Alla inlägg under juni 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 juni 2011 12:55



Jag skrev i går om min och hundarnas fantastiska stängslingsöversyn. Helt ljuvlig var det.

Nere i ravinen är det som Amazonas. Det är djupt, med en bäck i botten vars storlek varierar med årstid. Nu är den liten, på våren stor. Det är fuktigt, svalt och ljuset silas ned genom lövträd. Det är rötter med mossa överallt,  Man bara väntar att det ska komma en anakonda krypande eller att det finns livsfarliga små djur där nere ;-).

Här kommer några bilder. Det kommer säkert fler och bättre sedan. Jag har inte hunnit kolla så noga, men ändå...


Hitta odjuren...

  

Ett ;-)

  

och ett till :-)

  

   Diva gillar att plaska i bäcken som går i botten på ravinen.

 

Anaconda eller alligator....

  Lortgris


Plaskisar


    

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 juni 2011 12:45



När jag sett program och bilder på förtidigt födda barn trodde jag att kuvösen var det värsta… men det är så mycket mer som är så mycket värre...


Erik låg i kuvös första dygnet plus när han ”solade” och det är ju bara ett varmt rum och verkar ganska behagligt. Det jobbiga är att man är helt fast. Den lille ”skrotten” ska ha mat 8 gånger per dygn. Det låter ju inte så farligt, eller hur!?!

Nu tar då varje mål en stund. Han får 40 ml just nu och det ska ges med 1ml/min vilket ger 40 min till 1 timmes ”trycka ett streck i minuten” tid samtidigt som han ammar det han kan själv.


Nåväl det är inte så illa det heller. Det är ju bara åtta timmar per dygn.

Men så ska han ju ha smälta maten tid också. Att bara ge mat och sedan lägga ned honom är inte bra varken för utveckling eller matsmältning. Han bör få bortåt timmen hud mot hud också. Dessutom vill man ju det för det är hur mysigt som helst.


Ett vanligt pass ser ut som såhär;


01.30 – passet


Ca 01.10       Hämta mjölk i pumprummet

                    Mät upp

                    Gå tillbaka med överbliven mjölk (plus ta med grejer för nästa pumpning)

                    Väck Erik och ta av ”fotbojan” (mäter syresättning och puls för övervakning)

                    Byt blöja (Och hoppas vid Gud att Erik inte sänder en stråle av någondera som smutsar ner skötbord, kläder eller mamma ;-)  .)

                     Värm mjölken och mät upp i spruta.

01.30             Ringa sköterska som kollar att slangen är som den ska i matstrupen.

01.30 – 02.30 Mat

02.30  - 03.20 Hud mot hud. Matsmältning

03.30             Pumpning

                      Gå bort med ny mjölk, pumpdisk o dyl. till kylen i pumprum

04.15              Nästa pass börjar.



Så går passen i varandra. Med andra ord går det runt, hela tiden. Det finns inte mycket att spara in på. Man kan få en tupplur medans man ligger med Erik på bröstet, men då är jag rädd att man tappar honom eller att han blir klämd, men några minuter kan man få.

Om jag lägger honom ganska snart efter matning så kan jag få en timmes sömn, fast det känns inte bra att göra det heller.


Nu är det inte synd om mig. Jag har en Gubben och vi håller på att hitta ett schema som gör att jag får sova i alla fall sex timmar per dygn.  Jag tänker mest på de mammor som har det annorlunda tex är ensamstående, har små barn innan, familjer som bor långt bort, kanske inte är friska. Jag har stort barn innan som förstår, en schysst gubbe, farmor bor hemma hos Johan, djuren har tillsyn och kan röra sig fritt.

En del barn har kolik också, vilket kan ge ytterligare en dimension till tortyren i form av utebliven sömn, stress, dåligt samvete o.s.v o.s.v


Om ni saknar mina kommentarer på era bloggar, eller på facebook. Kanske har jag inte ringt. Kanske har jag inte gjort något som jag egentligen lovat göra....Här är svaret. Jag har upphört att existera som egen människa och är numera "i klorna på mjölkvampyren" =D (Mjölkvampyr var Anna Hovskäggs träffande benämning som jag numer adopterat!)

Jag kommer att skriva lite och lägga in några bilder på min egen blogg, men kanske inte så mycket som jag har gjort tidigare.


(Internet får inte användas på avdelningen heller, så om jag ska blogga eller kolla facebook måste jag gå ut i någon korridor på sjukhuset, vilket gör sannolikheten ännu mindre att jag hinner. När jag får avlösning av gubben måste jag sova och inte blogga, ringa eller dyl...)



Av Ann-Louise Ryrvik - 29 juni 2011 13:55


(I går)

Att somna in hemma i sin egen säng och vakna upp på morgonen med familj och hundar om kring sig var alldeles fantastiskt. Skuttade upp pigg som en lärka vid sextiden för att göra mig i ordning och åka till NÄL.

Erik solade fortfarande solarium, så efter käk fick han skutta in i solen igen medans jag åkte och köpte tårta till svärmor som fyllde år idag.


  

Mmmm .... tårta och jordgubbscheesecake...
 

Johan var med upp andra passet... Skojade till det med "kattögon" från farmor-firandet. 


   




På eftermiddagen när Gubben höll ställningarna på sjukhuset så passade jag på att kolla över staketen i ravinen. Hästarna måste få börja beta på ”gammelhagen” eftersom det är nedbetat i den andre. Hundarna följde med och de var själaglada att få vara med och härja. Kan ju säga som så att det är stora kontraster mellan att sitta i ett rum på sjukhuset och att klättra i ravinen i shorts, foppatofflor, tillsammans med hundarna och fixa staket. Gissa vad jag föredrar!? ;-) Bilder från ravinen kommer i kväll (onsdag), de måste grejas lite med.

Jag har längtat efter att promenera med hundarna hela veckan. Att ta en tur med dem är verkligen rekreation. Frisk luft, mycket vackert att titta på, lagom fysiskt och så bereder dem en många goda skratt och mycket kärlek.  Man är som en ny människa när man kommer hem igen! Mer hundar åt folket!


  Tjohooo äntligen händer det något!!!!

 

På eftermiddagen fick vi reda på att vi fått ett familjerum på sjukhuset. Där har vi nu flyttat in jag och Erik. Gubben kommer något pass i morgon och löser av så jag kan vila lite. Nu är det matning av liten prins var tredje timme. Varje matning tar ca en timme, så det blir inte mycket sova av, fast det går nog bra. Man får passa på att slumra mellan varven.



  Liten....


Ett frekvent visiterat rum.


  

Johan har gjort en glammig skylt åt Erik som nu sitter som "dörrskylt" till vårt rum.. 



 

Noa har gjort ett väldigt fint kort till Erik också!!!

 

 

 

Här sover Erik under Stampe II´s beskydd. (Tack Annika!)




"Gubben! var missnöjd att han inte fick visa sitt bröst när jag gjorde det - så här kommer det!!!  

Av Ann-Louise Ryrvik - 27 juni 2011 21:34


Tjohoo jag är fri. Vid lunchtid fick jag reda på att jag var okey att lämna cellen. Hurra!!! 

Det passade också lägligt med att Erik skulle "sola". (Vanligt att förtidigt födda barn får göra det ett, eller ibland ett par, dygn tydligen.)  Att åka hem var ju ganska perfekt med tanke på att matpassen i natt bara består av just matpass. Han ska ju tillbaka in i UV-ljuset så snart som möjligt efter maten.


Flugornas herre????

     

Trodde att de infört 18 årsgräns på solarier, men icke ;-)



Så efter att gett Erik käk, placerat honom som en gigantisk fluga i solkuvös, så tömde vi mitt rum i all hast och drog hem. Det första jag kände när jag kom utanför sjukhusets dörrar var doften av vitklöver! Ljuvligt! Jag passerade en rökruta där några stod och rökte t.o.m det luktade gott och somrigt.



Det var underbart att komma hem och träffa fyrfotingarna! Helt ljuvligt. Hundarna verkade mest paffa när jag dök upp. Mycket hinner hända på en vecka. Zacks öron stod i givakt. Trädgården höll på att invaderas av ogräs och dyl. Uj, vad mycket jobb det finns att göra. Det kändes som att komma till en djungel, fast det är VÅR djungel i alla fall =D. 


Det kommer mer bilder i morgon för minneskortet jag hade i kameran började strula och hacka. Det var ett exklusivt, supersnabbtkort som visst inte var så bra kanske... Nåväl. Jag fick i alla fall tre bilder när Johan leker med hundarna. Peter hade fått med sig en sån plastspruta som vi ger Erik mat med. Det gick fint att spruta vatten med den också, så det gjorde Johan och hundarna. Hundarna var som galna.






 



Nu blir det inte mer bloggat ikväll. Jag ska ta en kvalitétskväll med Johan. Vi ska mysa tillsammans, se en film, äta lite gott och sedan somna skönt i egen Hästenssäng. Mmmmmmmmm.......


Av Ann-Louise Ryrvik - 26 juni 2011 22:14


Eftersom en liten fågel, eller egentligen en väldigt stor fågel, viskade i mitt öra att det var många udda typer som läste min blogg.. (Hej brorsan =D!!!! Du var väl typ den siste jag skulle tro var här och kollade! Fniss! ),  så fortsätter jag på den inslagna vägen med Erik-rapporter. Dessutom har han ju kusiner på Nya Zeeland och även släkt och vänner på betydligt närmare håll som inte kan hälsa på pga att han inte får vara ute i stora världen än...

Brorsorna vet dessutom syftet med rubriken ;-)!   


 

Jag har inte ens varit här en vecka än, fast det känns som ett helt liv. Surrealistiskt är det ett helt liv för Erik. Idag är han fyra dagar gammal om jag räknar rätt. Man ser utvecklingen gå framåt hela tiden. Typ dag  ett  - kuvös, dag två - börjar skrika sig ut till annan avdelning, dag tre - öppnar ögonen och tittar mer och idag, dag tre - börjar han ligga och snutta plus lyfter upp nacken. Utvecklingen går fort!


Känsliga tittare får blunda nu och scrolla ned en bild ;-) !!!!


   


Vad gäller min utveckling är den inte lika linjär. I går var jag skral igen så jag nästan funderade på att skriva testamente. Blodtrycket var högt igen och jag var allmänt nere. Jag har egentligen bara två lägen; irriterande positiv, glad, energiskt och brötig  eller så är jag förbannad :-). I går hamnade jag i det sällan skådade tredje läget; apati och melankoli. Tyckte bra synd om mig själv, och det var såååå dystert, sååå hopplöst och allmänt surt.

Fick sedan sova lite och få blodtryckssänkande medicin och jag var back in business. I morse smidde jag stora planer och utökade mina aktiviteter....  Nu vid lunchtid var trycket på väg upp igen, fast det har inte tagit på humöret ännu. Denna gång ska jag kämpa emot och VÄGRA låta mig påverkas. HA! Vad säger ni om det då!??!!!


På kvällskvisten fick jag värsta överraskningen. När jag kom in i min "cell" höll svärmor (som lyckats fixa sig in på något skumt sätt) tillsammans med Johan på med att leverera värsta jättestora korgen med diverse gotter i!!! Tjohoo! Både för den kroppsliga och men mentala spisen. T.e.x hade svärmor lånat ut sin favoritobjekt nr ono; sin cd spelare så att jag kan lyssna på talböcker när Erik sover i famnen. En massa talböcker var med och min älsklingsskiva med Pink!!!! (Som ju också är nybliven mamma. Lägligt med en dotter som jag ska försöka fixa ihop Erik med så småning om. Jag har försökt övertala Johan men han vägrar ;-) ha ha )


  



Det mest hjärtknipande i korgen var nog ändå kortet som Johan fixat där han sett till att hundarna och katterna också har skrivit under med egen tass. Helt ljuvligt!

Han har kommit på det helt själv. Djuren skulle skriva under och han hjälpte dem med att sätta pennan mellan tårna i tassarna så att de skrev "sin" signatur på kortet. En katt hittade han inte. Gubben tyckte då att han kunde väl bara skriva kattens namn, men det gick INTE. Han hittade ock katten så att familjen blev komplett.

Snyft!!!!! Lite tårmild blir man allt....


 

Måste också skriva några rader om snälle Gubben, som sitter dubbelpass med Erik nu så att jag ska få sova. Vilket jag ska göra nu också, och inte bara blogga!

Go´natt!!!!



Av Ann-Louise Ryrvik - 25 juni 2011 16:56


   


Världens goaste storebror, Johan!

 

      Erik 3 dagar gammal. (32 veckor...)

Av Ann-Louise Ryrvik - 25 juni 2011 06:32


Börjar fundera på det nu. Jag har inte sett mina fyrbenta polare på flera dagar nu och det känns hur konstigt som helst. Enligt rapporter mår de fint, och kanske (är nog ganska säker) saknar mig mindre än vad jag saknar dem, men ändå. Undrar vad de tänker.....


Stora kavalleriet har anlänt från Dalarna. Farmor och farfar ska vara hustomtar en tid framöver och kolla att huset står kvar när vi kommer tillbaka till verkligheten. Då slipper Johan vara ensam hela sommarlovet också... Känns verkligen skönt och befriande för oss. Ett orosmoment mindre.


"Skrotten" har skrikit sig ur sin avdelning. Han är tydligen för frisk och stark och stör de andra. Får han inte det han vill direkt så blir han jättearg m.a.o är han lik mig :-).  Ve och fasa världen. Han har en sådan svart hård blick så man nästan blir rädd... Tänker på Damien.... Ska se om vi får den på bild idag.


Mitt blodtryck är värre igen och de har tagit prover som är på analys här på morgonen och jag får inte gå upp. Vi får se hur det går...


I övrigt är jag

  • sängrufset personiferat. Håret står som svintoborste rakt ut och har dubbel volym.
  • glad över att sjuksköterskan sa att jag inte skulle använda mina magmuskler när jag satte mig upp - jag trodde ju att jag inga hade :-)!!!
  • kan jag titta på webb-tv och kollar allt möjligt "skit" får man kalla det om man betänker Grannfejden, Kvinnors hemliga liv och Bachelorette. Såg att livet på BB fanns men det tänker jag då rakt inte titta på.... 8-S   Hjälp!!
  • är glad för att njurarna gått i gång ordentligt. I natt lekte jag leken "hur snabbt kan en buksnittad kvinna hinna på toa utan att gå upp i sömmarna eller  kissa på sig" ungefär en gång i timmen.
  • känner mig som Emil i Lönneberga. När jag inte har mjölk kan jag inte pumpa någon, och nu när jag nu har mjölk kan jag inte pumpa ...  När i hundan ska jag leverera mjölk?

   Gammal bild från dag 1..



Av Ann-Louise Ryrvik - 24 juni 2011 04:24


Klockan är 04.27 och en nysnittad gammal tant måste gå upp och gå på toa. Vilkert resulterar i big smärtschen. Sitta går bra, stå går bra, ligga går bra - men ändra ställning not så bra. Fick en bamsegrej till tablett i går på kvällen som gjorde att det i alla fall är överkomligt. Innan dess hade jag i stort sett ingen smärtlindring och det gick fint ändå. Kanske var det då kvar lite av ryggbedövningen för på kvällen fick jag tväront och kände varje milimeter av såren och stygnen skava, vrida och öppna sig vid varje rörelse.

Sedan tror jag utlösaren var att jag från att varit ganska nöjd och glad, känt mig ganska reda fick en liten kommentar att man kanske skulle sitta längre tid... Så känslig man kan vara när man vill vara en duktig mamma....


Jag hade som det verkade enligt personal kommit från typ dödens väntrum, blivit snittad, legat under övervakning... Var för första timmen uppe och gick från att ha varit fjättrad i kateter och dropp.... Pumpat ur lite mjölk och var glad för några milliliter. (Är ju också en stress att få igång det.... Jag har för mycket testosteron tror jag ;-). ) Körd i rullstol och gått en bit till "barnrummet". Hann bara in med huvudet - Du ska byta blöja här! Kan jag inte kolla på när ni  eller gubben gör först? -Nej. Du! Nu!

Okey, gjorde det. Var ju skoj. Litet barn, liten rumpa, liten bajs =D. 


Sedan var det bumselibums att dimpa ned i en fotölj, i ett taskigt läge kände jag för magen. Barnet till bröstet samtidigt som han fick mat i slang. Den lille var jätteredig och gjorde försök att göra vad små sådana ska göra... Efter nästan 1,5 timme kändes det lite färdigt. Johan hade träget väntat, och längtat och ville hålla. Jag tyckte nu kanske att han skulle få sitta och hålla lite också. Det fick han. Han höll i kanske tio minuter, en kvart, och höll andäktigt. Erik såg så nöjd ut och Johan var stolt som en tupp!!!!


 


Skoj, men aj vad ont det gjorde i buken. Satt illa som bara den i fotöljen, men vem kan och vill flytta sig med en liten mini me på bröstet. Från att inte ha fått rest på sig i sängen hade jag ju varit uppe läääänge.

Samtidigt kände jag pressen att här skulle vilas, här skulle pumpas, här skulle ätas.

Vi fick hjälp att lägga ned "Skrotten" och i samma veva en antydan att man kanske ska sitta en stund....


Och jag fick förstås mental härdsmälta. Inte först, för man är ju lite "välartad" och hjärnan tuggar klent, men ju mer jag funderade ju mer arg, grinig och frustrerad blev jag.

  • Ena dagen "friskt".
  • På natten "nära döden" eller i alla fall ganska rejält sjuk.
  • Morgonen efter - "mamma" 6-8 v för tidigt.
  • Hela dagen och natten - "fjättrad" och inte få röra sig för havandeskapsförgiftningen.
  • Dag två - "kommer loss från slangar" och får öka radien från sängen till att sätta fötterna på marken och komma längre bort än 0,5 meter. (Jag var allt uppe och stod även med slangar he he...)
  • Sitter för första gången, går för första gången, sätter sig 1h 20 min, har lyckats få ut lite mjölk... Är ganska nöjd...
  • OCH FÅR DÅ ANTYDAN ATT MAN "KANSKE SKULLE SITTA LITE LÄNGRE..."

Att sedan kombinera det med resten av "kanske skulle..." som är

  • mata Erik 1.30, 4.30, 7.30, 10.30, 13.30, 16.30, 19.30 och 22,30 med tillägg att man någon natt kan i början kan få hjälp "på nåder" för att få sova ut. Så det är ytterst tillfälligt.
  • Att sitta med barnet en timme är i minsta laget, 1,5 timme sågs med "kanske skulle sitta längre"...
  • kombinera det med att jag själv har mattider frukost 7.45, lunch 12.00, middag 17.00 och kvällsfika 20.00
  • starta mjölkproduktion. Pumpa var tredje, fjärde timme.'
  • Du ska återhämta krafter. ...
  • Viktigt att vila... Tänk på det nu!

Lycka till att få ihop den mattematiken!!!!!  Hur jag än vände och vrider kan inte jag få ihop det i alla fall. Speciellt nu i början. Det kommer säkert att lösa sig. Jag försökte beklaga mig lite eller få förståelse lite här och där, men det verkar bara vara jag som ser att det inte riktigt kan gå. All personal är hur gullig som helst men det är väl hur summan blir för en annan som inte förstås riktigt, tror jag.


(Jag och barnet har samma ättider fast i olika avdelningar, så om han ska ha mat 16.30 ska jag ha mat 17.00 - m.a.o oförenligt. Ska han ha morgonmål 7.30 ska jag äta min frukost 7.45 Om nu tiden man ska sitta minst är 1,5- 2 timmar med barnet förstår alla som har den allra minsta matematiska förmåga att det är OMÖJLIGT!)


 Annars må jag nog vara den snällaste patienten på länge, ringer inga klockor, klagar inte, stöttar och peppar personalen i deras jobb, är tålmodig och har förut inte ifrågasatt något... ;-).




 

En dag gammal har han sluppit av med kuvös och en massa slangar!

  

Nu kan vi SE honom! 


"Erik den förskräcklige",  "Avokadon", "Äppelskrotten" eller vad han nu ska heta mår dock fint som det verkar och det är ju det viktigaste =D.

Skönt att skriva av sig lite frustration. Nu ska jag se om jag kan baxa mig tillbaka i sängen i en och en halv timme innan jag ska på´t igen. Tänker precis att man ska vara runt 17-20 när man skaffar barn för att orka och förstå....


Och tack och lov för uppkoppling!!!! En mänsklig rättighet! En källa till överlevnad!! =D

God morning Sweden och glad midsommar!!!! 

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12
13 14 15 16
17
18
19
20 21 22 23 24 25 26
27
28
29 30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards