket funkar bra:)

Ann-Louise Ryrvik

29 januari 2011 19:04

Hej Alice!!

Jag är helt övertygad om att det inte är några problem att använda godis, fast man måste vara ytterst noga när man jobbar med det. Man måste lära dem att enda sättet att få godis är att INTE försöka ta det. Det kräver dock både bra timing och att man planerar sin träning noga. Det kan vara bäst om man är osäker att ta hjälp av någon som är erfaren på detta... (Vet inte om du har sett min krönika i Stallmagasinet? Två nummer sedan skriver jag om hur man får hästen att inte tigga. Kommer också att lägga upp artikeln på min hemsida - när jag vet hur man gör hrmmm ;-) )

Om du vill försöka själv och utan godis kan du prova att hitta något annat som hästen gillar tex att bli kliad. Då kan du belöna tricket med det. Hur bra det funkar beror på hur viktigt kliet är för hästen. Vissa kan säkert jobba för det medan andra inte är villiga att slita för att bli kliade.

Det finns säkert andra saker man kan belöna med också tex att den får springa en repa. Det enda är att det är svårt att få frekvens och inlärning då. Efter en repa har de halvglömt vad de gjorde för att få springa..plus att hästen inte orkar så många upprepningar.

 
Ingen bild

Frågaa??

26 januari 2011 20:01

Hej! Hur gammal är du?

Ann-Louise Ryrvik

26 januari 2011 21:39

ha ha tja vem vet...
Och vem är det som frågar :-)?

 
illika

illika

22 januari 2011 16:55

Jag har sedan ett år en omplaceringshund från Malaysia, en korsning dammsugare/avfallskvarn som ser ut som en tollare/golden. ;) Vi har kommit ganska långt i normal hyfsutbildning, framför allt är jag stolt över att hon nästan slutat äta cigaretter... Tuggummin, avföring av alla slag, fågelmat, snytpapper och annat "ätbart" är däremot fortfarande oemotståndligt. Hon är trygg i mig, sticker huvudet i min hand för kontakt och kel, och vet att jag alltid har en tub baconost i jackfickan. Vårt största problem är att hon gärna tar sina egna promenader. Jag klandrar henne inte, jag hindrar henne från att äta alla dessa delikatesser hon hittar utomhus, och hon hittar hem, så hon fösvinner när jag släpper henne med blicken ett ögonblick och så möter hon mig vid porten när hon är törstig eller nöjd med sin promenad, allt emellan 10 minuter och 3 timmar. Jag känner mig idélös. Jag vet inte hur jag ska få henne att hellre följa med mig, att bli en större resurs för henne. Jag tror att hennes beteenede bottnar i hennes uppväxt, men det funkar inte riktigt i tätortssverige, med bilar och grannar och andra farligheter. Hon blir alltid glad att se mig iaf, och jag visar glädje när vi hittar varann, även om klockan är halv tre på natten... Har du några idéer om hur jag kan bli bättre "motivator", att vi börjar och slutar promenaderna tillsammans? Jag har deltidsvårdnad om en äldre hund samt daghundar, och detta händer oftare i sällskap med dem, huvudsakligen för att hon inte smiter om jag håller ögonen på henne och "styr" henne när hon börjar få idéer, men de andra hundarna måste ju pckså få uppmärksanhet, och bajs plockas osv.. jag är inte särskilt förtjust i koppel, de ska vara mer en säkerhet än en metod, och dessutom skiter damen inte i koppel, hon vill ha sitt privatliv. ;)

http://illika.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

23 januari 2011 15:29


Låter som en alldeles förtjusande hund du har. En hund som verkligen är en hund :-).

Jag har haft en sådan hund som också kunde avvika. En schäfertik. Hon var sån redan som 8v valp. En rejält trygg hund som vågade ta utflykter och roa sig efter eget tycke. Hon försvann gärna om jag tex pratade i telefon på promenaden eller om jag på annat sätt tappade fokus. Då var det tråkigt och hon kunde ranta iväg. Om jag såg att hon började ranta iväg och ropade kom hon snabbt och glatt tillbaka. Låter lite som din.

Jag tror att läggningen alltid finns där oavsett vad man gör. Man får helt enkelt försöka vara så uppmärksam som möjligt och undvika situationer som skapar ett tomrum och risk för att hunden tar sig en egen sväng.

Jag tror att man minska suget av utflykter genom att aktivera hunden med mycket träning (spår, leta föremål, träna trick och lydnad). Det är som en känd hundtränare en gång sa "De ska vara så trötta att de inte orkar hitta på något jäkelskap... Och det ligger lite i det =D.

Man kan lägga in små minipass på promenaden där hon kan tjäna några godisar på att jobba med dig. Då kommer hon att vara mer inställd på när det är dags att jobba/få godis av dig och grunna mindre på andra godsaker i naturen.

Jag skulle också kunna tänka mig att ha hennes torrfoder med i fickan för att ge henne kula för kula när hon självmant tigger. I början kanske varje gång hon tittar till på dig = BRA! = en foder kula. Sedan bekräfta vissa tittar med "fin tjej, älskar dig" och vissa med BRA! = foderkula.
Man får då en hund som mer eller mindre går och tigger hela tiden. Jag har haft bägge typer av tränade hundar och säger att den som tigger hela tiden är absolut trevligast att ha. De hinner inte titta efter så mycket annat som vilt, andra hundar och äckelmat =D.



Funderade på en annan sak också... Hon verkade lite matgalen också, din hund. Kanske kunde du göra iordning hennes en del av mat eller något annat gott i hennes matskål, innan ni går ut på promenaden och sedan får hon den direkt ni kommer hem. Man brukar prata om att inte hundar har minne, fast det har jag sett att mina minsann kommer ihåg. Står maten i blöt på bänken så rusar de in genom dörren även om vi varit ute i flera timmar. Det gör de inte om det inte står några där. Kanske gör det hennes motivation att hänga med hem större och om hon sticker kanske hon drar hemöver istället. Bara en tanke....

Min hund fick mig att utveckla en "NÖDSIGNAL" också. Det var en busvissling som betydde "skynda dig nu tömmer vi kylskåpet". Den använde jag när jag var hemma och trodde att hon dragit iväg. Ibland var hon bara runt knuten. När hon kom så applåderade, tjoade jag och vi sprang gemensamt till kylskåpet där jag slet ut något lämpligt; pannkakor, leverpastej, ost eller dyl. Rejäla bitar under rejäla tillrop.
Den nödsignalen hade jag stor nytta av då var på vift, för hörde hon mig bara så kom hon som en kanonkula i hundra knyck!!! Busvisslingar hörs ganska långt också plus att det inte sliter på rösten och låter inte ilskt. Annars kan man använda ett ord eller dylikt också.
När jag var tvungen att använda den vid promenad någon gång fick jag tömma fickorna och leka som en tok efter bästa förmåga för att bibehålla värdet av signalen.

Visslingen bröt henne dessutom när hon jagade vilt oavsett hur nära hon låg och om hon hade drevskall. MYCKET nyttigt signal! Jag har den på mina hundar nu också och den kommer tillpass lite då och då.


Jag är jätteglad att du frågade och berättade om din hund. Då får jag själv tänka. Det är nyttigt. Hoppas du fick någon tanke som du kan utveckla vidare! Återkom gärna om det är något annat du funderar på!

Ha det bra och lycka till =D! Berätta gärna hur det går och om du kom på något annat strålande som gjorde att ni utvecklade situationen!

Ha det bra och lycka till =D!

 
mattemia

mattemia

21 januari 2011 11:44

Hittar ingen mail-adress till dig. Men så är jag oxså en "gammal blind höna"

http://lusitanoqsen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

21 januari 2011 12:07

Den finns nog på www.hastochhund.com men den är i alla fall ann-louise.ryrvik@affirmativ-traning.se eller ann-louise.ryrvik@canis.se. Välj själv ;-)!! Ha ha ha...

 
mattemia

mattemia

20 januari 2011 13:54

Jag har en jättelååång fråga till dig.Kan jag maila?

http://lusitanoqsen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

20 januari 2011 15:11

Så klart!!!! =D

 
Ingen bild

Jasmin

7 januari 2011 13:48

Jag trodde han var en shetlandsponny, men han såg anorlunda ut :)

Ann-Louise Ryrvik

8 januari 2011 00:53

Förstår. Milou är en storlek större dvs B-ponny. En riktig pralin. Det kommer strax en bildorgie på Milou :-)

 
Ingen bild

Jasmin

6 januari 2011 21:49

hahah :') Han är en söt häst, jag älskar hästen milou ^^

Ann-Louise Ryrvik

7 januari 2011 00:03

Ja, han är liten men naggande god:-)

 
Ingen bild

Jasmin

6 januari 2011 14:27

Jag tror det är hästen Cazal den stora när den springer imot den som fotade... :D Älskar den bilden ;)

Ann-Louise Ryrvik

6 januari 2011 14:47

Jaaaa. Det är Cazal, mammas gulleplutt :-).

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards