.... de otäcka "bitarna" är här. Dessa odjur som jagar hästarna och hugger stora köttstycken ur dem.... Nja, så farligt är det inte i alla fall än. Jag sprayar efter bästa förmåga. Det verkar som det är Loke som är den stora läckerbiten. Han sticker dock in i lösdriftshuset och är där mest hela dagen och kommer ut först på kvällskvisten.

Otäcking bild 1

Otäcking bild 2

Otäcking bild 3

Otäcking bild 4

Bild fyra gillar jag. Det är efter att han har stiftat bekantskap med flugsmällan. Usch, nu låter jag väl inte som en djurvän... men det finns gränser.

Jag måste bara berätta om en kompis. HON är verkligen en djurvän. Hon räddar stort och smått, trots dåliga odds och nästan in absurdum. Faktum är dock att hon lyckats rädda flera små liv. Liv som jag dömt ut och där jag tyckt att det varit bättre att förkorta deras lidande på ett eller annat sätt.

Toppen var nog när hon såg en halvmosad myra släpas iväg av en annan myra. Vad tror ni hon gör? Hon försöker sära myrorna för att rädda den skadade. Hon försöker att väldigt försiktigt dela på dem fast de höll krampaktigt i varandra. Tillslut lyckades hon. Det visade sig dock att den myran hon skulle rädda ändå var så skadad så det inte var något att göra. Då "avlivade" hon den (eller kanske var det sambon som gjorde det, då jag inte vet om hon är i stånd till en sådan mordisk handling...) Ha ha ha =D. Jag älskar henne!!!! Vi brukar reta henne om att tänk om det var myrambulansen som var och hämtade den sjuka myran för att den skulle få vård och transplantation... he he he

En annan gång stod hon och grälade om mördarsniglarna som har intagit hennes trädgård och förstört både det ena och det andra. Eldade riktigt upp sig. När vi går upp på altanen kryper där en sån liten stygging. Hon spänner blicken i den och ser ut att kunna döda den med närmsta tillhygge, så illa tycker hon om dem.... och utbrister; -Men va fan! Jag kan inte ens döda en mördarsnigel!!!!!!

Kan man annat än älska en sådan människa!?!? :-)

 

Ylle

3 juli 2010 12:13

Hej - jag är också stor djurvän, men vad det gäller hästbromsar eller fästingar så har jag noll medlidande, död åt dem bara!!! Jättebromsarna måste man oftast hoppa på för att döda, bara att smälla gör dem bara litet groggy... tänker på Loke och lösdriften, och på alla de stackars hästar som INTE har nån sån att rädda sig in i... det är mkt värre djurplågeri än att ha dem ute på vintern!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Lena

3 juli 2010 14:59

Kan det vara en gemensam kompis ;o) Känner mycket väl igen den beskrivningen! Kram på dig!

http://klingemaden.bloggagratis.se

 

Ann-Louise

3 juli 2010 15:03

Ylle; Jo, det är himla tur. Han står där och trycker hela dagarna. Salle verkar det bekomma mindre. Jag undrar om färgen har betydelse? Mina enfärgade har mer kring sig än de spräckliga.... Kan det vara så?
Junge, Milou och Fnask sprejar jag extra. De går ofta ned i ravinen. Där är det skuggigt och antagligen inte så mycket broms.

Lena; He he det finns nog bara en sån, Lena =D!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Lin

3 juli 2010 19:08

Tror inte det har med färgen att göra, här var det värst för fuxskäcken vi hade ett tag !

 

Emelie

4 juli 2010 01:15

Död åt mini vampyrerna , here I come !! HAHAHAHA ;) nä men asså dom är pain in the ass ... Undra vem din knasiga kompis är ;) jag har också hört det historien =) Kra kra kraaaaaaaaaaam

http://www.kawa.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...