Efter många MÅNGA om och men anlände jag till Oslo kongressenter, drygt två timmar försenad, mitt i lunchen. Satte mig på Youngstorget och planerade vad jag skulle göra dessa dagar förutom föreläsningarna, men mest tittade jag på folk. Norrmän är ett konstigt folk ;-) och ett underbart folk.

Väl inne så kan jag säga att Ken Ramirez föreläsning efter lunch var värd resan hit. Han pratade om Conscept Training - Taking You and Your Animal to New Levels.

Bl.a visade han en film hur man lärt delfiner en signal för att "härma vad den andra delfinen gör". 

En delfin gjorde något och fick belöning. Den andra delfinen fick signal -"Härma!" och det gjorde den. När den klarade detta med beteenden den hade i sin repertoar testade man med ett som den inte kunde.

"Vis-delfinen" gjorde ett för den härmande delfinen okänt beteende. Härm-delfinen fick  signalen och gjorde i stort sett samma sak med en liten, liten variation! Fantastiskt!!! Praktiskt för att snabbt få ett djur att dra lärdom av en rutinerad delfins beteende som kanske tagit jättelång tid att träna.

Ken Ramirez visade också "match to sampels". Hur han tränade en liten valp att hitta samma sak som han höll fram tex.  en boll och gav signal "hämta". Hunden stack och hämtade en boll bland många andra leksaker. Nästa kunde vara en kamptrasa o.s.v Praktiskt tex i samband med servicehundar. Leta reda på och hämta en likadan sko. Om man tappat nycklarna -visa en annan nyckelknippa och hunder letar fatt på den tappade....

Han pratade också om att lära in förståelsen för innebörden av ord tex  "liten" - "stor" oavsett föremål o form, "uppe" - "nere", "vänster" - "mitten" - "höger"  så att det kan användas i samband med andra beteenden.

Inspirerande!

Härligt sommaren är här! Varmt och skönt och jag älskar det!

Det är full fart på hemmaplan; altanen på plats, gräsmattan anlagd och utbygget målat. Mycket har gjorts de sista dagarna men mycket återstår också. Nu inträder dock fyra dagars stillhet för min del i alla fall för i morgon bitti bär det av till Oslo och Kathy Sdao och Ken Ramirez. Spännande!

I eftermiddags träffade jag några glada klickerkvinnor. Det var Sjöbyn-Jessica, Torsby-Lina och deras kompis från Karlstad. Vi klurade bland annat runt detta med frittfölj, ingångar, kryp och framåtsändande. Trevligt!

Nu återstår packande och fixande och sedan bums i säng!

För att inte denna blogg ska bli någon nattsvart tillhåll för självplågare och deprimerade måste jag också skriva om positiva saker.

Kom ganska nyss hem från en kurskväll på Råhagens brukshundklubb. Jag har varit där två onsdagkvällar i rad för att förhoppningsvis inspirera några kursdeltagare till klickerträning. Det har varit en trevlig bekantskap. Hundarna var frimodiga och pigga. Här var det hundar som GJORDE! Många gånger tycker jag att jag träffar hundar som är stillsamma och är svåra att få att komma igång. Här var det nästan tvärt om.... Att få hundarna att stilla sig lite och att styra upp galenskaperna ;-). Vad roligt det är då!

Här pendlar vi upp och ned vad gäller Kiro.

Endera stunden känner jag att nu får det räcka, andra stunder tror jag att det går. Han är bättre i dag men när han en stund gick på tre igen, rämnade jorden.

Föstår inte varför det ska vara så tufft med just Kiro!?! Jag har varit med förut och fått ta adjö en sista gång av många kära vänner. Det är hårt men jag har kunnat tänka mer rationellt. Men med Kiro är det så ytterst förtvivlat!

Eller det är klart.... Jag förstår väl. Han betyder så mycket och har alltid ställt upp. Han är den trognaste vän som jag någonsin haft och vi har upplevt så fantastiskt mycket tillsammans. Vi har alltid haft så kul ihop.

En tredjedel av mitt liv, och halva mitt vuxna har vi varit tillsammans. Klart att det sätter spår.

Dessutom tror jag han har satt spår hos så många andra också. Tror ingen som träffade honom i sin glans dagar lämnades oberörd. Alltid positiv, glad, trygg, öppen och full av liv. Alla pratar gott om honom, om att han är enastående. Det han inte uppnådde var enbart beroende på MIG! Kan inte se en brist hos honom... om man bortser från färgen;-).

Han var och är en hund på miljonen - eller snarare miljarden - han är unik! Jag älskar hundar jag haft innan och hundar jag har haft efter, men ändå kan ingen, INGEN bli som han!!!

Nu sitter jag här och lipar igen och vill inget hellre än att vrida klockan tillbaka till den stund då han kom till Arlanda, tillsammans med Kamp, i en JETPAK låda på en truck. Snyft!

"Puppis" väckte mig tidigt i morse, 03.00, och ville gå ut. Passade då på att kolla tjälknölen jag hade i ugnen. Hoppsan, snart klar. Fixade saltlake och grejer....

När jag sedan skulle gå upp och lägga mig igen, kom Kiro efter mig. Han har fått Metacam någon dag för han har varit lite risig i höfterna. Nu hade han väl inte ont och tog svängen vid trappan för kraftigt. Högerbenet bar inte, utan vek sig och han ramlade handlöst bakåt och slog runt. Panik! Jag rusade ner för trapporna igen och då hade han kommit upp. Däremot stod han på tre ben. Höger bakben bara hängde. F-n, f-n, f-n. Panik! Brutet? Höften ur led? Verkade inte så dock.

Hela morgonen var det gråt och tandagnisslan. Ont i hjärtat, ont i kroppen, ont i ögonen. Jag och Johan låg på golvet och grät bredvid Kiro så att Johan kom för sent till skolan. Stod i valet och kvalet. Ska jag lyfta in honom i bilen och åka till veterinären en sista gång?

Varför vänta tills all värdighet och livsgnista försvinner? Varför inte låta en sådan trotjänare få somna in i stället? Varför? Det finns inget egenvärde i att lägga dagar till sitt liv om man inte kan leva dem.... Så säger en del av ens förnuft.

Jamen, han skulle ju kunna få njuta av denna sommar... Han ser pigg ut i ögonen..... säger en annan del.

Hur som haver har han repat på sig. Han har börjat stödja på benet igen. Han har inte ont och han är lika mat-alert som vanligt. Kanske, kanske kan det gå några dagar till.....

- Hej, hej!  Vilken gentleman!!!

Nyfiken på katten!

Stilig herre.

Gott att komma ut och rulla sig....

Njuter....

Var är brudarna?

Caroline och kelsjuk katt.

På väg hem från Strömsholm blev det en sväng förbi Salleuppfödaren Eva i Askersund. Det blev ett snabb besök. Eva o CO kom precis hem från en dressyrtävling och vi skulle vidare hem till Skogen. Vi hann dock att ta lite bilder på alla hennes fina hästar. Dessutom, som grädde på moset, står P.R.E hingsten Inspirador stallad hos henne ett tag. Han ska vidare till Markebäck hingstation sedan. Det är ingen liten kille 173 cm hög. Uj! Stort för att vara spanskt.....

Se och njut1

Evas damer.

Här står flickorna på rad. 

Maceda med sitt föl Danzarina (e Alferez IV) kikar upp från maten.

Sallesyrran (helsyrra) Delicia med mamma Adivina bredvid.

Sallesyrra med skägg i motljus. ;-) 

Söta Delicia.

Det verkar som jag ligger en dag efter med mina inlägg.... Ja, ja, jag kommer väl i kapp.

Caroline sov över och tidigt i går morse gav vi oss iväg till Strömsholm för att kika på P.R.E utställning. Jag hade anmält Cazal men strukit mig för jag kände att han var i en känslig period och jag tror att jag skulle stressa honom för mycket om jag skulle ge mig av. I stället åkte vi hästlösa för att bara njuta.....

Som vanligt många fina hästar och som vanligt svårt att ta bilder. Här är några suddiga rackare....

Greta XI, stilig brunett.

Yedra VIII fick mycket beröm för sitt fina huvud och hals. 

Full fart.

Bailon IV

Oceano des Artigues