Det är inte utan att man önskar att alla någon gång fick glädjen att ha en egen schäfer. Det finns nämligen hundar och så finns det schäfer.  En riktig robust polare!  Trogen i vått och torrt! En riktig vän!

Jag skojar lite. Ha ha ha - alltid retar man någon ;-).  Fast det finns ett uns sanning i det. Det är en hundtyp som passar mig i alla fall.

Slänger in ett gänga bilder på Johan, Puppis och Diva som har lite skoj i hagen.

Jag har ju som ni alla vet världens vackraste hästar   . Men näst efter mina kommer Emelies. De är så vackra och mysiga. Särskit Garcia är jag svag för. Här kommer ett gänga bilder från Robbans hemkomst...

Alla vackra hästar. Med Robban i spetsen.

Vackra fålar!  

Fran....

Castor är nyfiken på den nyanlände killen....

Spot a lot Robe 

Castor och Robban

Emelie med tre av sina hästar. Ja, hon spelar i samma liga som mig ;-).

Emelie och mysiga Lady Garcia.

Lady Garcia  

Lady Garcia

Castor och Fran

Fran

  Kill-mule! 

Det är inte lätt att fota när hästarna nästan ska vara under kläderna på en......

Emelie och Fran

Emelie och Castor

Castor

I arla morgonstund skulle jag bort till Emelie och vara hästhållare. Robban skulle få flytta hem och jag skulle assistera när han släpptes ihop med de andra hästarna.

Innan jag hann såpass långt fick jag en överraskning. Johan och Puppis hade hoppat i bilen, och jag var själv på väg in.  Jag skulle ju köra Johan till skolan först. Då ser jag bara hur några hästar kommer över krönet! Första tanken, någon millisekund, var ju att det var några av mina. Det var dock ett par av grannens fina hästar, två fuxar, som kom spankulerande ned på gårdsplanen.

Okey, nu får vi ta det lugnt. Lite vackert kollade jag hur rädda/orädda de var och lyckades efter några försiktiga försök komma nära så jag kunde ta i dem och få ett tag i en grimma. Jag ropade  på Johan att jag behövde grimmskaft, hästgodis, en telefon och kanske ev. Gubben. Gubben kom med pryttlarna och han fick ringt och tag på grannen. Han bekräftade att det var hans hästar med hjälp av signalementet. Jag hade inte varit 100 % säker....

Då var det dags att återbörda dem till stall eller hage. Jag misstänkte att det inte skulle vara någon smart idé att be Gubben ta en. Jag förstod att det skulle bli cirkus när vi skulle gå förbi Salle och Lokes hage. Det ville jag inte utsätta hästovana Gubben för. Jag skulle heller inte orka hålla två hästar där heller. Jag beslöt mig helt enkelt för att gå med den jag höll i och tänkte att den andre skulle följa med ändå. Det gjorde den.

Mycket riktigt kom Salle skrikande som skjuten ur en kanon när vi gick utmed hans hage. Och cirkus blev det! Fuxarna struttade på, frustade och fnös. Den lösa hästen galopperade fram och tillbaka med svansen i vädret och huvudet i skyn. Det gjor den jag höll i också så när som på själva galopperandet förstås =D. Här var det mer studs på stället. Riktigt orolig blev jag när den lösa hästen gick ned och hälsade på Cazal över tråden. Detta går nog åt fanders tänkte jag och såg framför mig hur Salle skulle stegra sig och få frambenen på fel sida elbanden, dra ned dem, fastna eller komma ut. Dock fick den löse fuxen en stöt på näsan av tråden och skuttade upp på vägen igen. Pust!

Efter lite baxande och viftande hade vi passerat  hagen och de lugnat sig och vi kunde fortsätta vår promenad upp till stallet och jag fick ställt in dom i varsin box. Puuuuhhh! Hästarna var otroligt snälla och välhanterad, men man vill ju inte ha dem nära pung-pojkarna.

Sen bar det av till Emelie där Robban skulle anlända. Han kom, han sågs och han skruttade in i hagen. Det gick väldigt bra. Lugnt och fint och bara lite spring och skrik. Det bådar gott! I morgon ska jag försöka lägga in fler bilder, men nu vill Johan ha datorn och han har suttit tålmodigt och väntat i 40 minuter...

Håll till godo med två rykande färska bilder på Emelie och Robban!

Robban

Ninna och kelpien Katla är på väg mot spåret.

Katla spårar fint i grönskan....

Det går som tåget....

Å här va´re´slut!

Eftertänksamma och nöjda spårtränare...

Att en sån stor tunga får plats i en sådan liten kelpie!!!

Det kanske finns något hemligt utrymme som vi inte känner till... kanske mellan öronen =D!

Å här var den ute igen....

Ser ni den fantastiska klibbfunktionen?!? På minner lite om en kameleont.... Tror att tungan är utskickad att leta reda på eventuella rester efter snuttetuben...

Finns inga hundar som kan se så fantastiskt tok-knäppa-glada-söta ut som kelpies! Katla är verkligen urgullig!        

Anders och Waldo spårar och Ninna kollar in hur de sköter sig.

Waldo spårar i spenaten....

Spåret är klart och även Waldo får en boll... Gappay (världens bästa) kan vi se att det är.

Mäh..va högt upp bollen är!

Men jag kan hoppa högt jag också!

Spänstig kille, Waldo.                 

Äntligen har jag bollen!  

Den är där den ska vara - i min mun!

Gubbusling! Ge mig den!

Vacker kille.... 

Duttige Bamse väntar med grinden öppen.... 

Två grabbar på väg till spåret...

Åska och sol i kombination med frodig majgrönska ger en nästan sjuk grön färg... 

Bamsebums har hittat pinne och springer som en avlöning med den till husse...

Då vankas lite snuttetub... Yummie!

Sista sträckan ned mot oss....             

Hurra! En pinne till!!!!

Husse och hund är typ lika glada =D!

High ten!

Mer tub på gång...

...men jag vill hellre ha pinnarna eller möjligtvis en boll om du har....

Och boll blev det!!!!

Livet är härligt!                      

Oj vad dagarna går i rasande takt. Det gäller att passa på att njuta nu när dagarna är perfekta. Allt är ljusgrönt, vädret är drägligt och de ljusa timmarna är många.

I helgen var det tävlingar på klubben och jag var tävlingsledare. Det är alltid lite oroligt innan. Man vill att allt ska vara så bra och så trevligt som möjligt för de tävlande. När allt är klart är man trött och nöjd.

Det har varit mycket i dag också. På eftermiddagen blev det lite "sitta på Loke". Hade jag inte haft sadel idag hade jag nog fått smaka sand. Han gjorde en liten rivstart med krumbukt. Inte farligt, men barbacka hade jag farit av så det stänkt. Nu kunde jag bara garva, få fatt i en stigbygel jag tappat och rida vidare. Hittills har jag mest varit på ridbanan, men funderar på att ta mig ut i världen i morgon. Kanske i sällskap av promenerande "Gubbe".... Visserligen har vi varken styrning, gas eller broms fullt ut (eller knappt någon) men det kunde vara kul i alla fall. Vi får se hur det blir.

Nåväl, här kommer några bilder på mysige Milou-muppen....

Känns himla fint att vara högst för en gångs skull....

Milou med målmedvetna steg...

Milou är härligt hejdlös. Han trampar glatt upp på altanen, spankulerar kring och skapar oreda....

Lyckas vända omkull mattes kaffekopp och köra runt på tallrikar som den lilla terrorist han är ....            

På väg till hagen med mina söta "hundar"...