Salle är en riktigt liten pussgurka. Kanske det är det de är ute efter??? Ta över gubbens plats ;-)

(Känner du igen mig Charlotte?    )

Har nyss fått en tillfällig härdsmälta och är tvungen att skriva av mig. Klockan är mitt i natten och jag bara skruttar ned lite frustrerade tankar såhär utan rim och reson. Kanske jag ändrar lite i morgon om jag orkar läsa och kanske har lugnat ned mig....

Oftast kan jag släppa. Jag brukar inte skriva så mycket om vad jag tycker och tänker eller kritisera andra träningsmetoder för det är sällan någon nytta med det. De som tycker likadant bryr sig inte, de som inte håller med läser inte, och de som känner sig påhoppade blir arga.  

Sköt dig själv och skit i andra, var lite andan när jag vågade kritisera klickerträning, och det ligger lite i det. Det är bättre att köra sitt eget race och sedan strunta i hur andra gör, men ibland orkar jag inte. Det har varit några grejer under några dagar som gjort mig upprörd. Först fick jag referat från en kurs med en "hästviskare" som gjorde allt annat än viskade. Slog bl.a hästar med knytnävarna i ansiktet...läääänge....

Såg också en artikel med en känd hästtränare i en tidning. "Bort med underkastelse och in med inlärning" och "Negativ Förstärkning - bra metod men dåligt uttryckt" (Han tyckte att termen borde ändras till förstärkning genom borttagande istället för att det ofta missuppfattans som om det skulle innebära en hård träningsmetod...). 

Det låter kanon. Men när inlärningen i praktiken går till som så, att man tar hästar, vilka har blivit lärda att följa med en människa som går i grimmskaft, och bara bestämmer att de helt plötsligt ska stå kvar när människan går.... När människan går följer förstås hästen som är lydig och lärd detta. Då rycker människan hästen med helarmsryck i munnen "ryck, ryck, ryck". Du ska ju stå still!  Om och om igen. Hästarna blir mer och mer stressade och till det människor med taskig timing både på obehag och eftergift.

Och negativ förstärkning? Om negativ förstärkning ska fungera måste det ju föregås av ett tryck eller obehag.

Och i praktiken; jag ger signalen till backa. Hästen fattar förstås ingenting. Då dattar vi med spöt på benen. Om den inte lyssnar så ökar vi trycket dvs rappar hästen på benen. Hästen backar. Vi slutar använda spöt. Att backa vid signalen blir alltså negativt förstärkt. Hästen kommer att backa för att slippa bli slagen på benen. Det hade väl varit en sak om man lagt upp det i begripbara kriterier, lugnt och tydligt men när man får rycka och daska från ena änden till andra av ett ridhus...

Plus vilken association kommer hästen att få i samband med att den får signalen om att backa? Svårt att säga, men så väldigt kul kan det ju inte vara om man har en smula empati.

Jag blir så förtvivlad å hästarnas vägnar. Dessa snälla, vänliga, tålmodiga, kloka, lättlärda, fredliga varelser. Att de ska behöva bli så hårt åtgångna, utan att de ens har en chans att förstå.... Att de i stort sett alltid ska tvingas till lydnad. De ska alltid gå utan lön. Att slippa trycket är lön nog. Förstår den inte (eller protesterar)  så kommer rycket i mun, spöt, repet eller knytnäven....

Om den inte förstår, då är den "dominant". Om den inte är motiverad, då är den "dominant". Om vi inte har lärt den så är den "dominant". Och är man som djur "dominant" försöker man ta över "ledarskapet". Enda sättet att fixa det är att köra "dominansövningar"....Fixa motivationsbristen med att jaga dem runt så det är jobbigare att göra något annat än det vi vill.  Fixa att den inte förstår genom att skrika högre och högre och högre tills den slutligen lyckas gissa vad vi vill och slipper skriken.....

Undrar om det är därför man ser så många hästar med tomma blickar???? De har gett upp att förstå. Och det är klart, det är nog många som uppskattar det också. En häst ska stå där man ställer den och gå när man säger till den.

Tragiskt tycker jag!

Likadant är det med hundar, även om utvecklingen kommit längre där.

Jag kan ibland bli så frustrerad och känna mig som man vandrar i ett träsk. Man trampar och trampar. Gläds åt att se en tuva och så när man sätter foten där, så är det ändå snudd på bottenlöst... Till syven och sist när man kollar på tränare, coacher, "hästviskare", oavsett hur bra det låter, kommer man tillbaka till termer som ledarskap och dominans. Man måste ta dem i tid annars "tar de över".

Kanske är det som min kompis, Marie uttrycker det; De säger att mina hästar kommer att ta över. Men jag vet inte vad. Antagligen mitt hus eller min fjärrkontroll!?!   

Tänk dig en bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på ditt bankkonto, och som varje kväll tar tillbaka de pengar som du inte använt.

Vad skulle du göra med pengarna?

Använda som mycket som möjligt förstås!

Nu är det så att du faktiskt har en sådan bank. Den kallas tiden. 

Varje ny morgon får du 86 400 sekunder att använda precis som du vill. Varje kväll är förslösad tid borta för alltid. Det finns ingen möjlighet till kredit, det finns ingen möjlighet att spara för framtiden.

Använd därför din tid så klokt som möjligt. Njut av solnedgången tillsammans med en vän, lär dig något nytt, hjälp någon som har det svårt...

Gör varje dag minnesvärd!

                                                 ur Det är aldrig kört!    (Argument Förlag)

till Lin som i timmar stått ut med ältande, tjatande, vändande och vridande nästan dygnet runt i en veckas tid!!!!! Och som har googlat i skift med mig...

Jaha å så hade man rätt igen då  .  Man ska lite på sin magkänsla! Det var inte frågan om fuktexem utan om att pungen var brännskadad. Stackars lille Puppiluppen. Så ont han måste ha haft!!!!! Och så missförstådd!

Vid operationer använder man värmedynor och då kan det vid vissa tillfällen bli så att värmedynan är för varm, pungen ligger emot och blir bränd.

Sicka turer det har varit!

Att jag skriver detta på nätet är ifall att det drabbar någon annan som, precis som jag, googlar nätterna igenom för att hitta ett svar men som inte hittar någonting. Förhoppningsvis dyker denna historia upp om någon letar efter "skadad pung efter operation" och kan få en ledtråd...

-----------------------------------------------------------------------------------------------

VÄRSTA LÅNGA STORYN... (Skippa att läsa, om ni inte har specialintresse i sjuka hundar....)

Puppis opererades ju för drygt en vecka sedan och jag hämtade honom på torsdagen. Hörde via veterinär att han hade varit orolig och att han varit omöjlig att tempa. Såg också i journalen att så var fallet. Han hade blivit "hysterisk" stod det. Han hade också varit väldigt oroligt och skrikit på nätterna. Trots lugnande och smärtstillande plåster. Jag kan tänka mig att det avfördes som en "hysterisk schäfer" vilket ofta är fallet, fast det är inte riktigt likt honom. Han är vanligtvis tämligen cool. Jag trodde ändå först att det berodde på att han var på en annan plats, men han var likadan när jag kom hem. Helt stressad. Hade uppenbarligen MYCKET ONT. Kunde inte ligga/sitta. Försökte gång på gång. Vandrade, gnydde o.s.v och det är INTE likt Puppis. Han brukar vara lugn både att ligga i bur och att bli tempad. Eftersom han såg bra ut i såret och han motoriskt såg bra ut tänkte jag fortfarande att det berodde på allmän oro. Tänkte t.o.m att det hade varit ett riktigt mentalt trauma att vara borta, fast det kändes skumt.  

Dagen efter var han fortfarande helorolig. Gnydde, försökte lägga sig. Reste sig. Var på väg att lägga sig, reste sig igen o.s.v Vandrade oroligt. Flämdade och hade stirrig blick. Såg nästan ut att ha panik. På kvällen fick han vara utan tratt en stund under övervakning. Såg då hans stora intresse för kulorna. Fick lagt honom på sidan och fick då se pungen som var kraftigt svullen, varm och mörknad. Gick nästan inte att ta i den. Det är inte den ända man kollar på när hunden är ryggopererad... Pungen såg ut som den var "doppad" längst ned. Alltså ingen förändring i ljumskarna utan bara "doppad". Linjen var/är skarp. Den ytan som nu är skadad ligger "bakom" kroppen när han ligger ned. Dvs. ligger inte varmt och tätt.  

På morgonen (efter en fruktansvärd natt där ingen av oss sov) ringde jag akut till Strömsholm, där jag blev rekommenderad (förstås) att åka till veterinär. Jag ringde då akut till Blå Stjärnan i Borås eftersom jag ska göra rehab där senare. De har ju tread mill! Fick tid direkt så det var bara att hoppa i bilen. Där menade man på att det var fuktexem. Han fick då Douxo Gelspray och tips om att köpa Xylocain 5% salva receptfritt på apoteket. 

Kände när jag körde hem att det inte riktigt stämde. Jag var också bekymrad över att hans oro och rastlöshet skulle kunna skada den nyopererade ryggen. Han skulle ju vara i stillhet! Ringde då till Strömsholm igen ang om jag borde fått tex antibiotika och efter lite resonemang enades vi om att jag skulle prata med Blå Stjärnan igen för att ev. få det utskrivet. Jag ringde dit med de ville inte med tanke på resistenta bakterier.  

Väl hemma smörjde jag med Xylocain salvan. Och efter en stund kunde han lägga sig ned och slocknade direkt. Sen fick jag smörja på med jämna mellanrum för att hålla honom hyfsat mildrad. Med den smärtstillande salvan kunde han koppla av och var mer som förväntad i sitt beteende.  

Detta kändes inte helt rimligt ändå. Jag har haft hundar med fuktexem förut och det har inte sett ut och verkat på detta sätt. De har dock inte haft det på pungen, men ändå... Raka kanter som inte sprider sig. Som doppad. Innan operation - inget. Direkt efter operation - där. Gick och tänkte på detta hela tiden. Slog på nätet. Pratade med kompisen Lin, expert på veterinära frågor pga egen erfarenhet ;-). Hennes hundar har väl snart haft alla åkommor som hundar kan ha, speciellt de av det ovanligare slaget...

På måndagen kom distirktsveterinären  för att vaccinera mina hästar och jag bad honom då kolla på Puppis pung också. Han sa direkt att han trodde han blivit bränd under operationen...att testikeln legat an.  Han gav mig en salva Fuciderm vet gel. Att smörja två gånger om dagen plus tyckte jag skulle tvätta med Klorhexidin.  

Nu föll bitarna helt på plats. Detta kändes helt rätt och rimligt!

Kontaktade min älsklings veterinär sedan 20-år, Jörgen Junkergård på Solstadens smådjursklinik, som direkt konstaterade brännskada. Sånt händer ibland tyvärr... Olyckor händer....

Jag har pratat med Strömsholm också så skadan finns med i journaler och statestik.

Vad som händer nu är att sköta pungen som ett vanligt sår. Viss hud dör. Dör lite hud kan kroppen läka själv. Dör mer hud får man in och försöka sy ihop det som går. Dör mycket hud måste vi kastrera....

Fast vi kunde skämta om att han väl ändå inte var någon kandidat för avel ;-) fniss, fniss.

Olyckor händer. Det viktigaste är att man vet och förstår vad som hänt, vad man ska göra och vad man kan förvänta sig! Nu kan jag sova lugnt igen...för nu vet jag.

Tämligen nära. Storögda Edipo med lockig man... 

Ganska nära - Junge med utsmyckning...

Inte så nära, men söt ändå - Loke  

Vilken vidunderlig själ han är lille Edipo "Fnasket". Han väcker såna känslor så man blir helt förundrad. Jag blir helt lycklig i hans närvaro. Han är så öppen, vänlig, känslig samtidigt som han är tuff. Helt hänförande. Han må se ut hur som helst, men vilket kynne!!!!    Jag är så lycklig att jag får ha honom i min närhet.

Nyttig hage för Fnasket. Han har haft jättesvårt för hagar som är kuperade och som innehåller träd och pinnar. Antagligen ovan. En milimetertjock slypinne har stoppat honom. Men han lär sig. I den hagen han går i nu är det både brant, stenigt och fullt av sly - här får man lära sig både lyfta på benen, välja väg och knö sig igenom.

Portugal möter Sverige..