ylle

5 augusti 2007 15:08

Ja, som för Dig innebär det högsta målet i ridningen att kunna göra saker med så litet hjälper som mäjligt, att hästen ska KÄNNA vad jag tänker, och VILJA göra vad jag ber om... Inga nosgrimmor här inte! Gapar hästen så innebär det att något är kapitalt fel (hårda händer, onda tänder, elakt bett osv) Min ambition var tidigare i livet när jag var smärt och smidig att kunna rida min häst utan överhuvudtaget nånting! Inte ens grimma. Jag lyckades med min tidigare så skengalna nordsvensk, köpte henne när hon var 13 och när hon var 17 så red vi ut i skogen alldeles nakna, ja alltså HON var naken. Vilken känsla att galoppera i uppförsbacken och att hon saktade ner trots att jag bara hade manen att hålla i och rösten och mina vikthjälper och hennes goda vilja... Idag är jag så klunsig att jag inte längre har några större ambitioner än att "åka häst" om ens det. Men samarbetet och känslan är lika viktig. Har haft två spekulanter ute som tittat och provridit på min häst, men jag vet inte om jag kan... svetten rinner nerför min rygg och jag kan inte sova om natten. Tala om separationsångest. Innerst inne hoppas jag nog att ingen vill ha honom så att jag kan hoppa av - igen!!! Ylle

Ann-Louise

5 augusti 2007 15:29

Wow! Då KAN du rida!!!!! Fantastiskt med din nordsvensk. Jag tycker det är en större bedrift än vilken medalj och mästerksapsbuckla som helst. Då är det samspel och förtroende!
Förstår dina dubbla känslor inför att sälja hästen! Stackare. Det är ingen avundsvärd situation du är i. Du kan bara följa hjärtat, och då kommer du att ta rätt beslut tillsist oavsett om du säljer eller behåller honom.

Ylle

6 augusti 2007 16:16

Ja, SUCK OCH PUST!!!!! Kanske gudarna vill att jag ska behålla honom? Hjärtat säger NEJ sälj INTE men huvet (är det där förnuftet sitter???) säger: Du BORDE! De två kommer inte överens...

Mer om öppna. i början red jag ofta mer tvärning än det skulle vara, för jag tänkte INÅT hela tiden. ibland gick hästen helt enkelt in i volten istället för att böja sig. Men efter att ha hört Bent (Branderup) förklara att ryttarens nedre del (magboll, bäcken, säte o skänklar) motsvarar hästens bakdel som ska fortsätta FRAMÅT och överdelen (bröst, axlar o armar o även litet huvudet) motsvarar hästen FRAMDEL som ska böjas in så formar man sig själv precis så som man vill att hästen ska gå. Men ändå viktigt att tänket är RAKT FRAMÅT och att en liten liten vikt finns i yttre stigbygeln. När jag började göra så blev det mycket lättare.

Ja, "nakenridningen" på min härliga nordsvensk var magisk. Jag är så ledsen att jag inte har något foto av det. Snyft.

Ann-Louise

7 augusti 2007 01:15

Ja, jag har varit med på höfter som bakdel och axlar som bog, men tappat maginnehållet ;-D. Det borde ju vara svårt att missa för jag har ju en hel del ;-P. Min badboll har nog följt axlarna lite + att jag har tvärat honom för mycket. Detta är nog något jag lagt mig till det sista för jag har egentligen inte lagt märke till mitt problem förrän vi på teorin torrtränade och jag kände att min boll inte hamnade där Carin hade sin boll ;-). Oftast har han hållt sig på linje men eftersom jag böjt lite för mycket på honom det sista har jag ju också märkt det när jag ridit. I morgon ska vi ut och testa, han fick stå i dag också. Måste hämta kraft och mod....

Emma på sopemaden

8 augusti 2007 06:28

Jag tror att ridning är ett ord i progress ungefär som att förr användes tex idiot på helt annat sätt. Kanske är det dax att mynta ett nytt ord för riktig ridning.

Ann-Louise

8 augusti 2007 08:56

Kanske det du, Emma. Så är det nog. Vad ska den nya namnet vara? Du kan väl mynta ett?!? Du är alltid så fiffig!

(Fiffig = det ordet har man inte sett och använt på länge. Intressant att det kom upp i samband med dig ;-). Det är som när jag skaffade Essie. Då återuppstod ett gamalt utdött ord "yster". ...