Fredagmorgon vaknade jag med lite ångest. Vad hade jag gjort... Vilken dålig träning... Nya tankar, ny lapp med teorier och sedan på hönorna!Marie sa att det var positivt att vi såg att vi tränade dåligt för då började vi SE! Jag kände mig dock som världens sämste klickertränare.....Under dagarna hade en del hänt med hönorna. Zonja blev utbytt för hon hade blivit seg. Det var väl något jag hade gjort ;-D fast det var nog något annat också för hon ville inte ens äta. Jag omskolade den då Sega-Suss från slalom till koner och Bettan fick gå slalom. Suss funkade jättebra och fick gå under benämningen Omskolade-Suss. De misstag jag hade gjort på Zonja runt konerna kunde jag ju nu i större grad undvika. Det samma gällde ju de misstag jag gjort med Suss på slalomen som jag kunde försöka akta mig för med Bettan. Nu började jag i alla fall förstå vad jag borde göra i teorin men så var det det där med praktik... Fasen vad svårt det är att få kroppen att hålla sig i schack och ögonen och hjärnan att ha kolla på allt som händer med hönan.Fredagen var HARD WORK! Rätta till gamla tabbar och försöka undvika nya. För att vidare forma beteendena till vårt mål.Ett problem som vi såg och kunde fixa till var lite intressant. Vi började med koppar och koner nära oss, så att vi kunde belöna även längst bort. Vi var tvungen att stå på kortsidan för det var så testet skulle utföras. Vi tränade hade tränat mycket där. Eftersom en höna plockar in ALLT och SER ALLT (även bakom sig) så hade den bortersta konens/koppens placering i förhållande till något (tex fönster, bilder på väggen, avstånd till tränaren) blivit ett mönster och ett stimuli. Det fick vi bittert erfara när vi skulle börja träna på längre avstånd. Vi började med konerna nästan längst bort på bordet och successivt flyttade den första konen närmare oss och på en given plats började hönan cirkla runt den första. What in hell.... Vi stod som frågetecken. Varför där helt plötsligt? Tills vi kom på att det var i det läget vi hade haft den bortersta så länge. När konen sammanföll med det gamla läget (i förhållande till omgivning) cirklade hönan. Det var bara att hoppa över det läget och ta konen en längre bit närmare sig direkt. Då kunde man se hur hönan, när hon kom till det geografiska läget kollade - men när inte konen stod där fortsatte hon till det bortersta och gjorde "rätt". Vad lär man sig av detta? Att tidigt variera avstånd och läge och inte hamna i något statiskt samt att man ska lita på hönan - den är inte "dum i huvudet" - man får det mar förstärker ;-D!!!!!Jag var så glad att jag hade en så bra, trevlig och positiv tjet som träningskompis. Tina var helt suverän. Man kände ingen press eller konkurrens och vi fick fint flyt i samarbete med att hämta och lämna hönor, sopa bordet, byta koner mot koppar och hålla koll på timern. Med andra ord ett bra klimat för inlärning....På kvällen åkte hela gänget till Dala-Floda och käkade thailändsk mat. Det var jättegott! Vi satt där bra länge och gaggade om allt mellan himmel och jord. Sedan blev det fortsatt prat i Mockfjärdshuset...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...