Lin

24 augusti 2008 08:20

Blir nog så, att vissa dagar känns tuffare än andra, man kan då inte trycka bort saknaden helt.
Kram

ylle

24 augusti 2008 10:30

Jag lider med Dig. Man vill ju veta...

En helt annan sak: HUR ORKAR DU MED ALLT, MÄNNISKA? Med man och barn och hus, hundar och katter, tre pungungar och två hästar utan (pung), Du håller kurser och åker på kurs.. över i stort sett hela SVerige - hur orkar Du?????????? Hur får Du tiden att räcka till??? Jag har bara man och hus, ingen katt, en liten liten hund som jag inte har större ambitioner för än att han ska må bra, få promenader, få leka med kompisar och träna litet kul-agility hemmavid, tre små hästar som ska vara hela och rena och ha ett bra liv, få stimulans hemmavid och nästgårds, ändå tycker jag att tiden inte räcker till det.....

Emelie

24 augusti 2008 11:03

Hej! jag förstår det gumman, måste kännas som ett stort stort tom rum.....tänker på er & Essie! kram kram

Ann-Louise

24 augusti 2008 13:04

Lin; Nä det blir när man stannar till lite, då kommer det. Attans hur man kan sakna en jycke så.....

Ylle; Ddddee e´ inge´ fffffeeel på mig. Jjjjjag har inga probbbbbblem. Inte uttt-t-tb-b-brrrrrränd alls;-)

Nädå det är inget större fel. Såååå mycket gör jag ju inte. Jag tycker mest att jag softar runt. Låter nog värre än det är.

Emelie: Kram!

Lin

24 augusti 2008 17:48

Låter värre än det är ???????????????????
*ASG*

ylle

24 augusti 2008 18:37

Värre än det är? I och för sig låter Ditt liv toppen, det är bara det att jag undrar hur Du HINNER MED allt????????????? Ylle

Lillan och Zelda

24 augusti 2008 19:06

Herregud, softar!! Vad kallar du då mitt liv!?=)
Jag håller med ylle fullständigt, inte utan att man undrar hur du får ihop det...
Ang. Essie, jag visst är det otroligt vilka spår djur sätter i ens hjärta och att saknad kan göra så fysiskt ont i hela kroppen.
Kramis!

Caroline Kj

24 augusti 2008 20:40

Tycker synd om dig!.
Ja det måste ju kännas tomt utan Essan Pessan Puss!!!.
Kramizar Beridaren ( snart! ;-) )

Lena

24 augusti 2008 22:06

Känner med både dig och resten av flocken! Är du hemma nått i veckan? Kram Lena

Eiram

24 augusti 2008 22:12

Vi på Långebo sänder oxå en tanke till lilla Essie, Dig och familjen...Många Kramar från Tim, Marie och Anders

Lina

24 augusti 2008 23:58

Du måste vila Ann-Louise!
Det är inte ett dugg konstigt att sorgen kommer när du stannar upp. Den måste ju få komma! Att inte hinna med känslorna är inte bra.

Lätt att säga, jag vet, men du måste pausa ordentligt ibland. Återhämtning är VIKTIGT!