I dag hade jag lite kort om tid och beslöt mig för att jag bara skulle ta Cazal en vända. När jag går in genom huvudingången i hagen (ej personalingången ;-) ) höjer hästarna förväntansfullt huvudena och sätter fart bort till mig. Så även denna gång.

Jag släppte in Cazal och Loke fick vara kvar på utsidan. Där stod han och kikade medans jag och Cazal höll på som vi brukar.  När vi var klara släppte jag in Cazal i hagen via en annan ingång. (Paddocken ligger alltså i anslutning till hagen.)

Loke är kvar vid den andre. Jag tänkte att han kommer när han ser att vi lämnat paddocken. Jag gick bort och fyllde på hö i höhäcken och till de andra hästarna, och när jag vände mig om så ser jag att Loke fortfarande står kvar vid grinden. Förväntansfull.

Nääää men halledudanedej! Det knep till i hjärtat.

Han vill också ha sin lilla stund. Han brukar ju alltid få gå in efter Cazal. Vad gör man???? Trots tidspress kände jag att jag måste prioritera gossen.  Jag kunde inte bara lämna honom där. Jag fick gå tillbaka in i paddocken, öppna och släppa in honom. Det blev en stunds träning och Loke var nöjd.

Jag kände mig otroligt smickrad! :-) Och det var nästan med "hoppsa-steg" jag lämnade hästarna....