Jag har inte skrivit på ett tag, men jag har inte orkat. Inte haft någon lust. Det är tungt att mista en god vän som Casino, även om beslutet känns rätt.

I vilket fall har jag och Johan haft några sköna dagar i London. Bilder och lite kort resumé kommer att finnas på Johans blogg så småning om.

Det tråkiga fortsätter dock. I natt när vi kom hem och skulle gå upp och lägga oss så ramlade Kiro i trappan. Det var jättehemskt. Han tappade balansen och for med ryggen bakåt och gled nerför trappan. (Vi har ju sagt att vi ska sova nere med tanke på Kiro och hans kropp, men han har varit så fräsch och det har inte varit ett feltramp eller något som helst problem det sista, så vi har slappnat av. Nu hände det dock igen och nu blir det till att sova i gästrummet nere. )

Först verkade det som han klarat det mycket bra. Han reste sig, gick som vanligt. Han beter sig som vanligt. Äter gärna, är pigg och vaken i blicken, tuggar på någon tennisboll, men jag ser att han har svårt att lägga sig ned. Ibland försöker han men "ångrar" sig. Vi har fått tid på djursjukhuset i morgon bitti för att se så att inget har blivit skadat. Jag tror att han sträckte sig men man vill ju vara säker.

Sedan har jag fått röntgenresultaten på Puppis. Bra fram, bra vänster bak och C på höger. Suck! Funderar på om ett trauma kan påverka detta.... Det var den höften han slog i så in i h-vete i somras. Han sprang som en gnu och lekte med Essie. Hon hade ju en enorm kroppskontroll - liten, snabb och smidig. Essie sprang med Puppis eftersig. Essie svängde och drog igenom grindhålet, Puppis försökte också men hans klumpiga gängliga kropp lät sig inte styras utan han for med full kraft in med höger höft i grindstolpen. Jag var i telefon och var säker på att - Nu blev han allvarligt skadad! Fick avbryta samtalet och springa bort till honom. Han stod och skrek en lång stund, med benet hängande. Jag kände på honom och han kändes ok. Sedan linkade han iväg och efter en stund var han ok. Undrar om sådant kan påverka... Kanske skulle man ha åkt in med honom. Å andra sidan har han smashat in i det mesta, så det var mer regel än undantag. Fast den gången var det en helt annan kraft i det...

Suck, suck och suck!

 

AK

10 februari 2009 22:26

Känner med dig.

http://bacillen.wordpress.com

 

Maria Y

10 februari 2009 22:32

Så otäckt med Kiro! Men i morgon får du bra hjälp på ditt favoritdjurklinik!
Jättetrist med Puppis oxå. Jag förstår att det känns motigt - MEN - ta nu inte ut allt elände i förskott! Håll hunden vältränad på rätt sätt så klarar han det du vill göra med honom finemang ändå!
KRAM!

 

ylle

11 februari 2009 05:53

Det känns verkligen orättvist att så mycket ska drabba Dig nu... men håll hakan uppe, och som Maria Y skriver, ta inte ut allt elände i förskott! kram från Ylle

 

Lin

11 februari 2009 08:35

Stackare, måste varit chockartat när han föll!!
Skönt att du ska till din veterinär så du kan få känna dig lugnare.
Det var ju jättetråkigt med Puppis, men förhoppningsvis inget som kommer påverka honom, han är ju igång på så många allsidiga vis!!!
Kram

 

Ingela

11 februari 2009 10:36

Tycker du ska röntga om honom om ett tag..

Hur stor är han.. Är han hundra färdigväxt?

Vi fick ju samma på vår devil, c på ena o b på andra.. med bedömningen slapp led. väntade ett tag och röntgade om.. då hade han växt klart helt, och fick B rakt av. Vissa hundar blir klara sent..

http://www.schaferpower.se

 

Cita

18 februari 2009 17:14

Saknar kloka ord att skriva till dig. Det är både tungt och tomt även om man känner att man fattar rätt beslut. Alla djur är individer och det är individen vi saknar och den går inte att ersätta med ett annat djur.

Mitt hjärta är lite extra svagt för gamla hundar. =) Hoppas att det är bra med Kiro nu efter fallet. Och mitt i all sorg och oro får du Puppis röntgenresultat.

Det är lätt att säga att du inte ska oroa dig för Puppis och jag menar det verkligen, men jag vet också att jag själv kommer att vara besviken och orolig om det skulle visa sig att Iver hade C (eller värre) höfter. Förstår att du tänker på om det var smällen påverkade resultatet, men det är svårt att veta. Det är många hundar som lever ett aktivt liv med C-höfter.

(Angående min Enrico vars syskon fyllde 5 år på Alla hjärtans dag, så blev han bara 3 år och 8 månader pga komplikationer efter en L7S1-operation (saknar fortfarande vid speciella dagar). Iver hans efterträdare.)

http://iver.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...