I dag har blivit en häst kort. I alla fall tillfälligt. Junge har flyttat till värsta goa familjen i Skara.

Så gick det till....

Innan - varför:

Junge är ju en alldeles underbar, fantastisk och go häst. Snällare och tryggare häst får man leta efter. Och han är vacker som en dag!

Han har dock två beteenden som gör att han inte mår riktigt bra hos oss längre. Det ena är att han inte kan gå med någon av de andra hästarna förutom Fnasket. Junge har hingstfobi (grattis hemma hos mig) och har dessutom blivit rejält mosad av Loke en gång så han är också körd som hagkompis även om han idag är valack. 

Milou och han har tex gått ihop sen Milou var yttipytt men Junge blev tvärt rädd för den lille plutten i juni. Då hade Milou blivit fyra år och trots att han inte beter sig hingstigt för fem öre så blev Junge rädd för honom. Han flydde i panik när Milou kom nära och Milou såg tämligen förvånad ut. Efter några sådana veckor började sedan Milou jaga honom och det var helkört.

Fnasket som Junge går med nu har redan börjar växa på sig. Han har energi, är hårdhudad och bråkig och jag ser att Junge har börjat tycka att han är jobbig. Jag tror inte att det skulle ha gått länge till. Max att han klarat det fram till sommaren.

Alternativet hade varit att köpa en ponnyvalack till till Junge, byggt en lösdrift till men jag har inte mark till det.  Den skulle komma att hamna på undantag en bit bort. Sen är ju heller inte en häst till så lyckat. Sex hästar att greja med.... är lite mycket när man knappt hinner med de man har... Det skulle väl ha gått om den nye kompisen varit en gammal valack som bara skulle gå och dra, men då kommer nästa problem.....

Junges kontrollbehov. Trots att han inte kan gå med de andra hästarna måste han kunna se dem. Är de för länge utom synhåll så börjar han vandra trots att han har hästkompis i hagen. Han vandrar/springer steriotypt fram och tillbaka och mår inte bra av det.

Nu när kära C var på jakt efter en häst som stämde exakt in på Junge, plus att han där skulle få gå med sto känndes det jättebra. Han kommer att få det paradisiskt hos henne och hennes mysiga familj. Bara en sån sak som att ridas ut tillsammans med hästkompis kommer han att gilla. Jag rider alltid ut ensam och han blir så själaglad när han får hästkompis med sig.

Och som jag har haft ångest. Varannan dag hade jag bestämt mig för att det ALDRIG skulle bli av. Jag vill minsann ha honom kvar. Jag löser det. Ingen annan ska få ha honom. Så svartsjuk och så egoistisk kan man alltså vara. Andra stunder har det kännts självklart. Han kommer att få det inte bara bra, utan MYCKET BÄTTRE hos C. Det är min skyldighet att släppa honom. Så har jag velat i flera veckor. Och egentligen inte varit säker, riktigt säker förrän i går.

Igår - Gudarna är emot oss.

Att C skulle låna Junge i första hand har varit klart (om än jag gått och tvekat fram och tillbaka) sedan ett par månader sedan. Avhämtningsdagar har varit spikade många gånger. Varje gång har det varit snöstorm och drivis just den dagen och vi har fått skjuta upp det.

I början av veckan bokade vi fredag och som C sa; med risk för att släppa lös Apocalypsen så provar vi med fredag.... Ha ha.

I går var det dags. C messade mig från Stallbackabron att hon var på G och jag tog med mig Junge och gick till brevlådorna. Jag ville inte att hon skulle ner och baxa bland snöhögarna hemma på gården plus att den backen upp nog inte är så lätt att klara med hästsläp med häst i. Medan jag stod och väntade kom ett tidningsbud farande som skjuten ur en kanon. Gubben skulle precis vända med bilen i det skymda korset och det känndes nästan lite obehagligt. Sa till gubben att det var tur att vi inte stod och lastade också, med släp och grejer.

Efter en stund kom samma tidningsbud tillbaka i lika god hastighet. Vi skrattade och sa att "fan va han kör. Han säljer inte per timme utan per tidning...

Strax efter kom C. Hon hade mött tidningsbuden hundra meter bort, de hade stött ihop. Hästsläpet hade punka och tidningsbudet låg i diket. Och sen var det kaos. Vad gör vi nu??? Ringa macken där hon hyrt släpet, ringa släpets ägare, prata med tidningsbudet, dra upp tidningsbudet, byta däck åt tidningsbudet, leta skadeanmälan, skriva papper om vad som hänt o.s.v

Med tanke på alla de andra försöken att hämta Junge kunde man inte annat än skratta. Detta var inte meningen. (Ett litet egoistiskt hopp tändes hos mig. Kanske ska han ändå vara kvar !?!?)

I vilket fall fick jag gå hem med Junge igen, med oförrättat ärende. C fick åka till däckverksta och fixa släpet och med många timmars försening och var det dags att försöka igen. Denna gång gick jag ut till "stora" asfaltvägen. Vi kan lasta där sa jag kaxigt. Det är bara att gå på. Vet inte om C trodde mig men jag antar att hon blev lite paff när jag kom bort till vägen, gick över den och rakt in i transporten.

Junge var dock lite trampig där inne. Vevade lite tiggande med frambenen precis som att be "snälla, snälla" jag lipade lite i smyg. Faan vad jag kände mig som en svikare, han visste ju inte att jag tror han kommer att få det bättre. Gubben kom och hämtade mig och i bilen hem blev det störtgråt och tandagnisslan. Hjärtat värkte och höll på att explodera.

Väl hemma var det dags att rycka upp sig och ta tag i nästa grej innan mörkret ankom. Släppa in Fnasket till de andra. Hur skulle detta gå? Sist han var inne hos pojkarna försökte ju Loke döda honom. Hur skulle Fansket reagera? Hur skulle Loke reagera? Skulle de jaga varandra genom staketen? Skulle någon bli allvarligt skadad?

Jag öppnade grindarna emellan. Fnasket skruttade glatt in och Loke kom som en svart gigantisk katapult. Då hände det häftiga. Cazal for på Loke precis som han sa att "Så där gör man inte! Passa dig! Loke vände. Cazal gick fram till Fnasket och allt var frid och fröjd. Inte en spänning. Inte något surt utan bara polers på sekunden.

Tre skimmel-musketörer. Edipo, Milou och Cazal.

Skimmelpung mingel!

Blä! Jag var bara lite sugen på snask-fnask...

Snälle Cazal och lille Edipo

Fnasket och Milou

Här står pojkarna på rad :-).

Cazal blev verkligen förtjust i Fnasket. Vet inte om spanska och portugisiska är ganska lika? De kanske förstår varandra bättre ;-)

Iberiska gosingar!

Fnasket får fart på de andra pojkarna också.

Spanjoren och portugisen! Samma skrot och korn!?!             

Salle polis höll ögona på all integration mellan de andra. Blev det lite spänt mellan Loke och Fnask gick han dit och ställde sig emellan. Fascinerande! Han har ju passat Milou så också i början och nu gör han det med Fnasket också. Sicken hjälte!!!       

Idag - Glädjande rapport

Jag vaknade i morse med min nackont-huvudvärks-illamående som jag får sällan, men det händer. Idag han jag inte ta tablett i tid så jag mådde så jäkla illa. Fick gå och lägga mig nere i ett tyst och kallt rum. Gubben letade upp en kudde som jag kunde lägga mig på. När detta inträder finns det inget sätt att ligga på utan att det gör ont. Jag byter ställning, känns skönt och 10 sek senare är det olidligt. llamåendet kör och huvudet värker. Jag domnade i alla fall av och vaknade vid 14. Då hade illamåendet lagt sig men jag var slut i övrigt. Kunde dock äta och dricka lite och sedan vilade jag till 18. Då var det dags att hasa sig ut och titta till hästarna.

Fnasket mår prima. Han verkar mer förnöjd och inte så pumpad som han varit de sista veckorna. Han och de andra har funnit varandra direkt! Skönt.

Jag har också fått rapport om att det har gått jättebra med Junge i natt. Han trivdes bra med sitt damsällskap och hade varit hellung. Jag har också fått bilder där han står och mumsar hö i hagen tillsammans med sin nya kärlek. Så gott att höra!!!

 

Marie & Åke

4 december 2010 19:32

Härlig historia med inslag av svåra beslut o känslor...;-) Men med ett gott resultat!!!

Ann-Louise Ryrvik

4 december 2010 19:33

Ja, fasen va knäpp man är. Egoistisk och svartsjuk.. Men det är helt rätt i hjärnan, det är hjärtat som ska förstå :-)

 

Charlotte

4 december 2010 20:09

Usch, det känns som om du beksriver någon annan. Detta kommer jag aldrig att kunna leva upp till... Den som inte älskar J tror jag inte finns - vilken mjuk själ.
För övrigt är skildringen av gårdagens händelse klockren och att du fick migrän är knappast överraskande. Gott att du piggat på dig!

Ann-Louise Ryrvik

4 december 2010 20:13

Oh jo du!!! Om jag inte trodde det så hade jag aldrig släppt honom! Helt övertygad!

Ja och det var jäkla tur att att du fick nytt däck på transporten och hämtade Junge annars kanske jag hunnit ändra mig ;-)

Tack å tack! Jag är så glad att du vill ta dig an honom, om än för en stund!

 

Margareta

4 december 2010 21:42

Så på pricken du beskriver detta KÄNSLOHAV när ett djur måste flytta från en; vare sig det är till en annan människa eller till hundhimlen..!

http://www.arctoshundskola.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

4 december 2010 22:27

Ja visst är det en förtvivlad slitning mellan förnuft och känsla! Och denna ambivalens...

 

Lin

4 december 2010 23:59

Jätteskönt att allt gått bra, låter som en riktig fullträff !! :)
Att det är svårt...ja det vet jag ju, men om resultatet blir bra kommer det kännas så himla skönt att man vågade ta det steget!!
Ni har alla chanser att komma dit tror jag :)

Ann-Louise Ryrvik

5 december 2010 00:05

Tack å kram! Jag vet att du också varit tvungen att ta svåra beslut...

 

Kim

5 december 2010 00:13

Oj du har haft mycket att grubbla på, skönt att beslutet är taget och att du vet att det är rätt fast det gör ont.
Cazal är en god och klok ledare!
Skönt att ha gruppen samlad.
Efter fotona på Junge med flickvän så lär du inte ha huvudvärk imorgon ;-))
Kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

5 december 2010 00:42

Ja, fast det är väl samma för dig. Du har väl också grubblat ett tag på stallplats och så. Ska bli spännande att se hur det går för er på nya stället.

Tja, nu tror jag inte att Salle är ledare men han verkar vilja ha det lugnt och skönt och gillar inte bråk... Polis o fredsmäklare verkar han vara =D.
Och ja det är urskönt att ha alla i en grupp nu. Så länge det nu varar då...

 

Caroline cc

5 december 2010 09:18

Skönt att komma till ett beslut och att det verkar vara ett bra sådant! Gött att allt flyter på nu! Kramar till er i snöyran!-)

http://www.preclassica.bloggsida.se

Ann-Louise Ryrvik

5 december 2010 09:52

Tack detsamma CC!

 

ylle

5 december 2010 09:59

Ååååå Ann-Louise, jag vet ju PRECIS EXAKT hur Du känner det, sorg i hjärtat, tårar, fast man vet att man gjort rätt...
Man FÅR vara egoistisk när det gäller ens kära djur, och det Du gjort för Junge nu är säkert det allra bästa för alla, och då har Du ju även gjort det bästa för Dig, i långa loppet.... Och så skönt att det gick bra direkt för pojkarna! kram

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

5 december 2010 10:53

Tack tack Ylle! Ja, du har ju också gått igenom en massa tuffa beslut lately. Och så bra det har blivit!

 

Ellen

5 december 2010 10:35

Skimmelpung mingel - vilket underbart uttryck! :D Ingen kan missta sig på vad det betyder. Och härligt att du kan ha dina kvarvarande hästar i en och samma flock nu, allt blir så mycket lättare då :)

Ann-Louise Ryrvik

5 december 2010 10:52

It´s just the way it is :-)!
Ja, mycket smidigare. Större ytor och två rum att välja på.
Junge mår också kanonkalas på sitt nya ställe. Har brud och är småkär.... Har också adopterat ett gäng får också, så han lever familjeliv nu :-)

 

Kim

5 december 2010 17:40

Ja, det var väl på tiden att Junge stadgade sig ;-)))

http://varmt.bloggplatsen.se

 

MariaY

5 december 2010 22:33

Det låter ju som om Junge får det prima, men jag förstår verkligen hur du våndats! Inte konstigt att kroppen oxå reagerade på all den anspänningen! Hade jag egen gård som du hade jag definitivt varit i farozonen för att bli hästsamlare. Nu håller ekonomin mig i schack och jag håller medvetet unghästen på armslängds avstånd i fall dottern får för sig att plugga utomlands eller skaffa allergisk pojkvän eller nåt...

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Ann-Louise Ryrvik

6 december 2010 07:07

Ja, det är lätt gjort. Fast någonstans måste man kolla vad som är bäst och inte bara vara egoistisk.
Det är nog smart att inte blanda sig i barnens grejer både med tanke på framtid och även när det är fråga om träning. Det föreligger en viss risk för osämja :-).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...