Alla inlägg den 19 oktober 2010

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 oktober 2010 20:53


Jag fick låna Diva av snälla Johan. Diva är ju hans hund, men nu när jag är hundlös temporärt, så var det kul att experimenterta med. Fast hon inte är klickertränad så provar hon direkt. Tanken var att hon skulle lägga hakan på stolen och det tog bara en minut. Gubben fick ta några bilder. Det är väl inget särskilt med dem, men jag tycker hon har så go´ attityd.

Så det fick bli lite annat också. Apportering m.m . I morgon är det dags för klossen. Ska bli spännande. 



  



  



  



  



  




  

  

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 oktober 2010 08:55

...känns fruktansvärt. Även om man vet att han tas omhand på ett bra sätt så gör det ändå ont.



Igår bar det av mot Västerås och Strömsholm i arla morgonstund... Först svängde jag förbi bästa uppfödaren Lena Martinson som bjöd på macka, kaffe och en massa tjôt. Vi är nog lika snackglada bägge två =D.


Sedan var det dags för Strömsholm. Jag tog drygt en timmes promenad med Puppis på området. Han skulle ju vara välrastad. Det är ju fantastiskt fint på Strömsholm. Fint, välansat och lyxigt, men jag är fortfarande beklämd över deras små rastfållor, i dryg boxstorlek. Det finns absolut INGET att göra förutom att stå och glo. För att de inte ska sysselsätta sig med det enda som eventuellt gått att göra - gnaga på trästaketet - har man satt eltråd på.... Jag har verkligen svårt för detta. Förstår i och för sig att man inte kan ha jättehagar åt alla hästar, men man kunde väl ha stoppat in någon gren att gnaga på, lite halm eller i alla fall NÅGOT att göra. Burfåglar, kaniner och t.o.m köttdjur har ju mer berikning. Vilka hästbeteenden får en häst under dessa förhållanden utföra? Äta 16 timmar per dygn? Nope. Umgås med hästkompisar (leka, putsa, hänga)? Nope. Rulla sig? Kanske (om de inte fastnar).

Jag tror en dag ser ut som så. STÅ i en box, STÅ i en större "box" ute. GÅ i en skrittmaskin, RÖRA sig i av människa bestämd form i runda slängar en timme. STÅ resten av dan... Äta lite hö och mycket kraftfoder.

Kanske är det fördomar. Jag vet inte, så jag ska väl egentligen inte yttra mig. Men tankarna snurrar...


Förresten, ni som kan hoppning,... Om en häst vägrar på ett hinder blir de bättre att hoppa om man rycker dem, helarmsryck, i mun, spöar dem och skriker? Klart att de blir väl antagligen räddare för att stanna än för att hoppa något som endera är för högt, skrämmande eller att man kommer in fel.

Det känns helgalet för mig. Såg en häst som skulle hoppa ett rätt uppstående. Det var högt. Den hade hoppat flera gånger fint. Sen vet jag inte om de höjde. Jag var ju ute och rastade hund och inte för att titta på hoppning. Men sedan ser jag att de tar ny fart mot hindret, och (vad jag kan utläsa) tycker hästen att det är otäckt, omöjligt och vägrar. Den blev då rejält ryckt i munnen ( i alla fall i min värld - där man aldrig ska rycka hästar i mun, speciellt inte om de är rädda) och andra åthävor. Å andra sidan hoppade han nästa gång.

Kanske är det dessa metoder som krävs för hoppning på hög nivå... -Oavsett vad du anser så ska du hoppa häst!!!! Hur osäker du är, hur hemskt det verkar, hur fel du än kommer in på hindret - HOPPA! Och går det så går det.


Fast då kommer frågan, som dyker upp iderligen tycker jag... Beteenden till vilket pris? Var går gränsen? Finns det någon gräns? Kan vi enas om någon gräns eller är det upp till var och en? Men om det blir misshandel då? Är det då också upp till var och en? Eller om någon tycker att vi inte ska få hålla husdjur över huvudtaget - ska gränsen gå där?


Ja, jag vet då inte. Skriv gärna lite tankar om hur ni tänker! Det hade varit kul att höra.


I vilket fall, efter vår promenad med diverse funderingar, så var det dags att dra sig mot djursjukhusets reception. Vi satte oss en stund utanför och tittade på hundar som passerade. Fasen va´duktig han har blivit lille Puppis. Inte ett skall. Inte en raggning. Träningsupplägget har haft resultat. Istället för att korrigera hans utfall som han gjorde som slyngling, så har vi kört ombetingning. Det har tagit tid, men å andra sidan så la han sig ned nu, med huvudet på golvet, när vi kom in i väntrummet som var FULLT av hundar. Hans uppsyn var nyfiken men avslappnad! Det var hundar överallt och många passerade oss på en meters avstånd. Det bra-iga var att de hundar som fanns där var väldigt välartade och ordentliga och då kunde Puppis klara det fint också.


När det var vår tur så skötte han sig också fantastiskt. Åhhh, sa veterinären, en schäfer som inte gnäller! Tålmodig, tyst, avslappnad och allmänt trevlig var han. Det sattes kanyl, togs blodprov och sedan var det dags för oss att skiljas åt. Snyft! Fasen vad löjlig man är. Men vi brukar ju inte vara ifrån varandra, och jag blir lite orolig att han ska vara ledsen och känna sig ensam och övergiven... Snacka om att förmänskliga. Han har det säkert skittrevligt med en massa goa skötare som tar hand om honom, spännande miljöer och  intressanta hundar runt omkring. Han hinner nog inte sakna mig... snyft..


Vi saknar dock honom. Huset är helt tomt och tyst.

Puppis - vi saknar dig!!!!!


Hela huset känns energilöst. Tänk vad en pigg, yster själ kan föra in i ett hus. De flesta skulle nog tycka att det är skönt när det är lugnt, men jag saknar det.

Nu är det ju inte så att Puppis härjar runt inne. Men man kan känna energin. Fasen vad flummig jag låter nu då... Moha ha ha.


Tur att Puppis och Johan har varandra att trösta sig med.


Annars är det bra dystert.




  

Fast det är klart.... finns det ett kylskåp så går det ändå ganska bra =D.     

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards