Tjaha. Om man då en regnig dag skulle börja fundera hur man tränar hund.... Jag köpte min första egna hund för snart 20 år sedan. De första kurserna jag gick byggde mycket på NEJ - BRA - NEJ - BRA och kanske en del ryck i koppel och nyp i örat. Dessa metoder fungerade inte så bra på min veka schäfertik som jag dessutom tagit över som vuxen. Det var över huvud taget hårdare tag då. När jag inte lyckades få henne att skälla sa instruktören att det går med alla hundar. Han och hans hjälpinstruktör lånade henne och grejade som bara den på olika sätt. Sedan lämnade han tillbak henne till mig och sa - lämna tillbaka henne eller avliva henne! Jag gav upp allt vad gällde träna och tävla med hund. Jag kom sedan i kontakt med en tjej, Inger, som tävlat mycket bl.a lydnads SM med sin kelpie. Hon lärde mig mycket om belöningstänk (som inte var så vanligt på den tiden) och fick mig att plocka upp hoppet med att tävla med min hund. Tävlade lite smått med den lilla damen hon lärde mig mycket för hon var inte så lätt och jag var inte så duktig.1995 kom min älskade schäferhane Kiro, som är still going strong till mig. Han kom på flyg från Boden, och jag hämtade honom på Arlanda. Där kom han i en låda på en truck tillsammans med sin bror Kamp. Det är nog den mest fantastiska hund som finns och jag kommer ALDRIG att få en sådan hund igen. Hans brister är skapade av mig och min okunskap. Tålmodigare läromästare finns inte. Han har fått vara med om många olika experiment och nyck och alltid ställt upp och gjort allt med glädje och till 110%. Fast han är pigg och fin ännu så gråter jag bokstavligt (även nu) varje gång jag ens tänker på allt han gjort, utstått för mig och hur mycket jag älskar honom. Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på att han en dag inte är här. Måste ta en paus...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...